Vandra med Henrik - Brahehus

[00:00:00] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Idag har jag stannat längs med Vätterleden. Därför att det finns något som retar mig, kära Vandra. Och det är att varje gång jag åker förbi Brahehus, den här gamla ruinen längs med E4 mot Stockholm från Gönköping till. Och jag är förbi den här ruinen då.

[00:00:31] Och jag har aldrig gått dit. Jag har bara stannat på den här prememacken och restaurangen som är här och ätit och druckit och förlustat mig. Och förlåt, jag måste tänka av min GPS för den håller på att berätta för mig var jag ska åka. Vänta, jag måste tänka av den. Och jag har gått av bilen.

[00:00:58] Ja, så vandrar vi mig nu under E4 med restaurangen i ryggen ner till den här ruinen. Och nu ska jag berätta varför jag retar mig på detta då. Det är att den inte är min. Och innan du nu rusar iväg och skriker att varför skulle den vara din? Vad är det för en konstig självbild att ha? Du borde äga en ruin. Så vill jag bara säga att jag är alltså släkt med Per Brahe.

[00:01:27] som byggde den här ruinen. Men, fast det var ju ingen ruin då när han byggde den. Nu går jag igenom en tunnel under E4. Så vågar man ju bara göra när man är ensam vuxen numera. Som liten så skrek man, sjöng man ju alltid i tunnlar. He the hills are alive. Det kan jag göra nu för att jag är ensam i den här tunneln.

[00:01:58] Okej, så här är det nu. Min släktgård. Jag är alltså enligt väldigt slarvigt genomförd släktforskning. Släkt med Per Brahe. Och sålunda borde jag alltså ha ärvt den här lilla kåken. Det är inte mycket för världen längre.

[00:02:27] Den har inget tak och det går inte att bo i den. Den är ju väldigt illa tilltygad. Och om man jämför med klassiska 2500-åriga byggnadsverk som fortfarande står och skiner idag. Tänker jag på Akropolis och andra byggnader som står ståta på höjder som den här gör. Så är det här ett stycke komocka.

[00:02:56] Förlåt Per Brahe. Det här är alltså Brahe hus. Det som för många bara är ett rastställe mellan två olika destinationer är alltså en en jättekåk helt enkelt som Per Brahe, den yngre, byggde på 1600-talet. Det var tänkt som ett lustslott från början

[00:03:23] men kom främst att användas som härberge åt gäster. 1637 påbörjades arbeten och läser jag här på en skylt. Och sen så byggde de ända fram till 1680. Eller 1640-talet i alla fall. Ja, jag har det... Jag vet väl inte det.

[00:03:54] Egentligen så bryr inte jag mig om det här. Jag vill bara ha det här huset. Just eftersom det inte är en sån... Det är inte så märkvärdigt liksom. I alla fall inte just nu. Det kan väl ändra att det såg jätteståtligt ut när det var vitputsat och det red perukprydda människor som var upp och ner längs med gångarna här. Och viftade med sina solfjäder eller vad man nu håller på att vifta med. Men nu... Nu är det här bara stenar staplade på varandra.

[00:04:22] Ganska brutalt och... Slarvigt nästan ser det ut. Och... Då kan jag tycka att... Visingsö skulle kunna ge mig... Den här. Nu vet jag att jag inte är den enda levande släktingen till den här bra i den yngre. Eftersom... Vi är väl säkert ett tusental människor eller ännu fler som bär hans DNA.

[00:04:50] Och det går ju heller inte att särskilja exakt vad som är hans DNA. Men jag har väl alltid känt att det finns ett slags husbyggar. Jag vill också uppföra en... Ett lustslott... På en kulle. Med utsikt över en stor sjö. I det här fallet Vättern då. Okej, nu har jag gått in här i ruinen. Ja, okej. Den ser ju lite ståtligare ut på nära håll. Den har alltså inget tak.

[00:05:20] Den är väldigt... Den ser ut som att man har släppt en stor stenbumling på den. Och... Den är ju inte... Det finns ju hus idag som är större. Jag tänker på olika... Mindre såhär konferensherrgårdar och sånt. Men kanske inte just såhär mycket sten. Och så är det som en liten borgård utanför då.

