Vandra med Henrik - Skogskyrkogården

[00:00:00] Nej men hej och välkommen till Vandra med Henrik. Idag är jag i Enskede söder om Stockholm på UNESCO-arvslistans, kanske en av de få som jag har varit ofta vid utav de olika världsarven, nämligen Skogskyrkogården.

[00:00:25] Och närmare bestämt vid Askgravlunden i Skogskyrkogården. Jag har ju varit här förut, men då gick jag med en kompis, då gick jag med Keblinia Varani och idag är jag själv.

[00:00:47] Jag bestämde mig för att spela in det här avsnittet för att jag skulle egentligen spela in Somna med Henrik. Men så glömde jag nycklarna till Äventyrsvargen. Och då fick jag liksom nog. Så tänkte jag, jag åker ut istället och gör något ute i naturen.

[00:01:14] Det här är ju en gammal plats, även om den känns fräsch. Jag minns när jag var här första gången, det här var ju på 90-talet. På den gamla goda tiden. När män var män och kvinnor var kvinnor, va? Förlåt. Men jag gillar ju kyrkogårdar, så är det ju. Det är inget jag kan göra något åt. Det är som det är, det som händer, händer.

[00:01:42] Och jag besökte den här platsen då när jag flyttade hit, 98. Jag gick omkring här och gjorde audition. Jag övade inför min provspelning som programledare för Bolle Bumpa här på Skogskyrkogården. För jag bodde i Bagamossen då. Och då kunde man gå en liten halvskogsväg till Skogskyrkogården ifrån Bagis där jag bodde.

[00:02:13] Och det upptäckte jag då, och upptäckte då Skogskyrkogården. Jag hade ju bara hört talas om den. Jag vet inte hur. Det var säkert mamma eller pappa som hade sagt något om den. Och jag blev ju förtrolla då. Det första var att det liknade ju inga andra kyrkogårdar som jag då i mina unga år hade, som jag kände till. Alltså det är en annan vision här.

[00:02:42] Den är inte traditionell, den här kyrkogården. Till att börja med är den ju så stor om man jämför med... Alltså de kyrkogårdar jag hade erfarenhet av då var ju... Ja, kanske att jag besökte någon i Göteborg som jag tyckte var häftig liksom. Men det var ändå en annan sak. Här i skogen simla närvarande. Naturen integreras. Och det är inte så pompigt och ståtigt.

[00:03:15] Jag läste någonstans att det viktigaste i designatet av den här kyrkogården är...

[00:03:50] var... Jag tilltalar dem med förnamn för att det inte ska kännas som att jag hänger ut någon ifall det är någon som skulle vara nyligen avliden. Men här verkar det vara mest folk från... 60-talet. Elin. Brita. Ernst August. Och Albert. Och Gustav.

[00:04:20] Och Sören. Men här är en... som försvann 2016. Och jag ser tyvärr inte vad det står på gravstenen. Det är inga påkostade monument här som sticker ut bland gravarna. Det är väldigt ödmjukt. Det finns ju monument på skogsjukogården.

[00:04:50] Det är ett stort kors till exempel. När man kommer in på huvudfarleden så är det ett jättestort kors. Och sen är det väldigt vackra kullar och nästan som ett akropolis-tempel, säger jag. i brist på bättre... Alltså det är inte akropolis för det är inte så överdådigt. Det är väldigt modest designat. Men det är liksom... Det pelar det så på samma sätt som... Akropolis. Det här som man förknippar med akropolis.

[00:05:18] Nu kommer någon designperson och säga. Hur fan kan han jämföra skogskapellet med akropolis? Han är själva definitionen av när den lågutbildade pöben får tillgång till massmedierna. Fy för den lede! Skriker vederbörande.

[00:05:46] Här ligger Ludvig med hela sin familj. Alla gravar är lika stora. Ungefär. Och marken är ju... Tallar och... Ängsmark. Hög som låg vilra sida vid sida här. Jag tycker det är jättefint.

[00:06:14] Det är en jämlikhetstanke här. Och sen är det enkelt. Arkitektoniskt enkelt. Jag skulle säga att... Hela miljön andas... Ro... Och värdighet. Och jag fick ju det här jobbet på Bully Bumpa då. När jag hade stått här och repeterat. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag hade ju fått ett manus. Eller om det var så att jag hade skrivit ett manus. Så var det kanske jag. Och så skulle jag då provspela.

[00:06:44] Och när jag kom dit. Så var det bara jag och en till. Och... Det var bara vi två som skulle provspela. Och vi möttes. Han var på väg ut. Och jag tänkte gärna. Nu är det kört. För han såg ut att det var jättebra. Det här är din konkurrent. Sade producenten som hade hand om mig. Och pekade på den här långa gängliga mannen som jag mötte. Och så gjorde jag audition. Och jag var så rädd. Och helt glansig på ögonen.

