Vandra med Henrik - Nyckelviken

[00:00:02] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Idag går jag i Nyckelviken som är ett naturreservat kring en gammal herrgård som heter Stora Nyckelviken. Det här är ett ganska stort naturreservat som jag började gå på eller färdas till när min dotter Harriet var liten och vi behövde saker att göra.

[00:00:30] Det finns djur här. Bortsett från de här djuren, eftersom det är skog här, så finns också små hästar, grisar, höns, får och jätter. Alla möjliga djur helt enkelt. När Harriet var liten var det kul att vara här för hon tyckte det var kul.

[00:00:56] Den här tiden var ju ganska intensiv, första åren här med henne. Det var ju mycket frågor man hade som nybliven förälder. Inte alltid man hade svaren heller, vilket ju naturligtvis var ett aber.

[00:01:28] Som vanligt i Vandra med Henrik så går jag bara nu och säger och pratar om det som dyker upp i mitt huvud och du får gärna gå med mig om du vill. Ta på dig lurar och ta en promenad. Eller sätt dig i bilen och kör och lyssna. Eller åk något fortskaffningsmedel. Här framme finns två stycken ihåliga ekar. Och sist jag var här så kröp jag in i en av dem.

[00:01:55] För Harriet ville inte gå in. För hon är ju 13 år nu och vill inte gå in här och hålla på och larva sig. När hon var liten ville hon gärna gå in i de här ihåliga. Men jag tänker jag gör det nu med dig så får du höra hur det låter inne i en gammal ihålig ek. Här är den. Hallå! Hallå, hallå!

[00:02:15] Nu är jag inuti en ihålig ek. Vad roligt innehåll det nu skulle vara om den här eken bara rasade ihop över mig. Och ingen skulle hitta mig. Alla skulle undra. Det ligger i Nacka. Nyckelviken. Och är väl en gammal 1700-tals herrgård typ åt Ostindiska kompaniet.

[00:02:45] Om jag minns rätt. Men jag kan ha fel. Så du får gärna faktagranska mig om du är intresserad på riktigt av det. Och jag tänker att jag går väl ner mot herrgården här som ligger på en liten slänt framför mig. Genom åren så har ju vi återvänt hit. Ehm... Aldrig själv. Jo, en gång har jag faktiskt varit här själv. Det var precis när jag tog körkort.

[00:03:16] Då var jag här för att jag ville åka någonstans och bara sätta mig och meditera lite. Och då gick jag och... Runt här. Men jag gick aldrig ner till herrgården då. Det finns ett fin restaurang eller ett fik här. Och nere vid vattnet, nedanför, så har jag tagit en jättefin bild på mig och Harriet. Ehm... Från den där tiden när hon var barn och tyckte jag var bäst på jorden. Och därför är den här platsen ganska viktig för mig.

[00:03:45] Just därför. För att det sitter ihop med mina minnen av min tidigaste... Min tidigaste upplevelse av vad det innebar att vara pappa. Med allt som det innebär. En gång var vi här när hon var en liten bebis bara. Och då träffade vi två kompisar här som också hade en liten bebis. Och vi gick omkring. Och vi var väl så där som stockholmare i övrigt väldigt oförberedda på att vädret kan slå om och så där. För det gjorde det ju då.

[00:04:15] Och vi hade ju ingenting. Vi hade inga... Det var stängt i fiket och vi hade inga regnskydd eller någonting sånt. Och plötsligt så började det oska och smälla. Och det började regna. Så att man... Alltså så där ordentligt. Monsunregn. Vi sprang till våra bilar som var ganska långt. Parkeringen är ganska långt ifrån. Och så lyckades vi hitta någon typ av regnskydd. Jag kommer inte ihåg vad det var.

[00:04:45] En presssändning typ som vi la över vagnarna. Och så stod vi under de här små träden. Och försökte söka skydd. Och vi vuxna var dynsura. Men barnen minns jag att klara sig. Och de satt där i sina vagnar och tittade sig med de där bebisögonen ut i förundran över världen. Så det var ett fint minne.

[00:05:12] Nu står jag i entrén till Nyckelvikens trädgård. Jag går alltså in via trädgårdsingången kan man säga. Här på sommarna är det väldigt fint. Det finns reserver här av det sortiment som finns ute i Nacka kommuns rabatter. Så här får man inte plocka då. Här finns ett lusthus, ett orangeri.

[00:05:40] En japansk inspirerad trädgård. Vita trädgården. Perenner, mycket perenner. Kryddor och andra köksträdgårdsväxter. Nu är det ju mars när jag går här. Så nu är det inte så mycket. Men det finns växthus här en bit framför mig. Och det är som vanligt när jag spelar in banden med Henrik sent.

[00:06:12] Jag är ute sent ut igen. Så det är stängt. Fiket är stängt. Allt är stängt. Jag är alldeles ensam här. Lyssna på fåglarna. Och flygplan. Tror du som att jag, om jag får drista mig till att ställa en fråga om mig själv.