[00:05:48] Jag undrar om han tyckte... Per Brahe den yngre att det var jobbigt med E4 som gick förbi precis. Och den här... Prev-macken då mittemot. Det känns ju lite vulgärt. Jag börjar med att gå ner... för trappan ner i en liten... Nedervåning här på... På motsatta sidan från det stora huset i borgården.

[00:06:17] En trätrapp leder ner till... Oj, här var det väldigt mycket is. Frågan är om jag kommer halka här. Okej. Så nu står jag i... Det känns som på botten av en brunn. En stor brunn. Oj! Här var det duvor. Gud vad rädd jag blev.

[00:06:47] Ibland brukar jag tänka när jag blir så där orimligt rädd för saker som inte är farliga för mig. Som en duva som lyfter. Och flyger iväg. Att... Det är väl ändå mycket märkligt att människan blev skapelsens krona om man nu kan kalla det för det. Hur gick det till? Vi som rycker till för minsta ljud. Om någon går bakom oss på gatan. Och harklar sig lite högt. Då känner vi hur hjärtat liksom stelnar till i bröstet. Och vi tänker att nu är våra sista dagar här.

[00:07:17] Vår sista stund här. Okej, så här nere i den här brunnen här. Eller, det är ingen brunn. Förlåt. Det är ett rum. Antagligen var det väl ett torn från början. Jag vet ju inte säkert. Det löper alkover i väggarna. Där det kanske har hängt kandilabrar eller bokhyllor. Eller vad vet jag.

[00:07:44] Det kanske var en plats där Per Brahe den yngre la sina avlagrade damasker. Han hade damaskalkover. Det var det som utgjorde hans lilla egenhet. Om jag ägde det här rummet. Då skulle jag ha... Då skulle jag göra det här till en stor inspelningsstudio. Jag skulle låta takhöjden vara kvar. Det är säkert tolv meter högt.

[00:08:15] Så skulle jag sätta tak ovanpå. Jag skulle inte bry mig om att bygga hela tornet upp igen. Till deras ursprungliga. Utan jag skulle låta det vara... Jag skulle låta det vara som det är. Fast jag skulle sätta tak på. Och så skulle jag sätta lite ljudisolerande material här inne. Och så skulle jag ha en jättehäftig studio med högt högt i tak. Där jag kunde tjoa och hojta. Och bete mig precis som jag ville. Så det kan ni veta då. Gränna kommun.

[00:08:47] Vad jag skulle göra om jag fick bra i hus. För dig som aldrig har varit här kan jag säga att det är... Nu kommer jag upp för trappan igen här. Att det är väldigt fin utsikt över vättern här. Och Visingsö precis utanför. Det är fantastisk utsikt. Och nu går jag igen över borgården. Jag säger borgården fast jag egentligen inte vet vad det formellt kallas.

[00:09:17] När det är ett sådant här litet lustslott. Vad är ett lustslott ens? Vad andra? Det ska till en speciell typ av rikedom. Om man har råd med ett slott. Som inte bara är ett vanligt slott. Utan ett slott för lust. Jaha, ska vi gå till ditt slott? Ja, det ska vi göra. Bor du här? Nej, nej, nej. Det här är ett slott för lust.

[00:09:49] Och vad gör man i ett lustslott? Jo, man gör väl det man har lust med helt enkelt. Nu går jag ner en liten bit här. För jag ser att det är en rostig gallegrimd. Jag undrar om man kan öppna den. Det kan man. Det går att öppna den. Och då kan jag gå in här under. Bra i hus. I någonting som luktar som en gammal jordkällare.

[00:10:18] Oj, nu är jag i källaren. Usch, nu är jag lite rädd. Här är tunnlar som försvinner in under här. Nej, de slutar där. Det är igensatt med betong. Okej, men här nere i lusthusets källare. Här. Här händer det grejer. Här hade man en massa lust.

[00:10:43] Alltså man målade och diktade och lärde sig nya språk. Och diskuterade olika. Jag gick ut igen för jag tyckte det var lite roligt. Okej, nu då. Ja men just det, jag måste säga vad jag ska göra där inne. Om jag fick källaren.

