Världen är en humlas snurrande spiralöga

[00:00:00] Den här veckan är jag gäst i podden A-kursen med Emma Frans och Klara Wallin. A-kursen är en podd som varje vecka ger dig grundkurser i aktuella ämnen på ett underhållande sätt. Jag är med i det senaste avsnittet om sömn, som du kan lyssna på överallt där du annars lyssnar på poddar. Hej och välkommen till Somna med Henrik.

[00:00:28] Ditt ömsade ödle skinn. Din grönskande gummiboll i natten. Det är jag som är Henrik och det är du som är Somna. Och det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.

[00:01:02] Nu börjar vi. Hej Somna. Hej ska du ha. Och välkommen hit.

[00:01:27] Du har säkert gjort olika grejer idag. Förmodligen haft olika tankar. Och de här tankarna har lett till olika handlingar. Du har antagligen utfört minst en handling idag. Om du räknar upp alla handlingar du har utfört i vaket tillstånd idag.

[00:01:53] Jag menar inte när du nöpt din sambo hårt i kinden i sömnen till exempel. Utan jag menar det du har gjort som medveten varelse. Räkna upp dem nu. Klara färdiga gå. Det är sent när jag spelar in det här avsnittet.

[00:02:22] Klockan är... Ja, sent inser jag nu. Så sent är det inte. 21.38 är klockan nu när jag spelar in. Din tid, den vet jag inte. Den skenar iväg åt alla möjliga håll. Idag ska jag berätta sagan om en by. Eller, berättar jag lite för ofta om byar tror.

[00:02:53] En gruvhåla som hette Glömske... Glömskebro. Där gräset växer inverterat. Och hönor kläcker fyrkantiga ägg. Och folk är lite helt... Lite timans. Tror sig stora om foten.

[00:03:21] Så levde en man som hette Snorkel Björndans. Han var sjukt unik i den mån. Man kan vara unik på ett sjukt sätt. Han var nämligen... Hans jobb var att valla molnen ur himlavalvet. Han var professionell molnskötare så att säga.

[00:03:53] Så varje morgon så klättrade han upp för... Den överproportionerligt tilltagna stegen. Som sträcktes ifrån, precis utanför hans gröna lilla ytterdörr. Ända upp till himlen. Där han med yttersta försiktighet fluffade moln. Med en jättestor kam av enhörningshorns stamceller.

[00:04:24] De här stamcellerna togs fram utan att enhörningarna tog någon skada av dem. Man lyckades utvinna de här stamcellerna och syntesera dem. Så det gick jättebra. Han... Det här var ju inget konstigt nu. Innan du rusar iväg och säger att blir han inte höjdrädd där uppe?

[00:04:53] Eller man kan inte fluffa moln med kammar. Utan moln består av gas, vatten och unga. Det är ingenting man kan bara fluffa omkring. Så vill jag bara säga att det här är en saga och du får ju unna dig själv lite fantasi nu. Det här var ett helt vanligt kneg för honom. Ungefär som att jobba på pressbyrån är ett vanligt kneg i våran värld.

[00:05:26] Men som i alla sagor så måste ju någonting hända nu då. En tisdag hände någonting. Han fluffade molnen då. Han brukade ju fluffa moln. Alltså, innan du nu rusar iväg och säger att det är ologiskt att en professionell molnskötare kan fluffa alla moln i hela världen. Så vill jag bara säga att han står där på sin stege

[00:05:53] och så är det en lång pinne från stegen som håller stegen upprätt. Och den svajar. För det är en sån höjdhoppstav. Den går att böja liksom. Och det gör att han kan till rygga lägga åtta till tio kilometer i en omkrets i en vid cirkel som han roterar då i nästan ljudets hastighet med sin kam. Och i takt med att molnen kommer flygande, för det gör de ju, de rör ju sig. De är ju inte statiska på himlen.

[00:06:28] Då får han så småningom alla molnen. Så en tisdag klockan 16.16 så hade han precis börjat fluffa moln nummer 812. Då hördes ett ljud som lät som en blandning av ett hest, tveksamt fnitter. Ljudet av kyrkklockor.

[00:06:57] Och en giraff som nös kraftigt en gång. Alltså en blandning av de ljuden. Och plötsligt så sprack molnet framför honom. Och ut ur molnet. Nästan som om den hade varit det hela tiden. Klev en en liten potatis. Som var klädd med kungakläder. Av bacon.

[00:07:27] Och en krona av rostad lök runt huvudet. Och han sa med en röst som lät då som en giraff som nös kyrkklockor och ett tveksamt fnitter. Hest, tveksamt fnitter. När skrattade du hest senast somna?