[00:06:40] Tror du att jag alltid kommer hålla på så här? Gå omkring så här och pilla för mig själv. Jag har inget mål med att åka hit. Det är bara någonting som drar i mig som vill iväg. Och inte så här iväg ut till sjöss. Till den okända, blånande horisonten. Utan bara en liten avstickare. Och så går omkring och tänker på saker.

[00:07:10] Min pappa är ju likadan. Han går ju också omkring och tänker på saker. Och sen kommer han hem och så berättar han med en undenton av förundran i rösten om saker han har upplevt som är ganska alldagliga. Men som förvånar honom och som slår honom med fascination och häpnad. Det visste inte folk här.

[00:07:39] Nu går jag förbi växthusen. Här inne odlas då växterna till Nacka kommuns rabatter. Och här är ju då små röda småhus som man skulle kunna tänka som uthus och andra byggnader på godsets ägor.

[00:08:07] Och jag skulle vilja rekommendera dig att åka hit om det är sommar när du hör det här. Här är ett litet lusthus till höger om mig. Till vänster om mig menar jag. Som om du skulle bli det om vad som är höger och vänster. Du hör ju bara mitt ljud. Jättefina träd. Äppelträd. Och lusthuset är ju som en dröm. Som en riktig gammal sjuttentalsdröm. Man vill gå upp för den där lilla stentrappan.

[00:08:35] Och ha en lång vit linnekostym på. Inte lång vit. Lång vit linnekostym. Som räcker ner över benen. Jag tänkte säga linneklänning. Man vill ha en lång vit linneklednad. Och öppna dörren och så serveras det punch därinne eller något motsvarande. Men nu vänder jag mig om.

[00:09:01] Och så går jag med ryggen mot lusthuset och in mot herrgården. Här inne finns ju då ett fik som. Jag och Harriet var faktiskt här i förra veckan. Och det var väldigt speciellt och fint. För det var bara hon och jag. Och vi åkte hit bara för att ha någonting att göra. För hon hade sportlov. Och vi. Hon tyckte ju om att vara här som liten som sagt.

[00:09:31] Men som stor så tänkte jag. Det är väl inget. Utan det var lite av en chansning. Men vi hade så fin stund. Jag och min lilla tonåring. Vi pratade väldigt mycket om livet och våra personligheter. Och förr i tiden. Olika livsföringar och sådär. Det var väldigt fint. Och oväntat ska jag säga. Här ligger Nacka Hembygdsmuseum.

[00:09:59] Hur såg livet ut hos en torpare eller bonde på 1800-talet? Och här inne finns en gammal skolsal. Råkar jag veta om. Från början av 1900-talet. Vanligtvis när det är varmt och fint väder är det ju mycket folk här. Nu är det ju alldeles tomt. Lite längre borta är det några barn som springer och läcker.

[00:10:30] Här står en sån gunga med två sitsar i. Du vet som två soffor som är ihopsatta mitt emot varandra. Jag sätter mig där lite. Och gungar. Sån här vill jag ha. På min framtida herrgård som jag ska äga. Och slita ut mig i förtid av skötseln.

[00:10:59] Nu är frågan var jag ska gå härnäst. Ska jag gå bort mot laggorn? Eller ska jag gå ner mot vattnet? Chansen finns ju att det fortfarande är lite djur ute. Och då kanske jag kan få lite spännande ljudlösningar. Vad heter det? Ljudmiljöer i min lilla podd. Som jag inte har någon aning om. Om den finner någon funktion. Ibland tänker jag att det här bara är någon typ av terapi för mig.

[00:11:25] Att det är någonting som kommunen egentligen borde vara inblandad i och stötta. En verksamhet som är lite som daglig verksamhet för mig. För att hålla mig i schack. Så att jag har mål och mening i min tillvaro. Okej jag går förbi barnen här vid laggorn. Och så går vi bort och sätter dem fåren ute. Det finns ju en chans.

[00:11:54] Och då avslutar vi avsnittet med fåren. Om fåren inte är där. Då lägger jag mig på marken och låter som ett får. Och så får bandspelaren rulla. Medan jag förs bort av vakterna. Och det blir också innehåll. Här var det vid stod. Två små pyttesmala träd. Och det spöregnade.

[00:12:24] Här är lite barn.

[00:12:48] Två gamla kvinnor och åtta stycken barn runt fem år. Satt och fikade. Saker som händer. Ja här är hönsen. De kommer nog inte ge så mycket ljud ifrån sig dock. Det är två tuppar. Och de är extremt vaksamma. Jag tycker det är så spännande hur det är uppfunnet.

[00:13:18] Att de... Ja. Vad sa du? Vill du säga något till lyssnarna av Vandra med Henrik? Tack. Nu när jag kom hit. Då kommer båda tupparna. De vill hålla koll. Hönorna går ganska...

