Jag står på lastkajen bakom Svärdsjöskolan. Det blåser. Några fiskmåsar cirklar och någonstans i gruset nedanför mina skor ligger en tredjedel av mitt gamla jag kvar. Eller kanske hela. Jag vet inte. Det är en sån dag, Vandra. Jag har gått här förr – både i verkligheten och i tanken. Förra gången me...

Hej Somna. Det börjar i en vag undran om texten till “De sista ljuva åren”, och fortsätter i en resa som tar oss till muffiga monokler, trickspikar, barn i främmande land (eller inte), prismor, fallskärmssoldater och drömmar om att flyga i en pergola som aldrig blev vad den skulle. Jag bläddrar i Le...

Hej Somna. Jag hittade ett halmstrå i en gammal pappmugg på mitt gamla kontor. Det såg ut som ett förskräckt utropstecken. Jag plockade upp det. Och det sa hej. Sen berättade det om en äng, om vinden, om ett liv bland andra strån, om en resa i en låda, om en fest som jag inte minns men som kanske hä...

Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.” Vi går i skogen, ...

Hej Somna. I natt får jag besök i Äventyrsvargen – av ett skelett. Ett livräddande, lyssnande, tänkande skelett som jobbar som badvakt i Båstad hela sommaren. Det här är ett samtal om vad det innebär att vara levande, att sakna sömnen, att bada i benminnen, och att stå stilla i havet när världen sov...