[00:07:56] Jag är kungen. Tuberius den femte rötpotatisen. Med en röst som påminner om. Oska. Blandat med ljudet av en feg gås. I Skåne. Det här är en invasion. Från och än nu tillhör allt som vi ser här. Hela himlen tillhör potatisarnas skräck.

[00:08:26] Potatiskungen Tubbe. Som han gick under det populära smeknamnet. Kung Tubbe. Här skulle man ju kunna tro att snorkel. Vad hette han? Björnspår. Att han var. Att han skulle bli rädd när det kom en. Man blir hotad av en talande rotfrukt. Men han var överraskande lugn.

[00:08:56] Och la ifrån sig sin kam. Lutade den lite grann mot stegen. Och så sa han. Bara förklara. Gå igenom det här med mig nu. Ers Majestät. Det är en invasion alltså. Av hela himlen. Och du är alltså en potatis. Jag är en kunglig potatis. Dundrade kung Tubbe. Och stampade med sin knöliga fot på molnet.

[00:09:23] Vi är så trötta på att kokas och mosas och friteras och sorteras. Och kastas på bönder och vara med i olika slagsmål med bönder. Och en säck potatis och en tunna sill. Jag undrar ibland om den låten. Om den visan.

[00:09:52] Men gatan gick sönder. I slagsmål med bönder. Och en säck potatis. Och en tunna sill. Kommer du ihåg den sådana? Ibland undrar jag om det är. Någon typ av minne av. För det där har ju hänt på riktigt. Nämligen. Det var ju en potatishandlare. Under svältåren. De senaste svältåren. I Sverige. 1900. Hull i hull.

[00:10:22] Som. Det var några som. Blev varse. Att det var en potatishandlare. Eller någon typ av handlare. Av någon slag. Som hade. Som hamstrade potatis. Och då blev de arga. Alla de här i Stockholm. Så de stormade den här stackars butik. Och polisen fick ingripa. Och det blev. De skulle lyncha honom.

[00:10:47] Det undrar jag ibland om den sången är någon slags reminiscens av den där händelsen. På Nytorget tror jag att det var. Ja i alla fall. Det här är ju sånt klassiskt hemdrama. Som potatiskungen Tiberius. Bevekelsegrunder för den här invasionen är ju att. Att han vill hämnas då på att de har blivit mat. De har varit mat.

[00:11:20] Vi ska härska nu över allt. Hela världen. Molnen. Himlen är bara början. Sen ska vi. Härska över haven också. Och. Du och vilken armé. Sa Snorkel. Och då exploderade. Ett moln. Intill. Med samma typ av ljud. Som jag sa innan. Du får spola tillbaks. För jag kommer inte ihåg vad jag sa. Och en hel armé då.

[00:11:49] Av små ilskna potatisar. De hade foliehattar. Och folierussningar. Och de började. Snackt bygga någonting som liknade som en katapult. Av regnbågar. Oska. Ilska. Och. Resterna av en gammal mås. Som låg och grät i molnet.

[00:12:19] Snorkel kände hur. Hans uppfattning om verkligheten. verkligheten började glida. Inte snabbt eller. Något så. Utan mer. Långsamt. Jäckande. Var det i själva verket. En glidning. Så att säga. Men samtidigt stod ju kung Tiberius. Där framför honom. Han skrek. För trycket är över.

[00:12:48] Idag börjar en ny guld ålder. Och medan molnen. Runt Snorkel. Fylldes av små. Arigt skrikande potatisar. Så hördes plötsligt ett. Konstigt gnyende. Från horisonten. Och. Där dök en. Så av myndigheterna. Kallad. Val. Beredningsross.

[00:13:20] Kort och gott. En valross. För de början var det ju så att. Valrossarna hade som uppgift. Att sitta i valberedningen. I olika. Sammanhang. Och därför kallas de då för valross. Kort och gott. Men den korrekta titeln är. Valberedningsross. En gigantisk majestätisk valross. Dök upp. Och den hade vingar. Som var små glittrande rosa fjärlsvingar. Och på ryggen satt en apa i riddarrustning. Med en banan.

[00:13:50] Som strålade av. Gyllene ljus. Jag är Sir. Bananfläck. Den första. Ropade apan. Potatisarna måste stoppas. Snorkel hoppa på. Stå inte och stirra som ett jehu. Vi har ett himmelrike att rädda. Och så som en gutta perkaboll.

[00:14:19] Kastade sig snorkel från stegen. Rakt ner på valrossens rygg. Redo för sitt. Livsmest. Omvälvande äventyr. Som börjar nu. Alltså en flygande valross. Som heter majestätiska Günther. Spänner sina. Glittrande fjärlsvingar. Och gör en dramatisk loop i luften. Vilket får.

