Vandra med Henrik - Löfstad Slott

[00:00:00] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Jag står på en grusgång på väg upp till Löfstad Slott mellan Norrköping och Linköping.

[00:00:18] Jag går längs med den långa, raka grusgången. Solen är till vänster om mig. Klockan är 11.45.

[00:00:35] Den framför mig vilar då, Löfstad Slott, som ligger på en höjd nära en sjö och är ett av Sveriges mest bevarade 600-talsslott enligt de som vet. Det står en stor skylt som det står Länge lever Löfstad Slott, välkommen och en påminnelse om att de installerar bergvärme.

[00:01:04] Varenda steg som jag tar påminner om en annan tid. Tänk att kunna bygga en sån här sak för sitt eget nöjes skull.

[00:01:19] Här har det gått adelsmän i peruker, tjänstefolk i enkla kläder. Allt är helt stilla, jag är själv här. Det är bara mina egna steg i gruset. Nu står jag på den stora innegården. Det är stängt idag. Såklart.

[00:01:44] Jag har inte planerat åka hit. Som alltid när jag gör nedslag i Vandra med Henrik så är jag liksom som alldeles ny. Det finns ett värdshus här men det är också stängt idag. Vill du se vad de har på menyn? Jag ser att det finns en menyn här. Vi går hit och bortar.

[00:02:06] Det är stora tunga ekportar med metallbeslag in till huvudbyggnaden och de två manngårdsbyggnaderna. Eller vad säger man? Flyglarna. Alltså det är en sån där tre byggnader gård som ett lilla enne ligger utspritt.

[00:02:32] Här kan man äta, när det är öppet kan man äta pannbiff, helleflundra, lax och kronjorts terre major. Vaniljpallakotta, pannakotta och crème brûlée som är min pappas favorit efterrätt. Fast jag tänker ibland att undra hur ofta han äter crème brûlée. Jag kan inte tänka mig att det är så jätteofta.

[00:03:01] Anno 1652 står det ovanför porten. Jag tänkte att jag skulle försöka leta upp trädgården. Jag undrar hur jag kommer dit bara. Då kommer det en bil anställda. Grindarna är låsta. Jag undrar om jag kan gå på baksidan då. Här ligger sådana fina verandor.

[00:03:29] Jättefina verandor med utsikt över slottsparken. Jag ser nu slottsparken, men det är en låst grind. Jag går runt på andra sidan och ser om det är öppet där. Nej, det är också hänglås förr. Undrar om jag måste gå runt då?

[00:04:02] Jag frågar han i bilen här. Hej, förlåt. Kommer jag ut till slottsdaggården? Måste jag gå runt alltihopa? Inte om det är... Är det låst här? Är det låst så måste du gå runt. Okej, jag får gå ner här och så runt. Ner och sen vänster och sen bort. Tack för hjälp. Okej, vandra. Då får jag gå ner här. Jag går tillbaka där jag kom ifrån. Färgen är ljust gul. Nästan vit.

[00:04:32] Med sådana här klassiska 1600-tals järnbeslag i fasaden. Och längs en av flyglarna, eller vad man ska säga, så hänger ett långt rep som är bundet till en klocka högst upp. Som frästande får mig att vilja ringa i den. Okej, här kanske jag kan gå. Här, om jag går ner, rökfri borggård. Vänligen Fimpa här står en skylt.

[00:05:02] Det är stort redan på... Men vad som byggde det här slottet? Vi ska se. Jag kollade faktiskt detta. Den byggdes av Axel Lilly. Och den sista ägarinnan, Emily Piper. 1926 så testamenterade hon det här slottet till Östergötlands museum.

[00:05:29] Okej, nu går jag runt på slottets högersida. Jag hade ju hoppats att det skulle vara öppet så jag kunde äta här. För det hade ju varit så himla mysigt. När man är ute på vägarna så är det... Jag tycker det blir alldeles för mycket att äta snabbmat. Och det är ju asmysigt. Miss och fattar mig inte. Jag tycker verkligen att det är så jävla mysigt att inte behöva tänka. Vad ska jag äta idag som ska ge min själ näring också? Inte bara... Inte bara...

