Vandra med Henrik - Rökstenen

[00:00:00] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Idag är jag i Ödeshög. Jag står mitt på, antar att det rent formellt är många åkrar. Men jag tänker säga att det är en jättestor åker. Det är slätt åt alla håll, stora vindkraftverk, sådana stolpar med snurrande propeller.

[00:00:22] Jag vet inte vad det kallas. Och det blåser. Och jag befinner mig vid en vit kyrka som i solljuset är så vit så att jag nästan bländas.

[00:00:48] Och det här är då Rökskyrkogård, Rökskyrka. Och in vid Rökskyrka så ligger då anledningen till att jag är här, nämligen Rökstenen. som är en runsten med en av de längsta bevarade runinskriptionerna som finns.

[00:01:15] Men jag går in på kyrkogården som finns i Sverige i alla fall. Jag vet inte hur det är internationellt. Jag går in på kyrkogården först. Jag tycker det är så häftigt att... Eller, det är både häftigt och lite invasivt tycker jag det här att... Kristna kultplatser liksom hamnar på gamla fornordiska kultplatser.

[00:01:42] Dels tycker jag det är fint att tänka att tillbedjan, eller vad man ska säga, tankarna på livet efter döden och vad som är viktigt och religion och vilken form den än har. att den så att säga förs över när kulturen och samhället ändras och förs den över till nya... Nya idéer men samma plats, det tycker jag om. Men sen är det också lite så här...

[00:02:10] Hur man som människa, hur vi alltid har velat pinka in revir. När påven Johannes Paulus var i Sverige på 80-talet så var jag och min familj på en mässa som han höll i Uppsala, på Uppsala, de här gamla kungshögarna i Uppsala. och det tyckte ju... Då hörde jag de vuxna sa att det här var så fint att...

[00:02:39] att Kristus fick stå där på... stå representerat där på de här gamla fornordiska kultplatserna. lite som att man tar bort det, så känns det. Som att man är där och suddar ut det. Det tyckte jag väl då kanske var häftigt. Nu tycker jag nog att det är lite invasivt. Jag vet inte. Kan inte man starta nytt? Kan man inte säga... Här ska vi vara. Vi med vår nya tro och vår nya kyrka.

[00:03:11] Vid horisonten eller vad man ska säga. i fjärran så... sträcker... om... om berg. Heter det så? Berget som ligger här? Det är mer en ås typ. Men det tycker säkert inte de som bor här. I Ödeshög. Det blåser väldigt mycket. Men... det kanske är okej för det här är ju väldigt spännande.

[00:03:41] Det kanske adderar lite. Så här ligger då... Oj vad det blåser. Jag ställer mig med... med ryggen mot vinden här för att skydda dig kära vandra. Här ligger alltså gravar. Utspriddas som tappat lego. På en plats där det har bott människor i... mer än tusen.

[00:04:10] Och nu går jag runt hörnet. Och framför mig... så är det som ett litet triangelformat tak på pålar. Och... naturligtvis just nu när jag går hit och så... så är det en grupp turister här. Som vill titta på stenen. Men jag går ändå fram... och ställer mig och tittar på den.

[00:04:42] Stenen står här. Den är säkert... Ja, den är ju över två meter hög. ljusgrå. Och... fyllda runor. Röd färg ifyllt i runorna.

[00:05:14] Jag har ju pluggat... då innan. Vad det står på stenen... det är ju en... en... gåta kan man säga. Det är... jag måste bara bort en bit... för det var väldigt... var det var... mycket folk plötsligt. Jag har varit här ganska länge och gått omkring. och så nu då... bara för jag slog på... inspelningsapparaten... så dök det upp jättemycket folk.

[00:05:47] Okej... nu går jag tillbaka. Nu ska de ta kort på... några... tanter framför stenen. jag backar... väntar litegrann så kan de... Okej... nu står jag här framför den igen. Och... vågar jag röra vid den? tror jag.

[00:06:11] Ja, det gjorde jag det i alla fall. Den står här liksom... fastsatt i den öskötska jorden. Jag undrar hur mycket den väger. Solen skiner på ena sidan, den andra sidan är alldeles skuggig. Den är så mäktig. och den är alltså översållande och obegripliga tecken.

[00:06:40] som jag då har pluggat lite var det faktiskt står även om det är pågåttfullt. På den översta... raden... så står det... Till minne av... vämod... står dessa runor. Det låter som en bön eller en trollformel typ. Till minne av vämod... och det är namn då, det är inte VM-ord.

