I detta meditativa avsnitt tar Henrik oss med på en vandring runt Hellasgården, en plats där hans egen historia vävs samman med naturens tidlösa närvaro.
Medan han vandrar längs de snötäckta stigarna delar han ärligt sina tankar om kroppens sårbarhet och vårt eviga sökande efter autenticitet.
Genom möten med bastubadare och joggare väcks djupa reflektioner kring självbild och social ångest, samtidigt som minnena av promenader med vännen Fredrik får honom att fundera över vänskapens labyrinter och livets små irrvägar.
Henrik avslutar sin vandring framför brasan i Storstugan, där värmen från elden speglar den värme som finns i att dela sina mest nakna tankar.
För mer information om Henrik Ståhl, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
[00:00:00] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Idag är jag på Hellasgården mellan Sickla och Älta i Nacka kommun utanför Stockholm.
[00:00:17] Och här har jag varit mycket. Jag börjar på parkeringen och jag går upp mot Storstugan som är platsen där man äter och sitter framför brasan och så vidare. Jag har ju faktiskt bott här länge, i 13 år och känner mig bekant med de här omgivningarna.
[00:00:46] Men det har aldrig slagit mig att jag faktiskt skulle kunna göra ett vandra här. Här har jag varit med min dotter. Här har jag varit med min kompis Fredrik för jag brukade gå här. Runt sjön. Och jag har också haft min beskärda del av träning på det här ute i gymmet.
[00:01:12] Ibland när jag får lust så åker jag också hit och äter lunch. Jag tänker att vi går in. Vi får se. Det kan ju vara en mysig ljudbild här inne om inte annat. Men poängen är väl att jag ska gå med dig under det här avsnittet. Så jag tänker att vi tar en liten runda runt sjön här. Vi hinner nog inte runt hela sjön. Men nästan. Men först får du följa med in här så du får känna lite på atmosfären.
[00:01:44] Förr så var det inte så mycket bevänt med storstugan. Det var inte så mycket att hänga i julgranen. Det var mer som en sån här lite campingkänsla. Men nu är det lite restaurang och en öppen eld. Jättemysigt är det faktiskt. Så framför mig nu så breder salen ut sig med träbjälkar i taken, timmerväggar.
[00:02:12] Det är en gammal stuga. Verkligen en rest av ett gammalt friluftstänk från Stockholms eller Nackas yngre dagar. Och en brasa. Och det är fullt med folk här inne. Så här brukar jag äta lunch ibland. Om du har vägarna förbi. Men nu går vi ut.
[00:02:43] Här finns en skylt som jag tycker är så rolig. Det står tack för att du respekterar barngolfen. Det tycker jag är roligt för att det känns lite grann som... Jag respekterar minigolfen. Det känns som en valaffisch. Det ska jag... Om jag någon gång ställer upp i någon typ av val. Då ska jag ha det som en grej.
[00:03:12] Jag respekterar minigolfen. Och så en bild med mig där jag höjer tummen upp och slår mig ärmarna i kors. Framför typ en minigolfen. Här ligger sjöcaféet. Och man kan bolla bastu här. Och olika aktiviteter. Det har jag aldrig gjort. Jag har varit på sjöcaféet. Har jag varit några gånger. Men jag har aldrig varit bastu här.
[00:03:38] Jag är ju inte den här killen som slänger mig in i bastuar med andra karar. Alltså jag har inget emot andra karar eller så. Men jag... Nu mötte jag två karar i bastuhanddukar. Ja, och vilket skulle bevisas då? Nej, men jag känner mig alltid lite obekväm.
[00:04:07] Jag känner mig generad över min nakenhet. Jag vet inte varför. Jag har aldrig känt mig riktigt bekväm i att bara sitta helt naken och fläka ut mig. Alltså jag menar inte att det är något fel eller så. Och här framme är det sjön då. Och nu är det alltså människor som går på isen här. Det här tycker jag känns som att... Det här skulle jag inte våga. Men nu är det människor som badar isvak här.
