Du är inte ensam i natten - del 7

[00:00:00] Hej Somma! Den här veckan från onsdag och ända fram till måndag så är det Sommar med Henrik varje dag. Vanliga avsnitt på onsdagar och söndagar som vanligt och torsdag, fredag, lördag och måndag är det Du är inte ensam i natten. Så vi hörs varje dag!

[00:00:50] Hej då! Välkommen tillbaka till Du är inte ensam i natten. Den lilla spin-off-serien där Somna får sköta snacket och jag håller mig i bakgrunden.

[00:01:09] I det här avsnittet så tänker jag på hur vi möts, på de många olika sätt med vilka vi möts. Hur vi når fram till varandra genom mörkret utan att egentligen säga någonting speciellt eller inneha någon speciell typ av expertis. Kanske behöver vi inte alltid komma med kloka ord, förklaringar och lösningar. Kanske räcker det med att vi bara är här tillsammans.

[00:01:38] Att blotta faktumet att det är så räcker. I det här avsnittet så ska vi lyssna på några somna som på olika sätt berättar om just det. Möten, trygghet och enkelheten i att få finnas till precis som vi är. Nu börjar vi!

[00:02:02] Hej på er alla där ute. Och hej till just du som lyssnar just nu. Jag vet inte exakt vad det är som jag ska säga nu. Jag vill gärna att jag ska kunna säga någonting som kan ge dig någonting.

[00:02:45] Eller hjälpa dig på något sätt. Men du kanske inte ens behöver någon hjälp. Kanske allt som behövs bara är att jag ska prata lite. För mig själv just nu. Och ut i intet där du lyssnar på mig här och nu.

[00:03:10] Och kanske är det just det som bara skapas. Det här mötet med livet som sker hela tiden. Det behöver liksom inte vara något speciellt. Du behöver inte säga något klokt. Du behöver inte vara på något specifikt sätt.

[00:03:37] Du kan bara vara som du är. Och så kan vi mötas i det. Hela tiden. Det finns inget som är fel. Inget som är rätt. Det bara är så som det är. Och det är okej. Ja. Tack.

[00:04:02] Hej alla somnor. Hej. Jag är en ganska sen somna. Jag hittade faktiskt hit i somras.

[00:04:30] Men då blev jag så himla glad och insåg att jag hade ju så många avsnitt som jag kunde lyssna på. För att det där blev en... Jag blev besatt. Totalt besatt. På en gång. På ett bra vis. Och det var faktiskt första gången någonsin. Jag är en van boklyssnare. Jag lyssnar på böcker varje kväll jag går och lägger mig.

[00:04:58] Och då ligger jag där och lyssnar. Och kan ju ligga där hur länge som helst utan att känna att jag blir trött. Men... Alltså, jag skojar inte. Jag somnar alltid inom 15 minuter sedan jag har slagit på Henrik. Och lyssnar på hans röst.

[00:05:22] Det är någonting fantastiskt magiskt i berättarsättet som tilltalar mig otroligt. Och det är så skönt och det är så tryggt. Man känner sig hemma. Ja, hemma är nog rätt ord. Och jag är så tacksam för att man känner sig väldigt... Alltid... Hur ska jag förklara?

[00:05:53] Ja, man känner sig ju absolut inte ensam. För då tänker jag också ofta på alla andra som ligger och lyssnar. Och alla vi somnar i Facebookgruppen. Det är en härlig community måste jag säga. Som jag är otroligt tacksam över. Tacksamhet. Lugn. Trygg. Och glädje.

[00:06:22] Det är nog bara det jag vill förmedla. Det är så jag tycker och känner kring det här. Så tack för mig. Men somna ifrån Sollefteå. Jag tycker om det där ordet. Hemma. Tänk att någonting så enkelt som... Ja, en röst. Eller en historia. Eller bara...

[00:06:49] Den implicita faktumet av en gemenskap... Kan få oss att känna oss hemma. Hemma i natten. Hemma i oss själva. Hemma med varann. Även fast vi ju aldrig riktigt möts. Nu kommer det snart en berättelse om att bjuda in... Även de svåraste tankarna... Till sitt hemma. Det här är en lång berättelse.

[00:07:18] Och jag uppmuntrar dig att lyssna på... Hela. För... Den tar upp någonting som jag tycker är viktigt. Precis i slutknorren av berättelsen så... Finns det... Någonting väldigt sant som sägs, tycker jag. Att skapa ett rum där allt får plats. I sitt hemma. Även det mörka och svåra. För kanske är det så...

[00:07:46] Att först när vi vågar bjuda in det jobbiga... Så kan vi verkligen känna oss trygga. Hej Henrik. Mitt namn är Lars Agerbrink. Och jag tänkte jag skulle läsa en text... Som jag skrev för några år sedan... När jag hade lite svårt att sova. Den heter... Jag bjöd in mina tankar till mitt trygga rum. Jag bjöd in mina tankar till mitt trygga rum.