[00:14:49] Snorkel att nästan tappa greppet. Och Sir Bananfläkten. Först den viftar med sin. Lysande banan. Och en strimma av. Gyllene. Ljus. Sköt ut från bananens spets. Och bildade liksom. Som en skyddande bubbla. Runt dem alla tre. Om vi vill rädda himlen. Så måste vi göra det här snabbt. Skrek.

[00:15:20] Apen. Kung Tuberius har. Har nämligen en maskin. Som heter. Den stora. Potatismaskinen. Så himla fantasilös. Stilla skär. Men. Det är som att jag. Som människa. Skulle ha en maskin. Som heter. Den stora. Människomaskinen. Men. Den heter så. Det är en jättegammal apparat.

[00:15:50] Eller en potatissläktet själv. Som kan förvandla alla moln. Till potatismos. Och. Om vi inte stoppar. Potatisinvasionen. Så kommer världen att dränkas in. I. Potatismos då. Och det är ju. Jättejobbigt. Även om potatismos. Rent allmänt. Kan vara väldigt gott. Speciellt med lite spiskummin. Eller. Nej förlåt. Muskotnöt. Det är gott att ha i. I.

[00:16:20] I potatismos. Flera kilo. Muskotnöt. Snorkel öppnade munnen. För att ställa en rationell fråga. Men i samma ögonblick. Som han skulle ställa den rationella frågan. Så insåg han att. Det finns ju ingenting i den här situationen. Som är rationellt. Så han var tyst.

[00:16:51] Finns det någon plan. Sade han sen. Vad. Hur ska vi göra det här. Vad tungt det blev nu. Jag vet inte om jag orkar fortsätta. Somna. Ibland är det som att jag. Jag trasslar in mig i idéer om. Om att. Nu ska det bli en riktig saga liksom. Och då blir jag plötsligt så trött ibland. Då skulle jag vilja berätta istället om. Herr Bananflex mor. Som sitter på en tuva. Och kvad.

[00:17:21] På blomsterklädd tuva. Satt hjalmar och kvad. Men det finns ingen plan. Skrek. Sör Bananflex. Som om det vore det dummaste han hade hört. Som förra kungens tid. Vi improviserar förstås. Det är ju som han gör i den där podden. Och samtidigt då. Så hade ju då.

[00:17:50] Invasionsarmenna av potatis. Börjat samla sig då. De hade byggt katapulter. Och de sköt små. Sås. Brunsåsbomber. Som exploderade i. Klibbiga salta moln runt om. En av. En skur av potatisar. Försökte ta sig upp på. Günters rygg. Men. Walrossen hade.

[00:18:18] Såna här jättelånga mustasjer. Som han kunde vifta bort dem med. För. Den var lika stark som om den vore. Det var som muskler i mustasjen. När man tog av alla bandagen. Hade han muskler i mustasjen. I en sån gammal. Engelsk lord. Som man hittade bandagerad. Och sånt. Så tog man av. Tog man av. Bandagen. Och då. Hade han muskler. Såna här biceps.

[00:18:48] Inuti mustasjen. Så han kunde lyfta en hantel. Med mustasjen. Så var det med. Den magnifika Günter också. Titta. Titta där. Skrek. Sörbananfläck. Till snorkel. Och pekade på ett. Jättestort. Grejs. I fjärran. Det såg ut som. En. Ångmaskin. Det såg ut som en blandning. Mellan en ångmaskin.

[00:19:18] Och ett jättestort rivjärn. Ovanpå den. Så stod potatiskungen. Tiberius. Hån skrattade. Och. Valrossan. Gjorde en. Graciös. Svan dykning. Ner mot maskinen. Som en. Gigantisk. Mustaschprydd. Pil. Men precis när de skulle slå till. Och ramma. Den här maskinen.

[00:19:48] Med. Günters. Väldiga. Späckförsädda kropp. Så. Så började maskinen. Skratta. Och skrika. Och den. Hade ögon plötsligt. Och en mun. Och började prata med. Sån där metallisk. Du vet. Sån där robotröst. Som robotar hade. Numera. Så har ju robotar. Snudd på mänskliga.

[00:20:17] Talsyntesröster. Men. När jag var liten. När man skulle skildra robotar. Så pratade robotar. Helt utan språksats. Utan satsmelodi. Så pratade. Den här roboten. Den sa så här. Jag är. Roboten. Potatismaskinen. Jag. Är här för att. Lyda kung Tiberius. Minsta fink.

[00:20:47] Men först. Tycker jag vi tar oss en kopp kaffe. Va? Jag skrek. Kung Tiberius. Det är ingen som har sagt något om kaffe. Du ska mosa. Molnen. Utan kaffe. Inget arbete. Skrek. Potatismaskinen. Och började. Brygga en kopp. I sin. Inbygda kaffemaskin. Som den hade. Inbyggd.