[00:04:42] Det var imponerande tycker jag. Och så går de in i bastun. Ja, det skulle jag gärna göra. Men jag känner att jag nog skulle vilja ha lite lugn och ro omkring mig. Jag vill inte att andra människor ska se mig... Människor jag inte känner alltså ska se mig frusta och skrika. Det känns ovärdigt på något sätt. Det är väl det jag menar. Jag skulle nog önska att jag var en person som kunde... Känner mig mindre... Att jag inte fokuserade så mycket på min egna kropp liksom.
[00:05:11] Nu går jag förbi sjöcaféet. Och svänger av här. Min nya kompis Daniel Erik som också för övrigt har varit med i... Vandra med Henrik för ett tag sedan. Han och jag gick hit här om månaden. Det var ju fortfarande sommar då. Precis när jag hade tagit körkort så gick vi hit.
[00:05:39] Och så satt vi på en sten vid stranden. Och han skulle bada men han gjorde aldrig det. Och där kom samma grej igen in. Jag har väl, tror jag, komplex för hur jag ser ut. Jag har väl inte skott utan tröja till exempel. Jag vet inte vad det är. Och jag skulle verkligen önska att jag slapp det.
[00:06:11] För jag är ju... Vad säger man? Jag är för gammal för sånt där skit. Jag såg en gammal bild på mig själv från när jag är kanske 22, 23. Jag är på Gotland med mina kompisar. Vi bor i en husbil och alltid bara rummel och rabalder. Och jag är lite nyvaken.
[00:06:41] Jag går från husbilen och ut till vårt campingbord som vi har ställt upp. Och jag minns ju när bilden togs. Jag minns att det är Niklas som tar bilden. Och att jag när jag ser att han höjer upp kameran. Så spänner jag upp mig. Och drar in magen och håller andan typ. För jag känner mig så...
[00:07:09] Ja, ful och oproportionerlig. Spinkig på fel ställen och rund på fel ställen. Och såg jag den där bilden. Och det är liksom världens sötaste lilla kille. Alltså... Om du bara visste hur det skulle bli sen. Hahaha. Så vill jag säga till honom. Och detsamma gäller ju nu.
[00:07:39] Jag skulle önska att jag kunde vara mer såhär. Komma in i en bastu. Se en massa andra nakna människor där. Och så bara säga... Hallå gubbar! Och så bara... Flashade om liksom. Sätte mig där på den bastu bänken. Och var helt obekymrad över... Inte ens tänka på nakenhet. Men då känner jag att jag måste... Förställa min... Förställa mig på olika sätt.
[00:08:08] Det gäller ju för övrigt inte bara nakenhet. Det gäller ju också... Hur jag är med människor som jag uppfattar som coolare. Eller starkare. Eller snabbare. Eller smartare än jag. Det är att jag tror att... De vill ha en viss sorts person. Är det inte jättesorgligt att vi är såna? Att vi har den... Egenheten.
[00:08:37] Att vi tänker att vi måste visa upp en sida av oss själva som inte är sann. Det här är ju väldigt naturskönt. Men det är ju samtidigt inte så... Lugnt och fridfullt. Ältavägen går ju precis förbi här. Och...
[00:09:09] Bilarna som du hör. När jag tänker att jag går en sväng som jag... Jo men här har jag nog gått med Fredrik förresten. Det är roligt när vi går här för att vi går alltid vilse, jag och Fredrik. Ehm... Man skulle kunna tänka att det är ganska enkelt. Men det är som att vi alltid tar fel avtagsväg. När vi går den här rundan.
[00:09:37] Och så slutar det med att vi måste klättra i berg. För på andra sidan sjön här så är det klippbranter. Och då slutar det alltid med att vi är där och håller på att åla runt. Och det är ju inte alltid... Vi tycker alltid det är så mysigt. För vi ses inte så jätteofta. Och sen när vi väl ses så... Går vi ut liksom och går och pratar om våra liv och... Här är en fördämning. När sjön rinner in i en...
[00:10:07] Liten... Ett litet rör under vägen. Nej men då... Det här är för övrigt Järla spåret som jag går på nu. Står enskilt. Så du vet om det. Så jag följer Järla spåret. Även kallat det Jävla spåret. I min fantasivärld.