[00:05:58] Denna fördelarna med att åka själv är att man slipper det där. Någon som säger... Nej, inte han börjar idag. Nej, det orkar jag inte med. Det klarar inte min själ. Då blir jag ju provocerad då. För jag gillar ju liksom snabbmat. Men... Detta till trots då. Så är det en... Det kan ju bli lite enahanda.

[00:06:27] Nu går jag runt på baksidan. Slottet. Och står framför en liten damm. Åh, vad fint det är. Alltså nu är det ju vår när jag går. Tidig vår. Men stora, fina ekar. Som... Jag vill också ha en ekpark. Jag vill... Kan jag få en ekpark? Om du vandrar som lyssnar på det här.

[00:06:57] Råkar vara i besiktning av en ekpark. Inte ekopark. Även om det också vore trevligt. Alltså park som park. Har du en park och vill ge bort den. Ge den till mig då. Men gärna en ekpark. Om det råkar vara så att du har en. Som bara ligger. Och som du inte vet vad du ska göra med. Så vet du att om jag... Så vet du att jag finns. Här skred de omkring. De perukförsedda...

[00:07:26] Ades. Ades. Aporna. Som ju faktiskt trodde eller inte. Hur ogärna de kanske ändå ville att det skulle vara så. Var direkt sprungna från... En... En... En apättling. För sex miljoner år sedan som... Skyllde sig från... De andra aparterna. Och bestämde sig för att så småningom bli människa. Det var nämligen ett aktivt beslut.

[00:07:56] Tänker jag mig. Nu står jag... Framför dammen som jag liksom... Slingrar sig genom trädgården som en liten åtta. Och mitt i dammen ligger en liten ö. Med stora träd. Och ett monument. Och över till ön... Löper en liten sån här... Fin liten sån här trädgårdsbro. Det känns lite moné. Om du tänker dig monés trädgård.

[00:08:24] Inte omöjligt att det är lite moné-känsla här på... Somrarna. Jag har aldrig varit där så ta inte mitt ord för det. Jag kan tänka mig att det är mer prunkande i monés trädgården. Men det här är ju lite stelt. Men det är också väldigt vackert. Ja, här är ett monument. I dessa nejder där han fordom njutit vänskapen och friden... Ska all hans skugga mötas av välsignelser och tårar.

[00:08:55] Står det på den? Och så är det en bild av... Vad jag förmodar då... Är han... Axel Lilly. Men det vet jag ju inte säkert. Jag går runt och kollar. Här står det faktiskt. Åt... En oförjättelig broder. Mannamodet ut i hans sista stunder.

[00:09:23] Den 20 juni 1810. Vittna om hans dygter och sinneslugn. Han dog och var lugn och fridsam då. Men det kan ju inte ha varit Axel Lilly då. För det här var ju... Alltså... Om han dog den 20 juni 1810. Så är det här en annan människa än ursprungs... Mannen. Känd dig fri att skriva och berätta. Vem det är som... Statyn.

[00:09:54] Det är ett högdraget ansikte. Lockigt hårsvall i en... Järnrelief på monumentet. Med en... Bägare högst upp. Vad är det där med bägare och symboliken i bägare? Det är så det är en pokal. Det är en sån som man får om man vinner ett lopp fast av järn. Och lite ärgat så. Vad är det i symboliken där? Man dricker ur livets bägare. Eller segerns kalk. Segerns bägare.

[00:10:24] Varför är det en symbol som vi tycker är viktig? Och så detta... Lugna, fridsamma... Det ser ut som ett ungt ansikte. Men det kan precis lika gärna vara ansiktet på en gammal man. Han ser fridsam ut. Vänlig, snäll, beläst. Undrar vem det var.