[00:21:17] Den var uppfunnen av. Inte av potatisarna. Utan av en människa. Som hette. Åsne Seinerstad. Och. Ångan från bryggningen. Började. Välla ut. Som ett. Mål. Och den. Det som Åsne. Inte hade tänkt på. När hon uppfann maskinen. Var. Att den inte riktigt kunde. Hantera hettan. Av ångan. Från kaffet.

[00:21:46] Och mycket riktigt. När. Bryggningen satte igång. Och ångan. Väljde ut. Så började. Maskinen. Överhettas då. Det kan hända. Med min kaffebryggare också. Den. Ibland. När jag sätter igång den. Så går ångan. Rätt upp. På skåpet. Som är över. Så det blir helt blött. Och så droppar det ner. Så här äcklig. Foglim. Och grejer. I kaffet. Och då brukar jag. Alltid. Säga. Äh. Skitsamma. Så brukar jag dricka den då. Och då.

[00:22:16] Brukar jag bli. Jättesjuk. Och så får jag vara hemma från jobbet. Vilket är ju omöjligt. Eftersom jag jobbar hemma. Jag har en idé. Skrek. Snorkel. Nu när. Vad heter det.

[00:23:10] potatis. till en kopia av potatiskungen kung Tuberius och kastar den som en som kastar den framför maskinen. Och maskinen som var ärligt talat oss emellan var rätt dum i huvudet riktade sitt mekaniska

[00:23:39] öga mot molntuberius och brölade vad gör du där? Jag sa ju att du får vänta på att jag dricker ur kaffet och i samma ögonblick så tog valvosen Günther ett djupt mustaschvibrerande andetag och blåste ner kaffet i potatismaskinens innanmäte och resultatet somna var

[00:24:09] spektakulärt. Potatismaskinen började snurra som en karusell och kasta potatismos åt alla håll och till sist så exploderade den i ett regn av ångad potatis och baconbitar. Frågan är inte var baconbitarna kom ifrån men det är ett roligt ord att säga. Baconbitar. Jag har glömt att säga det

[00:24:38] sådana förresten men jag kommer byta namn i eftermiddag till Henrik baconbitar stål. På grund av baconbitars ordet baconbitar ligger så lent i munnen. Kung Tiberius som hade blivit helt blöt av moset det är naturligtvis en fruktansvärd upplevelse

[00:25:07] eftersom potatismos ju faktiskt är mosad potatis. Det var en ganska makaber upplevelse naturligtvis. han pekade med sin skakande knöl hand mot Snorkel och skrek jag kommer tillbaka jag kommer tillbaka and in greater numbers med den söta potatisarmén. Och med det hoppar han dramatiskt ner från målet

[00:25:36] och försvann med en liten med ett litet plupp. Snorkel han satt på den majestätiska Günters rygg och stirrade mot hårsonten för nu hörde man ljudet av den annalkande söta potatisarmén ekande som en mörk viskning i vinden.

[00:26:09] Och Sir Bananfleck hade en liten metallhandske runt den gyllene lysande bananen som han spände så att den satt stadigt som en liten rustning åt bananen. När klädde du en banan i rustning senast somna? Sir Bananfleck var faktiskt lite rädd här. Det är söta potatisarna som är de

[00:26:39] verkliga fienderna sa han. De är inte bara söta de är lömska glömska grönska och värst av allt karamelliserade karamelliserade vad betyder det ens? Frågade inte jag för jag vet ju det men snorkel frågade det

[00:27:07] och då sa majestätiska Günther han tog till ord för du ska inte tro att han inte kunde prata bara för att han var en valros jag och mina två vänner Ylva och Ingella vi har för övrigt blivit jagade av en valros som hette Rosita en gång för många år sedan det är faktiskt sant samma dag blev vi attackerade av ett lejon det är faktiskt också sant

[00:27:38] men innan du nu rusar iväg och med bröst röst skriker från kyrktornet att Henrik Ståhl ljuger uppenbarligen för att de här två djuren som han nämner bor på två olika delar av världen två olika kontinenter det är inte möjligt att Ingella Ylva och Henrik har kunnat utföra detta så vill jag bara säga att det här var på Parkens Zoo och vi var där och gjorde tv-program

[00:28:08] Ingella var fotograf och Ylva och jag var programledare kan hända att vi också hade med en kille på ljud som hette Stefan men det kan ha varit en annan på ljud också och någon typ av producent var med också i alla fall så jag har ju berättat om det här förut men Rosita var ju väldigt snabb då jagade oss och Lejon innan hon hoppade på oss för att vi klappade hennes man vi fick alltså gå in i

