Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.” Vi går i skogen,...

Hej Somna. I natt får jag besök i Äventyrsvargen – av ett skelett. Ett livräddande, lyssnande, tänkande skelett som jobbar som badvakt i Båstad hela sommaren. Det här är ett samtal om vad det innebär att vara levande, att sakna sömnen, att bada i benminnen, och att stå stilla i havet när världen so...

Jag bar grenar. Jag svettades. Jag stirrade surt på barn. Det hela började alltså med kroppsligt arbete och ett försök att undvika fästingar, men det ledde — som det ofta gör — till en inre färd bakåt i tiden, till uppväxtens våldskoreografier och känslokaruseller. Vi reser genom pojkslagsmål, ekor...

Jag började med att prata med ett får. Det kändes som det enda rimliga att göra på Bögs gård, där ladan var full av bräkande små liv och lammskallar med kloka ögon. Sedan gick jag vidare – rakt in i historien, som så ofta när jag försöker hitta naturen. Grusvägen slingrade sig som en tanke genom de...

Jag har aldrig… Och så fortsätter det. En timme av jag-har-aldrig där det aldrig riktigt tar slut. Förutom då det gör det. Men innan dess hinner jag, Somna, bekänna mina fegheter, min längtan efter ljud, min icke-relation till rikedom, min oförmåga att förstå clowner på cirkus och varför månen lyse...