[00:10:38] Nej men då brukar vi gå... Här ungefär så är vi i full gång med samtalet. Han bor inne i stan. Han bor på Östermalm och liksom lever ett annat sorts liv. Och så pratar vi om det och... Om våra familjer och allt sånt. Och sen... Så brukar vi säga... Vilken väg var det nu? För man kommer till en gaffel här framme. A fork in the road. A fork in the road.
[00:11:10] Och då brukar vi alltid säga... Vad var det vi tog för väg förra gången? Och så tar vi alltid den vägen igen. Fast vi har säkert att vi inte ska det. Och då går vi alltid fel. Och så slutar det med att vi måste klättra. Obanad terräng. Ibland i snö. Längs med klippranter. Fullständigt livsfarligt.
[00:11:35] Och det är ju kanske ett visst underhållsvärde i... Att se de här... 50-åriga männen... Kravla omkring en hårsmål från döden. Samtidigt som de... Är så där ovärdigt anfodda som man ju är. När man kanske inte har riktigt ställt in sig på... En Kebnekaise-bestigning. Utan mer vara ute efter en liten långsam promenad.
[00:12:05] Och avsluta med en lunch på storstugan. Vill du ha en... Vill du som av en händelse springa på mig. Så är väl storstugan egentligen... Ett av de mer sannolika platserna faktiskt. För där brukar jag ju... Inte så ofta nu längre då. I och med att jag inte bor här längre. Men... Jag brukar i alla fall vara här. Ganska ofta.
[00:12:36] Okej, nu är jag vid den här... Väg... Korsvägen. Vet du vad jag gör då? Jag går tillbaka fast den här... Det är som en cirkel... Det är som en liten vändplats här. Så jag vänder. Jag backar. Jag backar runt. Och nu går jag tillbaks. För de här avsnitten är ju bara 20 minuter. Så det är ingen idé att jag ger mig ut. Dessutom är det snö på marken.
[00:13:06] Nu mötte jag två män. På den angränsande vägen här. som... Som... Var sådana där som jag hade... Fått dåligt självförtroende inför... I en bastu. Det är inte de typerna av män som du skulle kunna tänka dig. Det är inga... Även om de också ger mig... Dåligt självförtroende. Väldigt, väldigt vältränade män. Det här var två farbröder. Men det är någonting i...
[00:13:34] De hade byggkläder på sig. Helle Hansen typ. Alltså lite tjockare arbetsplagg. Snicka byxor. Blåkläder liksom. Och... Skägg och... Så rör de sig liksom lite... Alltså såhär. Tänk dig att du ska gå fram till en person. En sån man. Och vill typ säga någonting. Ursäkta, skulle jag kunna få veta var klockan... Eller såhär.
[00:14:02] Skulle jag kunna få låna din telefon? Eller något lite såhär prekärt kanske. Den reaktionen om du tänker dig. En sån man. Det är lite som att gå ut framför en fotbollsspelare i full kareta på en fotbollsplan. Tänk dig att du vet... Precis innan mål. Så är det en spelare. Som bara har bestämt sig att nu satsar jag.
[00:14:30] Och så springer den allt den kan. Och typ mot bollen. Då ska du fram framför den personen och bara... Ursäkta, skulle jag kunna få din fotograf? Eller något. Den typen av... I vägen känner jag mig då. Med såna killar. Och jag vet inte varför det är så. För jag är ju en av dem egentligen. Nu ska jag bara gå om här. Det är säkert som är.
[00:15:00] Men det måste vara så. Som handlas för färdigt. Jag tänkte att ta alla här. Så. Det var tre kvinnor i 60-årsåldern som gick framför mig. Brett över vägen. Och... Jag försökte manövrera runt dem. Men... De... Prejar ut mig i skogen.
[00:15:33] För... Jag vet inte. De... De har väl bokat vägen eller något. Jag tänkte, det där kan ju inte jag hålla på att lägga mig. Det kanske finns en väldig mass... Det kanske finns någon typ av bokningssystem här. Där man bokar upp hela vägbredden. Så här passivt och aggressivt. Jag skulle ha sagt. Gått fram och sagt. Ursäkta, jag förstod inte att ni hade bokat vägen. Jag förstår inte att ni...