[00:28:37] inhägnaden och innan du nu väser så fradgan sprutar kring mungiporna över att Parkens Sol lät två programledare gå in i buren så vill jag bara säga att vi fick alltså inte gå in i själva Lejonburen helt vi fick gå innanför där som turisterna står besökarna står vi fick gå in till ett innegaller där vi genom gallret kunde klappa

[00:29:06] Lejonhandens man Lejonhanden var alltså så snäll så honom gick det bra att klappa tydligen så jag har faktiskt klappat ett Lejon en stor Lejonhande men när vi hade stått där och klappat Lejonhanden ett tag då kom hans fru eller de var ju inte vigda i någon gängsemening men hon tyckte väl i alla fall uppenbart att vi tallade på hennes kille för hon gjorde ett utfall mot oss med nätet emellan

[00:29:36] typ något sånt där lite förstärkt hönsnät det var naturligtvis ett riktigt stängsel men det var med stora hål i det så att man kunde få in handen då minns jag att vi blev väldigt rädda både jag och Ylva nej men den här valrossen då Günther sa att karamelliserad betyder att de är glänsande

[00:30:06] innehåller socker är lite syrliga i smaken förbannelsefulla de får dig att undervärdera dem och sen pang så är du fast i deras sockriga grepp och innan Snorkel hans svara så bröts tystnaderna av ett ljud som lät som en blandning mellan vindruvor som krossas av en

[00:30:35] kommunfullmäktige med svår akne en bakfull söndag förmiddag på en bricka från Höganäs och så såg de en ett moln som såg ut som typ sockervadd rosa sockervadd så kom det en figur ut en högres test varelse med

[00:31:06] en tors som glänste som guld och armar som var slingriga och långa som lianer och på huvudet så hade den en tiara av rotvälska ja du förstår du förstår ju själv somna vem det var det var madame mandel rot och när hon pratade vet ju du

[00:31:36] så känns den som honung som långsamt rinner nerför ett träd eller som te gjort på talbar talbar som är allra högst upp i träd och som har varit där under himlen i 40-50 år och som av en vind plötsligt är på marken och man kan ju te på de här svåråtkomliga barren barren som inte är ämnade för människor

[00:32:05] jag är madame mandel rot jag är den uråldriga väktaren av vild vild vild vild vild vild vaktarnas vindel vovor förklarade hon vi ska besegra sötpotatets som har

[00:32:35] tillsammans och madame mandel rot reste nu upp sin högerarm och pekade mot en blå portal som plötsligt uppenbarade sig i luften framför dem och portalen glittrade som om den var fylld av miljarder små diamanter men från djupet så hördes ett sånt där hest fnissande som det man hade hört från början så ni

[00:33:04] måste gå in i galenskapens jävla hål det heter så det är den formella titeln sa madame mandel rot och ni måste hitta en nyckel som inte finns som bara existerar när man inte letar efter den det där kändes fräscht sa snorkel är det här någon slags zen-grej leta efter någonting

[00:33:33] genom att inte leta åh men jag älskar sånt sa bananfläck det är min paradgren nu drar vi in i portalen och så steg de in i portalen tillsammans och omedelbart förändrades verkligheten snorkel kände hur marken under honom gungade så som under en storm

[00:34:03] den blev krispig och hans händer förvandlades till ballonger med Bert Carlsons ansikte på neongröna ballonger med Bert Carlsons ansikte och Sir Bananfläck blev mycket större han blev tre gånger så stor som han varit innan och började prata baklänges och Günther tappade vingarna och flöt omkring som en

[00:34:34] heliumfylld valros ballong det var faktiskt så det här förbjöds ju men under 1800-talet så brukar man fylla valrossar med helium för då var det lättare att ta dem ombord på båten eller förlåt nej jag skojar bara det hade varit oetiskt även för 1800-talets ibland när jag

[00:35:03] läser eller lär mig på andra sätt om de här upptäcktsresandena och industrimagnaterna på 1800-talet och deras fruktansvärda cyniska grymhet framförallt gentemot djur valfiskare och sånt vilka vilka svin alltså men de visste inte att de var det för de tyckte att människan var

[00:35:33] var alltings herre liksom och de gjorde så mot mot djur och andra människor också detta hänsynslösa utnyttjande och jakt till bestånds till bestånden helt försvann om de hade fått fortsätta jag tänker om de hade bara om de bara hade fått ja kanske de i viss mån har fått

[00:36:02] i alla fall så var framför dem nu en sån här jättestor sån här regnvattenbrunn som är på gator och sånt och de verkade liksom genom galleret kunde man se att det var massa glittrande såna här fem myror fler än fyra elefanter bokstäver som hoppade omkring och bildade en text och där stod det välkommen