[00:10:57] På avstånd ljuder ett larm. Och det som ingen vet just nu är att det är jag som har utlöst det här larmet genom att gå nära det här monumentet. Det är för att de har satt upp en... En... Någon typ av sensor. Som gör att om man går nära det och förorenar man det här monumentet. Nej, det är ett larm inne i slottet. Nu steg det dem av. Ja, det är ju jättefint.

[00:11:26] Och det är en kylig dag men solen skiner så rart över mitt bara ansikte. Och jag följer nu en liten stig som slingrar sig till vänster om dammen. Det är vackert när stigar slingrar sig. Och man kan se hur stigen slingrar sig. Det tycker jag är vackert. Och så runt om så ligger åkrar.

[00:11:56] Och jättegamla stora fina ekar. Där jag är uppvuxen så fanns det inga ekar. Så det är fortfarande ett exotiskt träd för mig. Även om jag nu, där jag lever nu, har mycket ekar runt omkring mig. Så du ska inte tro att jag är eklös. Men det är fortfarande lite coolt. Lite som när jag var ny på Sveriges Television och gick genom stora studiokorridoren. Och kände att det här är ändå coolt.

[00:12:27] Att jag är här nu. Där de spelade in fem myror i flera fyra elefanter som jag växte upp med. Det är inte bara ekar här förut. Det är också en asp här tror jag att det är. Och där har någon ristat in ett hjärta. Med obegripliga initialer. I hjärta. OK kanske. Det var faktiskt en kärlekshistoria där någon sa. Jag älskar dig. Och då sa den andra. Okej.

[00:12:57] Så det blev ju en snöpligt slut på hela det. Här är tre stycken. Granit skulpturer. Som av konstnären Magnus Ringborg. Som de har ställt upp här. Inte samtidigt med slottets byggnad. Vill jag påstå helt fräckt. Det är stilistiska former.

[00:13:28] Med tre stycken vertikala granitblock. Och tre stycken som ligger som huvud. Kan man säga. Så det ser ut som tre människor som står i en triangelform. Och samtalar med varandra. Ibland kan jag tycka att det är så brutalt. På ett häftigt sätt. Det här med konst. Eller rättare sagt. Installationer.

[00:13:56] Jag har pratat om det förut tror jag. I somna med henne kanske det var. Men det här att någon ställer upp någonting. I det här fallet. Sex. Alltså det är ju. Två fyra. Sex stycken totalt. Alltså. Betongklumpar. Inte betonggranit. I en triangelform här. I skogen. Eller i parken. Bland träden. Bland allting organiskt. Som hela tiden rör sig. Och ändras och lever. De här. Sex stycken stora. Döda tingen.

[00:14:27] Står här nu. Orörligt. Blixt stilla. Mitt i allt. Som kommer att leva och växa. Och slingra sig. Och röra sig. Och fästa sig. Runt omkring dem. Och att det finns någonting skoningslöst. På ett väldigt häftigt sätt tycker jag. Med döda ting. Mitt i det levande. Jag tycker att det är väldigt vackert. Och nu står jag mitt i. Mitt i samtalet så att säga. Här står. Så att alla de tre.

[00:14:57] Stenpersonerna. Tittar rakt på mig. Med sina. Ja man får ju. Får ju tänka sig dem. Som ansikten. För egentligen är det ju bara. Stenar. Utan några. Ansiktsdrag. Okej jag går vidare. Och fjolårslöven ligger. I drivor. Över. Det som kommer att bli. Mossa och gräs här sen. I sommar.

[00:15:29] Hallå. Alla. Döda ting. Och levande ting. I parken. Tänk på mig. När det blir sommar. För jag kommer inte. Att gå hit då. Antagligen. Kommer jag väl. Kanske aldrig mer. Att besöka den här platsen. Usch vad sorgligt. Ja någon gång. Kanske. Jag kommer hit igen. Då kanske jag kan ta en vandring. Inuti slottet. Om du. Som hör detta nu. Är på något vis. Ansvarig för. Lösta slott. Så kan du väl bjuda in mig. Så kommer jag hit i sommar. Och göra en.