[00:07:10] vämod är någon som har dött kanske då. En son. För det står nämligen... men varin ristade de... fadern... till minne av den döde sonen. Ja... en far. Varin har ristat de här runorna för sin döde son vämod. Det är ju fantastiskt att det är... alltså man tänker barn...

[00:07:40] kärleken till ett barn. tusen år har passerat... men den är ändå likadan. Och efter den här raka inledningen så står det... lite oväntat... ehm... nu... det står såhär... jag säger de unga det... vilka de två stridsbytena var... som tolv gånger blev tagna som krigsbyte. båda på en gång från man efter man.

[00:08:09] En gåta. Två stridsbyten... som... tolv gånger... togs som krigsbyte. Nu står jag i lä av stenen här. Det var ju jättebra. Nu gick de andra besökarna också. Så nu är jag alldeles själv med den här... enorma sten. Okej, sen så står det såhär... eh...

[00:08:38] det säger jag som det andra. Vem som för nio släkt led sedan... mister livet hos rejdgoterna? Och han dog där... till följd av sin skuld. Alltså det här är då... det här är inte jag som har plötsligt lärt mig runor... utan det här är text som jag då har... läst... på en informationstavla i närheten här... ifall det skulle råda några tvivel.

[00:09:08] Dog en man bland rejdgoterna på grund av sin skuld. En person för länge sedan. Kanske en... sagohjälte då. Eller något. Som dog färgad av skuld eller förbrytelse. Varin som ristar den där stenen... han måste ju ha trott att de som läste runorna... han måste ju ha vetat att de visste vem han var... vem det var som han syftade på. Idag kan vi ju bara undra... Gud det är väldigt kallt här.

[00:09:39] Men jag tror jag måste stå kvar här... för det här är enda stället där det är lä. Ursäkta att jag står still mitt i vandra med Henrik som... ur vandra. Sen står det... då rådde Chodric den dristige sjökrigarnas hövding över rejdhavets kust. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst med sköld över axeln... den främste av märingar. Det här var en staty som restes... har jag läst mig till.

[00:10:08] Chodric är ju Theodirik... en kung då. Är det en faktisk kung? Rätta med om jag har fel. Men som har varit död länge... vid tidpunkten för resandet av stenar... men som har blivit som en slags mytologisk gestalt... som fortfarande vittnas rida omkring och dyka upp... och som också står som staty någonstans då... som är väldigt välkänd.

[00:10:38] Runorna står liksom... jag tänker forna tiders människor som har sett den här stenen. Vad har de haft för relation till den? Redan på... så långt som in på 1800-talet så var ju runor... fortfarande förekommande i små isolerade samhällen... som att märka boskap och ägordelar och gårdar och sånt. Var det enkelt? När slutade människor komma ihåg hur man läste det här?

[00:11:10] Sen står det... Det säger jag som det tolfte... där Gunns häst ser föda på slagfältet... där tjugo konungar ligger. Gunns häst... Gunn är ju en valkyria i myterna... och hennes häst är... kan vara korpen eller vargen... som frossar på slagfältets döda.

[00:11:38] Det här är ju sagor tänker jag... fast jag vet inte... Det säger jag som det trettonde... vilka tjugo konungar satt på skälland under fyra vintrar... med fyra namn födda av fyra bröder... fem med namnet Valke, Rådulfs söner... fem Rejdulfs rygulvs söner... fem Heiselhords söner...

[00:12:05] och fem Gunmundbjörns söner... det är som en gammal läxa... vi ska äta niska laga... vi ska äta niska laga... det är som en låt... återtag... man tar om en fras igen... alltså det är ju en dikt... det är ju poesi... jag tänker att de som var unga här kring stenen... de kanske behövde hjälp av gamla för att tolka den här delen... redan då...

[00:12:35] kanske kände de till den här sagan... om de här tjugo kungarna på skälland... och nu har tiden naggat på den här kunskapen... den finns inte kvar... ett fragment lyder... nu för de unga... fullständigt en var... efterspor det... och sen inget mer... runraden bryts av... av hål... och sprickor...

[00:13:04] där får vi aldrig veta vad den har stått där... jag säger de unga det... vem av ingvaldsättlingarna... som blev gälldad... genom en hustrus offer... vem av... vem av ingvaldsättlingar... gälldad... är det... att fått sin skuld betald... av... någon...