[00:36:32] till tokiga galenstället hittar du det du inte söker här det här är både det mest idiotiska och det mest fantastiska jag har varit med om sa Snorkel högt fast ingen lyssnade plötsligt så dök det upp en humla

[00:37:01] som hade solglasögon och körde trumsolo behöver ni hjälp eller vill ni förlora på egen hand sa humlan nonchalant och började jonglera med sina trumpinnar vi vill gärna förlora på egen hand sa Snorkel avmätt för han hade lite svårt för främlingar humlan flinade snett och tog av sig sina

[00:37:30] solglasögon och bakom dem så fanns det inga ögon utan bara små snurrande spiraler liksom som vevades av mindre humlor som satt inne i humlans huvud det här var ingenting som syntes men jag bara säger så du ska veta sådana att inne bakom humlans snurrande spiraler fanns det två vevar och de vevarna drevs av två humlor med

[00:38:00] snurrande spiraler som ögon som drevs av två humlor och så vidare och så vidare det är det det är det som är världen det här tycker jag du ska ta och trycka upp på en t-shirt världen är en humlas snurrande spiralöga bakom en humlas snurrande spiralöga bakom en humlas snurrande spiralöga

[00:38:28] så kastar den sina trumpinnar i golvbrunnen humlan eller vägbrunnen och när de ramlar ner där så hörde de först ingenting i 45 veckor och sen sa det plums och då börjar hela världen skaka och det lät som när en elefant slår sig på tån och böjer upp

[00:38:58] benad tånagen och ur brunnen flög en nyckel upp vilket var märkligt eftersom den ju inte kunde synas eftersom den inte fanns och så bananfläck tog den och skrek jag har den fast jag har den inte och hans händer var tomma och nu kan vi gå vidare och så kom de ut ut portalen igen det gick ju väldigt snabbt fast det var så svårt tydbart vad som hände där egentligen och när de kom

[00:39:28] ut ut portalen igen då stod madam mandelrotar leende bra nu har ni nyckeln nej vi har ju inte nyckeln nej just det och så räckte hon fram en liten flaska som hade blågrå vätska i sig vad är det här sa snorkel det är en skit du i det så lever du längre det fräste hon och

[00:39:57] Günther var tvungen att viska att det här är någonting som kallas för essensen av omöjlighet en enda droppe på de söta potatisarnas söta karamelliserade plan hud kan kan förgöra dem ja vad bra

[00:40:27] nu börjar det bli drömskt i mitt huvud själv jag är lite svårt att veta nu vart det här barkar vad som ska hända men med den osynliga nyckeln nyckeln nyckeln som inte finns och essensen av omöjlighet i sin i sin ego så gick snorkel sörbananfläck och majestätiska Günther och drog iväg då mot den här

[00:40:58] söta potatisen ärna som kom dem i annalkande fjät som är

[00:41:36] de stod jag kan och så skickar en bild på när jag låter min tesked knäcka det där spröda skalet på en crème brûlée

[00:42:19] då får jag

[00:42:54] höst hallucination Den roterade så snabbt att den drog upp som en virvelvind av socker. Och den här vinden och sockermolekylerna slet i molnen och fyllde luften med doften av bakverk. Jag blev jättesugen nu på kanelbullar somna.

[00:43:23] Fort skrek Sörbananfläck. Vi måste kasta omöjlighetsflaskan. Vänta, vänta, skrek Gunther Valrosen. Vänta nu, ni kan inte bara släppa och lösa den här vätskan direkt. Vi måste först mjuka upp general från Sötman lite.

[00:43:53] Jobba som jag. Ja, Gunther flög fram till general från Sötman. Och alla sötpotatisarna såg på honom med sina små söta små plyten. Det är för övrigt den korrekta termen om man pratar om ansiktet på en potatis. Att dess plyte är och sött. Och någorlunda sprött.

[00:44:20] Och så sa Gunther då till general från Sötman. Jag utmanar dig på en skönhetsduell. En söthetsduell. Och hela slagfältet stannade upp. General från Sötman stirrade på Gunther med förbeluffad min i sitt söta polyte.

[00:44:51] Vad säger du, Valros? Väste han. Vågar du utmana mig? Den sötaste av alla i rotfruktsfamiljen. Ja, det vågar jag, sa Gunther. Och väcklade ut sina små underdimensionerade fjärilsvingar. Men de glittrade som om någon hade doppat en regnbåge i... I...

[00:45:21] Någon typ av... Sockervad. Om jag vinner. Då... Ja, ockuperar ni. Invärderar ni inte himlen. Men... Och så ger ni oss er vispmaskin. Men om du vinner. Ja, då får du ta över himlen. Och så drar vi oss undan bara.

