Nu öppnar Bergakungen sin stora dörr in i Bergakungens sal. När jag var i tonåren lyssnade jag på det stycket om och om igen, på en skiva mina föräldrar hade. Det är något med hur det stegras och stegras och avslutas med smällar som jag tolkade som dörrar som slår igen, och i mitt huvud byggdes en hel värld bakom dem.
En liten pojke smyger in genom en hålighet i ett berg och hamnar mitt i Bergakungens sal. Där dansar troll runt en flammande eld, gåtfulla varelser med långt hår och en lukt som inte går att värja sig mot. Det är inte såna där sagotroll med svamphattar och röda kinder. Pojken har hamnat mitt i Bergakungens sal. Han har med sig sin lillasyster. Trots att musiken är så hög vågar de knappt andas.
Syskonen ser att längst bort, på en uthuggen trätron, sitter själve Bergakungen med klarblå ögon, guldkrona och en stor svart hund vid sin sida. Runt om den ligger det högar med skatter. Lillasyster råkar nysa och allt blir tyst. Trollen spanar åt alla håll. Bergakungen reser sig upp, lägger sin hand på den stora svarta hunden och tittar rakt på barnen.
Visst hade det varit roligare att leva i en värld där troll fanns? Om jag fick välja skulle jag hellre existera i en värld där det finns troll, än tvärt om. Jag pratade med Harriet om att när hon var liten köpte jag leksaker och godis och slog in dem i folie. Jag sa att det var ett troll som hette Tripp som hade snott dem och sen lagt dem i skogen. Det är så speciellt att prata med sitt barn som idag är tonåring om hennes barndom.
Man ska vara försiktig med att prata om vad som är verkligt, för att det är upp till varje människa. Sov gott.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.