[00:08:14] Jag försöker somna med positiva tankar... För att startar kommande dag på ett bra sätt. Jag lyckades måla upp bilden av mitt trygga rum. Ett rum med glasväggar och säkert tio meter till tak... Som för övrigt är en glaskupphål. Från taket hänger det ner nakna glödlampor... Som ger ett varmt gult sken. Det passar så bra till de mörkt gröna bladväxterna som växer här.

[00:08:41] Dessa blad är underbara att ta på. Mjuka, lena och svala. De uttrycker kärlek och omtanke. Det är lugnande att röra vid dem. Det är lite som ett barns snuttefilt... Och jag känner mig omfamnad och trygg... Att dessa finns här. Lamporna... De är som eldflugor och stjärnor på samma gång. De hänger där och lyser upp rummet för mig helt kravlöst. Golvet jag står på...

[00:09:11] Är mjuka stenblock. Sådana man kan se i kyrkor. De är lite ojämna... Men det är skönt att stå och bara fota på dem. Eller ligga på rygg och titta upp genom glaskupphålen. Tiden har slipat ner dessa stenblock... Så de är otroligt lena och röra vid. De ger kyla när det är soligt... Och en behaglig värme om natten. Jag känner mig trygg att stå på detta golv. Det är som jag. Lite ojämnt. Men det är snarare skönt...

[00:09:41] För det får kroppen att arbeta lite. Vad som får mig att känna mig trygg... Det är att stengolvet aldrig kommer att försvinna. Och det kommer alltid att bära upp mig. I rummet står en enkel utformad bänk. Fyra ben och två breda, ganska tjocka brädor. Jag tror att den är gjord av ek. Även här har tiden format ojämnheter i materialet.

[00:10:09] Men den här mjuka, runda känslan när man rör vid den... Är helt fantastisk. Brädorna har blivit svädda och delvis mörka. Det skapar ett vackert mönster... Som får bänken att se mer levande ut. Jag uppskattar känslan av... Hur denna bänk bär upp mig... Då jag sitter eller ligger på den. Att kunna känna doften av varmt trä. Röra vid den... Och nästan uppfatta det som någon annans hud.

[00:10:39] Jag känner främst kärlek och lugn i detta rum. Det är väldigt enkelt och okomplicerat... Men otroligt välkomnande. I natt hittade jag tillbaka hit... Och bestämde mig för att bjuda in... Mina mörka tankar. Det blir som någon typ av kaos... Under en stund. Som att stå mitt i en sandstorm... Men rummet kanaliserar bort... Den dåliga energin. Jag ville plocka in mina mörka tankar... Och konfrontera dem.

[00:11:11] Jag tog mig an tankar... Som jag inte ens tänkt... I vanliga fall. Som till exempel... Jag vill dö. Först märkte jag att... Jag försökte att motarbeta tanken... Och säga att den inte var välkommen. Tanken blir mer påstridig och aggressiv... Ju mer jag kämpar för att hålla den utanför. Den är som en svart dimma... Som piskar och snärtar med sin svans. Okontrollerbar.

[00:11:40] Obehaglig. Och aggressiv. Känslan är att den är farlig och destruktiv. Att den tar sönder saker i sin närhet. Jag ville inte ha in den. Men jag ville förlita mig på... Att mitt trygga rum... Så efter en intern strid med mig själv... Så öppnade jag sinnet och släppte in tanken. Okej. Kom in. Berätta vad du vill. Vad du tänker. Tanken berättade inget.

[00:12:09] Den snurrar bara längs glasväggarna med sitt mörker. Jag sätter mig på bänken och väntar. Fortfarande ingenting. Men... Energin avtar. Eller... Så är det rummet som sakta suger ut tanken. Jag somnar med bilden av att jag sitter på min mjuka bänk... Med fötterna tryckt och stadigt vilande... Mot det mjuka stengolvet.

[00:12:37] Lamporna lyser med sitt mjuka sken... Och de gröna växterna sträcker ut sina blad... Som för att omfamna mig. Jag hör nu även ljudet av pålande vatten. En liten fontän. Eller en liten bäck. Jag vet inte ännu. Det här är något jag får utforska vidare. Tack för mig.

[00:13:10] Tack för att du har varit här... Nu, somnar. Jag blev särskilt berörd av den där tanken på det där trygga rummet... Där allt får plats. Att det kräver mod... Men egentligen är det väl det enda vi kan göra. Att släppa in även de tankar som vi helst vill undvika. Och att finna... Finna? Hitta? Att våga vara trygga i... Att våga låta allting få finnas.

[00:13:40] Om så bara för en liten stund. Kanske kan du... Om det känns som att den klickar med dig... Ta med dig den här bilden själv när du går vidare. Ett rum där du kan sitta i lugn och ro. Där allt är välkommet. Där du är omfamnad av... Trygghet. Det låter så klyschigt alla de här orden. Där du är trygg. Där du är du. Kom ihåg...

[00:14:10] Att vi är många här. Och du är aldrig... Ensam i natten. Sov gott. Finna somna. Kom ihåg. Kom ihåg.