[00:13:47] Obekymrat och strosar och pickar. Och tupparna står som dörrvakter på Stureplan. Vi hade en tupp när jag var liten. Och han hette Gorgo. Och han jagade min lilla syster. Och ville hacka i hjärnan. Det var mycket traumatiskt. Och ingenting som man ska skoja om. Hon var för övrigt ganska hårt drabbad av fåglar. En gång kom det en förrymd kakadua.

[00:14:16] Eller pappegoja eller vad det var. Och satte sig på hennes huvud. Då kom jag hem och hon var i upplösningstillstånd. Och jag frågade vad har hänt? Och då skrek hon bara något om gråa fjädrar. Och då gick jag in och då satt en pappegoja i köket. Och mina föräldrar ringde runt. Och försökte hitta vem som ägde pappegoja. Det där är roligt. Hur gjorde man sådant innan Facebook? Innan man kunde skriva i såhär olika communities. Vem är det här? Och så en bild.

[00:14:49] Då var man ju tvungen att ringa närmsta grannen. Och den fick ringa och så blev det teleforkedjor. Tvånkedjor. Ibland undrar jag hur fick man ihop evenemang och sånt. I en tid när man inte hade digitala medier. Nej vet du vad vandra? Både hästarna och fåren är inomhus nu. Vilket i och för sig är sunt och bra. Det är inget att vara ute nu såhär dags när vargen vaknar.

[00:15:19] Och börjar rusa. Som i böckerna om lilla syster kanin. När rävarna åker rullskridskor i skogen på nätten. Och jagar efter kaniner. Den här luktar ju verkligen häst. Det är en fin lukt. Jag har ju berättat det i många avsnitt. Men jag gillar ju hästlukten.

[00:15:49] Det har jag inte berättat. Men jag var ju kär i en tjej som hade häst. När jag var 10-11. Och så den här lukten luktar ju Therese. Jag var ju så kär i henne. Så den här lukten är synonym med en kärleks... Obesvarad kärlek. Visst är det märkligt hur... Lukt kan väcka grejer. Jag går tillbaka nu.

[00:16:22] Hur lukt kan... Alltså en annan sak är cigaretter. Mormor och morfar rökte ju jämt. Och när de tog med oss ut på grejer. Då var det ju äventyr. För pappa och mamma... Vi var så många syskon och de hade inte så mycket pengar. Så de tog aldrig med oss någonstans långt. Utan det var ju... Alltså det var korta resor vi hade råd med. Och praktisk möjlighet att göra tror jag också. Tänk att åka med fyra, fem barn. Vi blev ju sex barn till slut.

[00:16:52] Det går ju inte riktigt. Om man har en liten Volvo. I alla fall så... När söndermormor och morfar tog ett eller två av oss. Och åkte iväg på äventyr. Då var det ju alltid... Sån härlig spännande känsla i kroppen. Och då stannade de ju på olika rastplatser då. Och rökte. Och jag tyckte det luktade äventyr och spänning. Och jag tycker fortfarande att cigaretter gör det.

[00:17:21] Jag har en granne som röker i hissen. Och då... Luktar det alltid cig. Och då tycker jag det är mysigt. Nu är vi hönsen igen. Och jag tänker att jag avslutar avsnittet här. Hej hönorna! Och var hälsade... Båda tupparna här då. Hur känns det att gå omkring här på den här gamla 1700-talsdomänen där...

[00:17:51] Det har funnits djur som ni... I flera hundra år. Stödja de här tupparna. De kommer rusande liksom. De vill ha koll. Och så är de lite taskiga mot hönorna tycker jag. Håller på att putta så. Knuffar de. De rör sig som... Opera...

[00:18:21] Opera-gubbar. Någon gammal klassisk opera-bariton som tuppar sig... Eller en opera-tenor kanske. En äldre opera-tenor. Som går runt och tuppar sig i en ensemble. I någon gammal klassisk opera. Så ser de ut tupparna. Väldigt människolika i sin attityd. Annars tycker jag faktiskt att höns är rätt obehagliga. De är liksom... De ser skamfilade ut.

[00:18:49] Det är en hön här som är... Hon är typ guldgul. Med... Mörka fjädrar. Och... Hon ser ut som att hon har blivit överkörd av en bil. Alltså helt tilltuffsat. Tänk att det här ljudet ändå är... Flera miljoner år gammalt. Det här är ett ljud som har funnits sedan innan människan fanns.

[00:19:20] Säger jag utan att ha täckning för det. Men jag bara antar att det är så. Okej, nu går jag tillbaks. Tack för att du har vandrat med mig. Vandra. Tack hönsen. Och du, vandra. Du får ha det så bra. Nästa vecka så är jag tillbaks igen. Och då vet ingen... ...var jag är någonstans.

[00:19:50] Och det är som det ska vara. Hej då!