[00:11:10] Okej, jag går in igen och så berättar jag vad jag skulle göra här inne om jag ägde källaren här. Då skulle det här vara min lustkällare. Och innan du nu rusar iväg och skriker att Vad är det för skitsnack? En lustkällare, förstår du inte vad man får för associationer? Så skulle jag säga Ja, men min lustkällare den skulle vara en källare där man gör precis vad man har lust med. Och i mitt fall så är ju det då

[00:11:40] Kanske inte jag skulle göra podcaststudion här. Fast nu har jag redan bestämt att podcaststudion ska vara i tornet. Så det här får helt enkelt vara en plats. Ja men naturligtvis är ju det här en sångkällare. Lyssna bara på akustiken. Ha! Ha! Jättedålig, jättedålig akustik. Jo men man kan få... Jo här har vi sånglektioner. Bra, då var det bestämt. Så det kan ni lyssna på, ni som äger makten och ger mig den här kåken.

[00:12:16] Nu kommer den som... Den som har makten och ger mig kåken. Den sitter nu och lyssnar och säger Ja, jag var på väg faktiskt och ger dig bra hus Henrik. Ännu tills du gick in i källaren för det är förbjudet. Ha! Ha! Ha! Men nu är det kört. Okej. Nu står jag igen här framför entrén och två duvor sitter på... Uppe på murkrönet. 16 meter över mig. Och... Tittar ner på mig.

[00:12:46] De sitter så där tätt som duvor kan göra. Och... De är både äckliga och vackra samtidigt tycker jag duvor. Jag vet inte vad det är. Det är någonting med deras ögon som jag tycker är lite otäckt. Samtidigt har de ju jättefina färgskalor. Lila, grå... Lila, grå... Och lite gröna typ i botten. Nu kommer det... Nej! Nu kommer det... Ett par med en hund också.

[00:13:23] Jag vill... Nu går de in före mig här. Typiskt. Alltså... Irriterande nog. Så har jag en känsla av att de också är släkt med Per Bray den yngre. Och att de är här för att claima. Jag får gå in och... Okej, nu måste jag gå in. Jag ville dra lite på det för det känns så högtidligt. Med tanke på att det är min förfader som... Som byggde det här. Men... Nu har ju de gått in. Så nu måste jag gå in för att claima mitt territorium.

[00:13:53] Okej, nu går jag in genom den stora höga valvet som är dörren. Och är alltså nu inne i byggnaden. Det som en gång var byggnaden. Och det är ju ett stort öppet rum nu. Utan tak. Med... Mossbelagda stenar upp till. Och... Mossfritt på nedersidan.

[00:14:23] Jag har aldrig varit här inne. Jag har åkt förbi här så många gånger. Och nu förstår jag ju varför man bygger ett litet slott här. Det är ju för utsikten. Alltså... Det är ju en fantastisk utsikt över sjön här. Och åkrar och... Byggningar nedanför. Det är väl möjligt att vätten gick högre då? Ingen aning. Så just nu så...

[00:14:51] Det finns ju kvar fundament av... Det som har varit rum här. Det är ju bara en stor plan. En stor grusplan. Med fönster i två våningar i alla riktningar. Jag tänker att... Det måste ju ha varit väldigt svårt att hålla varmt här. Vinden ligger ju på hela tiden. Och fönstren är ju enorma.

[00:15:21] Och på ena sidan... De sitter alltså där solen ligger på. Här ligger det snö kvar på marken. De sitter där solen ligger på. En, två, tre, fyra, fem duor. Och putsar sig. Halva borgen... Eller slottet ligger ju i... Skugga. Och det blåser väldigt kallt från sjön. Så de har passat det sig i solen. Och här satt de även på Pabraves tid.

[00:15:50] Och tittade ner på folk när de byggde här. Och duvorna tänkte samma då... Som de tänker nu. I den mån de tänker på samma sätt som vi gör. Det där är ju svårt. Det är jag jättenyfiken på. Vad andra. Hur djur tänker. Tänk om man kunde få uppleva det. På riktigt. Ja, jag ska... Jag ska säga nu lite högt så att de hör. Nu ska jag utmana mig själv. Eh... Okej.