[00:15:59] Ett vandrar med Henrik. Inuti slottet. Och går omkring. För det är nämligen inrätt. Original. Inrätt. Okej. Nu är frågan. Ska jag gå upp mot slottet igen? Ja jag gör det. Så nu vänder jag om. Och så går jag över gräsmattan faktiskt. Inte på stigen. Och så rör jag mig upp mot. Slottets fasad. Trädgårdsfasaden. Det är fyra våningar. En. Och så är det säkert en källare också.

[00:16:29] Och så är det också en vind. Med ett litet fönster högst upp. Och tre. Eller fyra skorstenar. Och det är. Alldeles stilla. Jag kan höra trafik på avstånd från motorvägen. Men väldigt avvägset. Och det är ju så rofyrt. Det som är så smärtsamt tycker jag är. Att den här typen av ro. Detta att bygga sig själv. En sån här plats.

[00:17:00] Det är på en gång både. Någonting jag längtar efter. Och någonting som jag äcklas lite av. Dels för att. Det bygger ju på att det är olika. Mellan människor och människor. Att det här är någonting som. Någon har tagit sig. Kan man väl säga då. Och samtidigt. Jag vill ju det också. Jag vill ju också ta mig själv. Den här. Platsen.

[00:17:32] Jag tänker att det är många som har. Slitet väldigt hårt. För att den här platsen skulle bli hans. Axel Lillis. Med flera. Han. Dygdemönstret som dog. Med sån frid och sinnesro. Bra för honom. Jag. Jag. Önskar mig det också. Han trodde väl antagligen.

[00:18:02] På. Att han skulle bli hämtad. Av Gud Fader. Antagligen hade han säkert. Styrt upp så att det fanns. Personal. Där som kunde försörja hans. Sista färd. Som kunde se till att det gick rätt till. Med olika smörjelstöd med mera. Så han var säkert trygg. Och förvissade om att han var i goda händer.

[00:18:35] Jag skulle vara lite mer så här. Vad händer nu då? Vad händer nu? Vad. Har ni styrt upp med allt det där? Jag skulle vara lite mer som. En. klassisk mammagestalt på julafton. Men det här då? Hur. Vad händer egentligen efter döden då? Hur ska jag kunna veta? Svara. Skulle jag säga. Till pastorn.

[00:19:05] Och slita tag i hans. Rockkrage. Hans. Prästkrage. Han skulle bli alldeles. Till sig. Trasorna. För att jag gick över gränsen där. Och bara. Tafsa på prästen. Det var fruktansvärt. Nu går jag mot. Lusthuset. Det var inte så märkvärdigt. Faktiskt. Det var. Det är fint. Men. Det känns som ny.

[00:19:34] Nyare än. Eller det kanske inte alls är förresten. Nej. Det är ju ett gammalt. Titta här. Det är ju. Det är ju. Sådana gamla fönster. Och det var jättefint. Jag tar tillbaka allt jag sagt. Det är ett. Senapsgult. Med gröna portar. Och en rostig. Tretungad svensk flagga. På taket. Och inuti är. Ett.

[00:20:05] Dammigt bord. Med fyra stolar. Och en sån tidstypisk soffa som. Står i hörnet. Jättefint. Här vill jag. Ha någon liten fest någon gång. Någon liten. Liten tättatätt. Och så en gammal. Stentrapp på baksidan. Som löper upp till. Väldigt. Vad heter det? Mångtrampad. Trampad av många fötter. För det är.

[00:20:35] Den är.

[00:20:37] Den är.

[00:21:12] Kort. Och nästa vecka så ses vi igen. Och då vet ingen var jag är någonstans. Hej då!