[00:45:46] General Sötman skrattade så hårt att hans karamelliserade yta nästan sprack. En duell i skönhet. Nej, söthet. Okej. Men du kommer ju förlora. Du ser ju bara på mig. Titta, sa han. Och så tittar han på sina kompisar. De andra söpatasarna. Och då sa de alla. Åh, fan var så söt.

[00:46:16] Och så börjar de då tävla i söt. Sötskap. Sötmästerskapet. Skyarnas sötmästerskap. 2025. Det började med att Walrossen Günther svävade runt i luften. Hans fjärilsvingar kastade gnistor och regnbågsreflexer över hela slagfältet. Söta potatisarmén stod och gapade av beundran.

[00:46:45] Till och med snorkel och sörbananfläck började applådera. När det blev general från Sötmas tur så klättrade han upp på den där vispmaskinen. Och började posera dramatiskt. Spände sig hela kroppen. Precis under lamporna i taket som tydligen också fanns då.

[00:47:14] Med påföljden att hans karamelliserade yta började smälta under strålkastarna. Det var ingen som visste sedan i efterhand var de där strålkastarna kom ifrån. För de var ju i himlen. Men en av strålkastarna kallas ju för solen. Vad är detta? Skrek general från Sötma. Varför rinner det om mig?

[00:47:43] Och då sa Günther till snorkel. Kasta flaskan. Vad stod kasta? Du kastade den på maskinens greksöbananfläck. Och pekade mot den gigantiska vispen. Som inte hade startat den. Men de hade ju redan sett vad den kunde göra under testförsöket som de hade gjort tidigare.

[00:48:15] Så snorkel tog ett djupt andetag. Och med det andades han in lite socker. Det är inget kul. En gång på en italiensk restaurang i gamla stan. Så det har ju inget att göra med att det är italienskt. Men det var sånt där färskt vitt bröd till. Och så var det mycket mjöl på det där brödet. Och så skulle jag liksom ta en tugga av det där brödet.

[00:48:43] Och då andades jag in och drog då in det här mjölet i luftstrupen. Och det kanske låter skoj. Men det är på riktigt ingen lek alltså. För mjöl reagerar ju väldigt kraftfullt med vatten. Och vatten finns ju gott om i strupen. Kanske inte i matstrupen men i svalget. Vilket gör att man... Det blir liksom som en liten klump. Det var väldigt obehagligt kan jag berätta. Om någon är intresserad. Är du det?

[00:49:14] Somna. I alla fall. Han kastar den här flaskan rätt mot maskinen. Och omöjlighetsdrycken flög. Alltså det var det bästa kast som Snorkel någonsin kastat. Men...

[00:49:42] Precis när han skulle träffa maskinen så var det en söt potatis som dök upp. Och fångade den i luften. I slow motion. Haha skrek general von Sötma triumfatoriskt. Du trodde väl inte att det skulle vara så enkelt va? Han torkade av det han hade smultit. Och spände sina pepparkornsögon.

[00:50:12] I Snorkel och hans vänner. Men det som han inte visste var. Att den här flaskan. Det var ju precis... Alltså den var ju omöjlig. Som namnet antydde. Så den öppnade sig själv. Trots att den potatisen som hade fångat den höll i den hårt. Och vätskan bara exploderade ut över hela molnet.

[00:50:38] Och alla sötpotatisarna ramlade ner i backen. Och bröt nacken. Och dog. Och maskinen exploderade. Och general von Sötma blev en bakad potatis. Och slaget var över.

[00:51:00] Och Snorkel och Günther och Sörbananfläck stod i den karamelliserade förödelsen. Och såg på. Medan allting långsamt återgick till det normala. Vad är då sensmoralen i denna historia?

[00:51:28] Ja, fortsätt lyssna så kanske du kommer få veta. För det som händer när man har karamelliserat och härjat och kastat portaler och sådär. Och inte kammat molnen på ett tag. Det är att så småningom om man låter det vara så återgår molnen till sitt. Någon typ av ursprungskaos.

[00:52:00] Och så återvänder allihopa de nya vännerna. Valrosen och apan med bananen. Och just det inser jag att den där bananen har inte fått någon funktion än. Den var lysande banan i en järnhandske. Fast spänd i apans hand. Helt utan. Vi har fortfarande inte fått reda på vad den gör. De landar i alla fall i stan.

[00:52:30] Eller i det lilla gruvhålet. Utanför Snorkels hus. Och alla byborna. Eller vad man ska kalla dem för. De andra som bodde där samlades väldigt förvirrade. De hade ju aldrig sett en heliumfylld valros förut. Eller en apa med en lysande banan. Så de var ju nyfikna förstås.