[00:13:33] sin hustrus offer... en fru... som har offrat något dyrbart... kanske i sitt liv... för att rädda sin man eller släkt... det är också en saga kanske då... jag säger de unga... åt vilken kämpe... en ättling är född... vilen är det... han... kunde krossa en jätte... vilen är det... nit...

[00:14:05] åt vilken kämpe... åt vilken kämpe... är en ättling född... svaret... det kommer ju där då... vilen är det... han kunde krossa en jätte... vilen... ingen aning... vem det är... men... det här med krossa en jätte... låter ju som Thor... för Thor... bankade ju på jättar... någon regelbunden basis...

[00:14:36] och nit... ingen aning vad det betyder... jag som då är doktorerad i runskrift... och... fornordisk kultur och tradition och... folktro... jag har alltså ingen aning... och jag ber att få påpeka detta då... att jag vet ingenting... jag bara står här och är fascinerad... på sidan står det mer text... Sibbe...

[00:15:05] vietts väktare... avlade... 90-årig... en son... jaha... en person... Sibbe... Sibbe fick en son... fast han var 90 år... ja men det var väl trevligt för Sibbe... och det är ju nästan lite som att... jäkla vilken kar va... vilket krut i honom... 90 år gammal... förlåt jag ska inte stå här och raljera...

[00:15:35] det här är ju liksom en ganska... det är ju en helig plats... alltså det finns så mycket här... en faders... en pappas... en pappas kärlek till sin son... en pappas sorg... över sin son... krigsbyten och kungar som har fallit...

[00:16:09] det är också... det blandar också olika typer av rullar... runor och olika typer av versmått... det känns som... på ett sätt tänker jag... utan att veta då... så tänker jag... att det är skrivet i affekt... eheh... eftersom det så... men det är det ju säkert inte... hur kan man... hur kan man hugga runor i affekt? han kanske har låtit det huggas...

[00:16:39] men det är också... läste jag på informationstavlarna borta... lite med flit skrivet... gåtfullt... lite som för en egen... en liten grupp... en liten klubb liksom... tänk att Varin... vem det nu var... stod precis just här... och minde sin son Vämod... och någon... eller han själv... högg in... varenda sträck...

[00:17:08] med sin hand... kanske att han grät... ljudet av mejsen... det här... var ju inte... en död plats då... det är det ju inte nu heller men... det här var ju en byggd... en plats... ett herresäte säkert... tack Varin...

[00:17:38] för att du har... lämnat det här åt oss... vilken... alltså jag är ju så fascinerad av tidskapslar... snacka om tidskapsel... den här är alltså rest... på runt 800... året 800 efter Kristus... jag har någon sån... jag har något sånt behov av att... lämna något sånt här efter mig själv...

[00:18:07] är det... är det ärgirit vandra? och jag inser nu att jag har ju... stått still hela det här avsnittet... i en podd som heter... det är för att det var så skönt... att stå i lä här... nu ska jag klappa på stenen... fast jag antar att det är säkert inte tillåtet... men så får du höra hur det låter vandra... en 1300 år gammal... Facebook post...

[00:18:37] ett... myller av referenser som är bortglömda och döda idag... en... en skatt ju... okej... och nu går jag in på kyrkogården igen... här är också stenar... Britta Karlsson... lantbrukaren A.M. Erikssons familjegrav...

[00:19:06] Ture och Annie... familjen Dalmo... makarna Fredrikssons vilorum... Åke Johansson... de ligger här dikt an... minnesstenen över Värmod... det skiljer de... över tusen år... men gemensamt för dem är att de är människor som har varit... eller är älskade... av någon eller några...

[00:19:36] och som någon vill minnas... Visst är det fint... en fin tanke att... resa en sten över... någon... undrar hur länge vi har gjort det... är... nu pratar jag helt utan kunskap... men är... är rökstenen här... är den... ett exempel på de tidiga... stenresningarna... eller har människor alltid...

[00:20:05] rest minnesmärken efter... anhöriga... även... när vi var... jägare... samlade i... på den afrikanska kontinenten... har vi alltid... helgat platser... som reminiscenser av... människor vi har älskat... svaret på den frågan... kommer i nästa avsnitt... okej nu går jag härifrån... det är jättekallt...

[00:20:35] nu går jag till bilen... tack för att du har vandrat med mig... nästa vecka är jag tillbaks igen... och då vet ingen... var jag är någonstans... hejdå!