[00:16:20] Det här paret med hunden står en liten bit längre bort. Så nu... Nu ska jag säga... Högt. Så att de... Så att de förstår att det här är min plats. Så att de inte tror att jag... Så att de inte tror att de bara kan komma och ta min borg. Mitt lustslott. Okej. Lite närmare dem. Jag vågar inte riktigt för det här. Och så ska jag prata högt. Nej men jag har ju ärvt det här. Slottet.

[00:16:50] Det är ju mitt. Och eh... Jag kommer att använda det i min förfader Per Braiden yngres anda. Jag kommer att... Jag kommer att använda det som lustslott. Och göra precis vad jag har lust med helt enkelt. Åh gud. Åh de hörde. Åh de hörde. Ja. Det finns ju små skrymslen och vrår och prång och sånt. Passager.

[00:17:23] Eh... Och... Eh... Där är det galler för som man inte kommer åt. Och här sitter det ju då hänglås i det här gallret. Och det är sådana kärlekshänglås. Eh... Jimmy och Therese. Står det på ett. 20-24-07-11. Här står det... Här står det ingenting. Här är det bara ett lås. Här är ett lås. Salar och Asi.

[00:17:53] 21 i nionde 2024. Här står det. K-Hjärta J. 25 i första 2025. Och det är alldeles nytt hänglås. Vad fint. Men det är också det här med att låsa fast ett hänglås med sina kärleksnamn och så. Alltså alla de här riterna man har kring parrelationer. De skrämmer mig lite. För att det går ju inte att låsa.

[00:18:21] Det går ju inte att låsa fast en relation. Den dör ju på en definition. Den där känslan av evighet som vi har. Den är ju fin. Och den kan ju också ge någon typ av rus i stunden. Men vi är ju inte eviga varelser. Förlåt om jag liksom låter krass och trist.

[00:18:47] Men för mig har hänglås på något vis, det finns något nästan mardrömslikt i ett hänglås. Därför att det är fryst. Det är en tavla. Det är ett fryst tillstånd. Jag menar inte att jämföra tavlor med hänglås. För det är två olika saker. Men att låsa fast mig sådär. Det är inte att jag har commitment issues. Det är inte det.

[00:19:17] Det är något annat. Salar och Asi här. De har låst fast sig på ett sätt som måste ha känts jättefint just då. Och kanske också känns bra för eviga, eviga, eviga tidigare. Jag menar inte så. Men att det är som att de tvingar sig själva vid en typ av ståndpunkt. En typ av... Jag vet inte. Jag är väl oromantisk. Det är väl så det är bara helt enkelt. Okej, så i den här stora öppna planlösningen

[00:19:46] så hade jag nog inte byggt nya rum eller så. Jag hade tagit bort de här väggfundamenten som finns kvar från de olika rummen. Och så hade jag gjort det här till en jättestor sal dit man fick komma om man hade lust. För det här skulle vara ett lustslott då. Och här skulle man ju ägna sig åt all typ av lust som tygen håller för. Man får svinga i trappetser. Man får lära sig tala och viska med hästar.

[00:20:12] Man får äta apelsiner som om det inte fanns någon morgondag. Man får göra panerad ost med röstig och tartarsås och lite persilja. Man får äta och dricka gott och dansa om man har lust. Man behöver aldrig känna sig tvingad att dansa. Så, härmed inviger jag mitt lustslott. Bra i hus.

[00:20:42] Tack så mycket, Per Brahe, den yngre. för att du lät detta gå i arv till mig, din nu levande släkting. Den enda. Och med de orden vill jag säga... Välkomna! Okej, jag slutar nu. Tack för att du har varit med mig här, vandran. Jag claimar mitt arv.

[00:21:11] Och nästa vecka ser jag tillbaka igen. Och då är det ingen. Var jag en lustast. Hej då! Vi är det som vi har med. Vi är nö och. Och nu är vi till Shopify gevänt. Vi har bränsat.

[00:21:39] Vi har bränsat regelmässigt Updates gebraucht, som ibland har bränsat tillbaka. Vi har bränsat tillbaka. Vi har bränsat tillbaka. på shopify.de.