[00:52:56] Undrade varför de här gick omkring i deras gruvhål. Och Snorkel var också täckt av karamell och potatisrester. Och han sa. Det behöver inte vara oroliga. Vi har bara räddat himlen från att bli invaderade av söta potatisar. Ingenting annat.

[00:53:27] Förlåt. Är det okej om jag äter av potatisresterna på din kropp? Frågade en gammal man. Och började nafsa lite försiktigt i örsnibben på Snorkel. Släpp honom skrek Gunter som hade fått känslor för Snorkel. Och agerade väldigt beskyddande. Du ska inte snibbla på min killes örsnibb. Och det blev pinsamt tyst.

[00:53:57] För det hade ju aldrig uttalats. Att de var ett par Snorkel och Valrosen-Gynter. Och sen så gick alla tillbaka till sina sysslor igen. Förutom vårt gäng då. Snorkel kände ju att livet aldrig skulle bli detsamma. Han frågade Sörbananfläck och Gunter att Ska jag bara fortsätta nu och fluffa moln?

[00:54:27] Som vanligt liksom. Och då låg Sörbananfläck och sa att Japp. Och då kände Snorkel att Mordet sjönk i hans bröst. Och Sörvalros kysste honom intensivt.

[00:54:52] Där hans muskulösa mustascher omfamnade hans huvud på ett mycket obagligt vis. Och låste honom så att säga fast i kyssen. Och sen när den hade upphört så kastade de sig iväg. Sörbananfläck och Gunter. Och steg mot himlen. Men Snorkel skrek efter dem. Vad bananen. Berätta om bananen. Jaha den här sa Sörbananfläck.

[00:55:21] Det är bara min matsäck. Och så åt han upp den lysande bananen. Med stålhandske och allt. Och så slutar den här sagan. Om Snorkel på stegens höjd. Som än idag står där och fluffar moln. Om han inte har hittat något bättre att göra. Men i så fall. Så får jag berätta om det i en helt annan saga.

[00:55:50] För just nu. Är sagan snipp, snapp, snut. Men själva avsnittet är inte slut än. Så. Vad kan vi då lära oss av den här historien? Hur kan vi summera den här historien? Vad finns det för sensmoral? Till den här historien.

[00:56:25] Till att börja med. Var blir vid din... Vad säger man? Bliv vid din läst. Lita inte på potatis är en annan. Livet är fullt av märkliga och oförutsägbara situationer. Och ibland så bara måste vi...

[00:56:56] Kasta oss in i kaos. Några gånger i berättelsen så accepterar ju Snorkel det absurda i sitt äventyr. Det var bra gjort. Det är ensens moral. En molnskötare, en flygande valros, en apa med en metallskod banan. Är ju inget liksom självklart succé-gäng.

[00:57:24] Men de lyckas trots sina olikheter att skapa framgångsrikt. De går utanför sin comfort zone. Snorkel levde ett lugnt och enkelt liv. Men han... Och lite tråkigt. Men han vågade liksom... Ja men det är våga säga ja till kaos.

[00:57:54] Utveckling. Alltså han säger ja till utveckling. Sötpotatisar... Jag vill också påminna om att inga sötpotatisar har kommit till skada i den här sagan. Utan allt det är bara hittepå och teater. En dag berättade min dotter Harriet för mig en saga. Den skrev jag ner.

[00:58:24] För det var Harriets första saga. Jag sa kan du hitta på en saga? Och jag kommer ju inte ihåg den exakt. Jag skrev ju ner den då men jag vet ju inte vad den är. Men det handlar om en hund som... Just det. Så här. Så här var sagan. Harriet kanske var två år eller något.

[00:58:52] Och så skrev jag ner den för jag tyckte det var så spännande. Att liksom... Det var den första sagan. Det var en gång en hund som hette Mondo. En dag tog Mondo lampan. Och då sa Mondos matte. Nej Mondo. Inte ta lampan. Och då sa Mondo. Ingen fara. Bara teater.

[00:59:18] Och det här är ju för att hon var ju med oss på turné. Med mig och Nina när vi spelade en pjäs. Med riksteatern. Och den var lite otäckt på sina ställen. Och då sa vi ju ofta det. Ingen fara. Bara teater. Så... Därav. Hennes första saga. Nu ska jag berätta en jättekort saga som avslutning.

[00:59:48] Som tack för att du har varit så snäll och lyssnat på hela avsnittet. Även om du sover nu. Om ingen lyssnar när du pratar. Så kanske du ska prova på att berätta för dig själv istället. Du är garanterat en bättre lyssnare. Och vem vet. Kanske öppnar din berättelse precis rätt dörrar.

[01:00:17] Och släpper ut precis rätt ljus. Eller en annan människa. Eller en liten mus. Och snippsnapp snut. Så var den här sagan. O återkalligen. O omkullrunkeligt slut.