[00:07:15] Och sen... Så fick jag det då. Då ringde de i samma dag. Han sa... Vi väntar två... Det kan ta två veckor innan du får svar. Men... De ringde mig samma dag. Tallarna är ju... Väldigt vackra här. Har jag sagt det av andra?

[00:07:44] Hur mycket jag älskar tallar. Alltså den här typen av pelarplacerade tallar. En så kallad PPT. Pelarplacerad tall. Det är ju fakt här. Men... Jag tycker det är lite synd att jag inte är... Kommer härifrån. För att... Det hade varit fint att besöka anhöriga liksom vid... Någon grav här.

[00:08:13] Får man gnälla över... Får man gnälla över en sån sak. Kvarter 40 befinner jag mig i nu. Det finns ju någonting väldigt... Gud nu tänkte jag säga rart. Men vackert med det här. Att alla är lika stora. Stenarna är ju olika. I sin utformning.

[00:08:43] Men... De är inte sådär som när man går på en lite mer traditionell kyrkogård. När... Först då är det ett jättemonument. Med stenmurar runt. Eller ännu värre sån här gjutjärns taggstängsel. Med sån vassa piggar. Och så står det... Före detta hövitsmannen. Prost av kräkla. Med familj. Och sen bredvid. Så är det en liten oansenlig...

[00:09:14] Sten som har vält om kull typ. Och så står det... Bara ett utnött namn. Här är ju... Även om en del namn förvisso är utnötta. Så är det ändå... Så är det ändå... Likt här. Alla är lika varann. Julia. Vändla.

[00:09:44] Arthur. Maria. Alla ligger de här. Och det här är gamla gravar. Det här är från... Det här är 40 år gamla gravar. Nej, det är 50 år gamla gravar. Det är en som... Dog 1971. Ida. Och Victor dog också 1971. Fyra år innan jag föddes.

[00:10:24] Är det 20-talet som den invigdes? Kan vara så. Det är så fint för att det är landskap och arkitektur i allting. Inte just här kanske där jag står. För här är det ju... Gravarna. Men det är så... Det kanske du tycker är makabert vandra. Det här att jag går omkring på en massa döda människor här under mig. Men jag tycker verkligen att det är...

[00:10:53] Alltså jag kanske inte behöver tjata om det. Att jag tycker det är så... Rogivande. Men jag tycker verkligen det. Och det är så fint att tallarna växer. Och rötterna liksom sträcker sig under stenarna. Det verkar ju vara ett problem här att stenar välter dock. Av att rötterna rör sig. För det är ju på flera ställen... Välta stenar. Och så mitt igenom allt där så är det också... En transportsträcka. Folk rör sig här.

[00:11:23] De joggar. De är på väg till jobbet. De cyklar. Hjärt. Ester. Paul. Emma. Julia. Carl. Carl Arvid. Nore. De ligger här. Samtidigt som folk lever sina liv som vanligt. Runt omkring. En del har valt väldigt enkla trä eller järnkors. Som bara sticker upp på marken.

[00:11:57] Det finns fem kapell här. Skogskapellet. Och det är nog uppståndeskapellet som jag menar som ser ut som... Som jag tycker ser ut som akropolis. Hinner jag gå dit under avsnittets gång? Ja, jag kan ju väl göra ett försök. Det är som att tallskogen här. Som kanske är mörk stundtals.

[00:12:25] Kan få representera sorgen över någon som har dött. Men fälten, alltså de här ljusa öppna fälten vid minneslunden. Här är det längre bort. Det tycker jag ger en känsla av frid. Öppenhet. Och hopp också. Jag minns att jag också var...

[00:12:52] Jag gick också hit tillsammans med min kompis Kristoffer och Theresia. Mina kompisar Kristoffer och Theresia. Och gjorde en opera. En ung tenor också som jag har glömt bort namnet på. Vad pinsamt av mig. En jättebegåd tenor. Kolla upp detta. Det finns på min Instagram. Om man scrollar tillbaka 700 år. Typ 2014 gjorde vi den.

[00:13:22] Det var en opera som vi gjorde för Instagram-formatet. Som då var 15 sekunder korta filmklipp man kunde lägga upp. Så Kristoffer som är kompositör. Han komponerade 15 sekunder korta verk för orkester. Och jag skrev texten. Och regisserade. Och sen åkte vi hit ut med en iPhone. Och Theresia och... Kristoffer hette han kanske också.

[00:13:51] Gud vad pinsamt att jag har glömt. Och så Kristoffer. Och så var vi fyra här ute. Och filmade den här operan. Som då hette Vem är död? Och det är nog det coolaste jag har gjort här. På Skogsjurgården. Men då i alla fall i den operan. Så tog jag en väldigt dyster bild. Över uppståndeskapellet. Och det här korset. Och då kände jag...