[00:16:02] Att ni hade... Jag har ju missat att boka vägen. Jag förstår. Jag hoppas att jag inte tar för mycket av er bokade vägyta här. Något sånt skulle man ha sagt. Då hade man blivit ihågkommen. När de kommer hem sen. Jag tänker, jag avslutar inne på storstugan igen. Så får du följa med tillbaka in... Framför brasan.
[00:16:31] Sen kanske jag avslutar den här lilla vandringen med att ta en kopp kaffe där. I... Grodanro. Och innan du nu rusar iväg och vrålar... Från kyrkans... Yppersta... Yppersta topp. I den mån man kan säga så. Att det heter inte Grodanro. Tror man på allvar att det heter Grodanro?
[00:17:00] Så vill jag bara säga att... Ja, det tror jag. Bredvid mig här nu ligger... Sjön. Och den är så otroligt... Vi säger... Stockholms skärgårdkänsla. Det är en sjö. Jag vet inte vad den heter.
[00:17:30] Nackamasterna är på andra sidan. Men det är såna... Taldeklädda kobbar. Det är ju någonting väldigt säräget tycker jag med... Om man tänker på de respektive skärgårdarna. Den på Öst och den på Vettkutten. Så är det ju... Det finns ju någon slags... Kärv... Kal... Väldigt poetisk... Karaktär...
[00:17:59] Över den... Vettkuttkaka... Skärgården. Men här på Östkutten... Här... Är det mer lummigt. Och det känns mer som hemma för mig. Det är för att jag har bott här så länge. Nackamasterna försvinner upp i molnen. Det är sån tät dimma. Okej... Nu går jag... Tillbaka till Storstugan. Och så får det vara... Det.
[00:18:28] Nu har du och jag varit ute och gått... Igen. Vandra. För vår... Psykiska hälsaskull. Och vår... Vårt blodcirkulation. Och jag är glad att... Vi har kunnat göra sällskap då och jag. Tillsammans. Jag älskar de här dagarna när jag bestämmer mig för att spela in. Då... Kan jag bara sätta mig i bilen. Så åker jag iväg någonstans.
[00:18:58] Och så går jag en sväng. Och då... När jag kommer hem sen... Kanske att jag har spelat in två, tre stycken. Vandra med Henrik på raken också. Då kan jag känna att jag... Är berikad på något sätt. Det fyller mig med... Lite... Frisk luft i huvudet. Ofta tycker jag när...
[00:19:26] Min dotter och jag är... När det är helg och man har tråkigt och så. Och så har jag... Hör jag mig själv säga... Ska vi inte gå ut och gå? Då suckar hon. Säger nej, aldrig i livet. Men sen kanske jag envisas då. Inte för att jag vill för... Det kanske inte är så kul att gå ut och gå med någon som inte vill gå ut och gå. Men när vi väl gör det... Så händer ju någonting.
[00:19:56] Först är vi kanske tysta och sura. Och sen plötsligt... Så pratar vi om någonting och sen... Kan man sätta sig framför tvn och känna sig... Speciell. Lust. Lust på livet igen. Nu står jag utanför storstugan. Här står en skylt som det står... Ernst Klefbäck.
[00:20:26] 1866-1950. Var präst på Söder. Den 14 maj 1899 startade han Pastorns Gossar. Som 1912 blev Sim och IK Hellas. År 1943 invigde Klefbäck Hellasgården som klubbens medlemmar byggt. Här är jag nu. Och nu går vi in och dricker en kopp kaffe med andra. Eller annan...
[00:20:55] Dryck som fungerar med dig. Som resonerar i dig. Tack så mycket. Så, okej. Nu är vi här. Vandra, tack för att du har vandrat med mig. Vad ska du bestämma? Själv tror jag att det blir en kaffe. Nästa vecka är jag tillbaka igen. Och då vet ingen var jag är någonstans. Hej då!
[00:21:30] Hej då! Hej då! Hej då! Hej då! Hej då! Hej då! Hej då! Hej då!