[00:14:20] Sen när jag såg den. För den ser så otroligt dyster ut. Det var en smalfilmsfilter. Jag la på när jag filmade med min iPhone. Och det ser ut som... Riktigt jävligt. Alltså sorgligt som fan. Förlåt att jag går här och svär på kyrkogården. Ja. För det är inte den känslan man får. När man går här.

[00:14:49] Nu är jag snart ute på... På de öppna ytorna här. Och kan titta upp mot kapellet. Nej. Det är inte alls det. Det här är... En byggnad som jag inte vet vad det är ens för byggnad.

[00:15:23] Man får mycket tankar här. En annan sak som jag också har gjort här. Som jag kanske eller kanske inte har berättat förut. Det är... Att när jag bodde i Bagarmösson då. När jag var... Tidig, tidig programledare på Bully. Så blev jag kär. Och vi hade någon typ av av och på relation. Och vid ett tillfälle så hade hon träffat en annan kille. Och det var jag...

[00:15:52] Tyckte jag ju... Det tyckte jag var besvärligt då. Man kan säga så här. Det väckte negativa känslor i mig. Och jag var väldigt svartsjuk. Och ledsen. Jag kände mig som den unge Werther. Och vid ett tillfälle så var jag då... Väldigt berusad. Och gick omkring själv här på skogsjogården. Och pratade i telefon med henne. Det var mitt i natten. Och han, den här nya killen, var där. Men så här... Åh så här... Jag tänker du vet när man är 20 år.

[00:16:23] Och liksom... Åh... Man är som helt... Filterlös. Nej jag var... Men så här var jag full också. Och så gick jag omkring här ensam. Och pratade i telefon med henne. Och var väldigt svartsjuk och ledsen då. Över att hon hade gått vidare i livet. Vad det nu var vi hade. Och... Så... Grät jag ju då. Mycket. Och... Det var jättepinsamt också. För att den här andra killen var ju där också. Och sen...

[00:16:53] Så vid ett tillfälle så skrek jag. I telefonen. I smärta liksom. Över... Mitt liv är över skriket du vet. Som man ger ifrån sig. Och... Då kom det en polisbil. Då hade den liksom... Den polisbilen hade liksom... Väl följt efter mig ett tag. För jag såg väl konstigt ut när jag gick där och grät. Och skrev ensam på skogsjukvården. Klockan typ två, tre en sommarnat. Och då såg jag... Då kom den upp körande bredvid mig. Och de tittade på mig.

[00:17:23] Och då... Ja... Då skärpte jag till mig. Minns jag. Jag tänkte... Det kanske inte är så farligt. Jag går igenom ändå. Det kanske är så att... Mister du en. Så står det i tusen åter. Är ett... Ett... Ett begrepp som går att applicera här. Och med de orden. Så avslutar jag min djupdykning i... Ja... I det här minnet. Här står jag nu inför...

[00:17:51] Det som jag kallar för uppståndeskapellet. Det är alltså inte Akropolis. Men det är något lite... Som du vet... Gamla femtiotals föreställningar om... Som en gammal Disneyfilm. Om man skulle besöka Olympen. Förstår du vad jag menar? Jag vet inte. Jag får de vibbarna. Men det har också kanske med...

[00:18:20] Den här stora minneslunden uppe på kullen här. Och korset. Nej, den här haltar mina... Allegorier här. Men det må vara hänt. Ursäkta. Det snöar. Eller det har snöat hela natten. Så det... Hela... Det enorma gräsfältet här framför mig. Är täckt av ett tunt... Lagersnö. Pudersnö.

[00:18:50] Och jag är alldeles för kallt klädd. Så jag fryser. Det ska bli väldigt skönt. Att när jag har tryckt på stopp här. Att gå och sätta mig i en varm bil. Eller den kommer väl vara kall då. Förstås. Men... Den kommer väl att bli varm så småningom. På bekostnad av... Av... På bekostnad av... Miljön. Denna dubbelhet. Jag njuter av värmen.

[00:19:19] Men jag känner skuld över att jag... För att värma upp mig sätter igång en bil som... Visst är det? Man är på något vis skyldig som människa vad man än... Vad man än gör. Alltså som människa levande i ett vanligt liv i samhället. Jag stannar här. Framför minnes... Framför... Uppståndelsekapellet. Och minneslunden.

[00:19:51] Och nu snöar det lite grann. Och du vandra. Du är mig mycket kär som följde med mig på den här vandringen. Och... Önskar jag hade en släkting som låg här. Det hade varit fint att avsluta det här med att sitta lite vid den stenen. Någon dag så ska vi åka förbi min mormor och morfars grav.

[00:20:20] I Falun. Men det blir en annan gång. Och vandra med henne kommer inte bara att vara gravar. Och en så kallad gravplundringspodd. Det lovar jag. Det har ju mitt uppriktiga löfte. På. Tack för att du har vandrat med mig idag. Nästa vecka är jag tillbaka igen. Och då vet ingen... Var jag är någonstans. Hej då!