Vandra med Henrik - Artipelag

[00:00:00] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Välkommen tillbaka säger jag till mig själv. För att det har ju varit ett litet uppehåll nu ett tag. Jag har helt enkelt inte hunnit gå så mycket som jag skulle vilja. Men nu är jag tillbaks och jag tycker att du ska gå med mig. Om du kan och vill och har lust så tycker jag att du ska promenera med mig från och med nu när jag gör Vandra med Henrik.

[00:00:34] Jag kommer att göra lite ändringar i upplägget. Jag kommer inte att ha lika mycket gäster med. Åtminstone inte som det ser ut just nu. Jag märkte att det blir svårt för mig att få igång bokningar och logistiken kring detta. Det är roligare för mig att göra det mer spontant.

[00:00:54] Så blir det så att jag går med någon då är det så. Men som grundidé så kommer Vandra med Henrik från och med nu att vara att jag är ute och går i olika miljöer och pratar om det som dyker upp. Och du vandra. Du får vandra med mig. Och jag tänkte till och med att jag skulle göra det till en liten sport. Jag tänkte att en gång i månaden ungefär.

[00:01:19] Om du vill. Så utlyser jag liksom som allmänna vandringar. Och då lägger jag ut det avsnittet i Somna med Henriks flöde också. Förutom här. Så att jag har inte riktigt bestämt mig än. Kom gärna med förslag. Typ en dag. Jag tänker att det skulle vara en lördag eller någonting då. När fler människor kan gå ut och gå.

[00:01:42] Och sen när det avsnittet släpps så går liksom alla ut och går. Så vi går ut och går tillsammans. Och det kan skapas som en känsla av att vi är många och så. Så det ska jag göra idag. Alltså idag ska jag bara gå. Om du vill får du gärna gå ut och gå med mig. Jag skulle ju uppmana dig att ta promenader.

[00:02:06] Ta din dagliga promenad om du har en sån. Tillsammans med mig. Det vore ju en ära och någonting jättesmickrande. Och kul för mig att tänka att vi är fler som går. Idag står jag omgiven av tallar vid Artipelag. Utanför Stockholm. Mot Gustafsberg.

[00:02:32] Och jag är inte inne i själva museet. Även om jag verkligen rekommenderar ett besök här. Utan jag är på strandpromenaden som är en bred spång i lärkträ. Som slingrar sig genom skogen. Så jag tänkte jag skulle gå där. Den kommer att gå genom stock och sten.

[00:03:02] Över klippor. Och längs med vattnet som ligger här nere. Och så slutar vi vandringen vid en konstinstallation som heter Solar Egg. Som är jättevacker. Och som blir på något sätt nystartande för den här podden då. Så nu börjar vi. Jag har ändå inte tagit ett enda steg på träspången här. Så nu gör jag det. Hej!

[00:03:33] Nu börjar vi gå. Och längs med vägen här så finns det alltså en massa skulpturer. Och jag, en del av skulpturerna kommer jag att se. De andra är liksom gömda i skogen. Det är humanoida gestalter. Förvridna. Och då och då kommer jag möta människor.

[00:04:04] Hej, hej! Hej, hej! Hej, hej! Här till exempel då har vi en kvinnogestalt i... Jag vill säga koppar. Men jag vet inte. Hon ser allvarlig ut. Har ena handen utsträckt. Vänsterhanden utsträckt som för att fistbampa någon. Och den högerhanden i midjan. Båda nävarna är knutna.

[00:04:30] Hon har vida, utsvängda byxor med revärer på sidan. Och håret uppsatt i någon typ av hästsvans. Hon stirrar allvarligt mot museets baksides entré. Första gången jag var här var på min 49-årsdag. För... Ja, i somras. Helt enkelt. Och jag förälskade mig i platsen.

[00:04:58] Och kände att den var liksom som en... Port in i någonting. På avstånd hörs en kråka. Jag tycker... Jag har ju sagt det här förut. Men jag tycker att... Kråkor är ju... Spännande djur. Just eftersom... Ljudet är så signifikant. Det går inte att missta en kråkas ljud för... Något annat. Och det är ju bra då.

[00:05:28] Ur evolutionär synpunkt. Jag är en kråka. Här är jag. Liksom. Och det är ju jättefint. Men ur något slags estetisk synvinkel. Så är ju kråkans ljud otroligt... Vulgärt skulle jag säga. Och så brukar jag tycka det är lite kul att... Jag ser evolutionen som en konstnär. Som har finslipat och...

[00:05:58] Vridit och vänt på sitt projekt i åratal kanske. Och folk har sagt nu. Nu är den klar. Men evolutionen har sagt att nej det saknas något. Och det här har tagit årmiljoner. Och nu. Alltså för... Jag vet inte den där kråkans ljud. Lades fast. Men... Då sa evolutionen att nu är den klar. Och resultatet är då vad vi hör det här.

[00:06:29] Ljudet av kråkan. Det vore ju intressant om djur... Händer det ibland att djur... Ja. Händer det att djur misstar andra djurlätten för andra djur? Händer det till exempel att en katt är ute och går. Och hör en kråka som kraxar. Och tänker att... Shit detta är en hund. Händer det att katter hör fel?

[00:06:59] Kan djur missuppfatta varandra? Hej hej. Hej hej. Det sitter en kråka längre bak här och kommenterar alla som går förbi.

[00:07:30] Den här spången står vid en skylt. Denna spång leder till en speciell plats längst ut på Hollodden. Nämligen vårt första huvudkontor. Trots att det inte är mer än en gammal planka placerad mellan två stenar betyder platsen mycket för oss än idag. Det var här vi samlades för att förverkliga visionen om Artipelag. Vår avsikt var att skapa ett utflyktsmål på hög internationell nivå. Med gränsöverskridande konst, inspirerande aktiviteter och god mat i samklang med den levande skärgårdsmiljön.

[00:08:02] Jag vill bara påpeka att jag är inte sponsrad av Artipelag. Det här är en plats som jag på riktigt tycker om. Undrar om jag kan komma ner till vattnet. Jag gör så här för jag har ju lite tid. Jag går först ner till... Jag går mot ägget. Jag gör det faktiskt. Så jag går själva och då kommer jag gå förbi huvudkontoret.

[00:08:32] och den där plankan. Och sen kommer vi också att titta på det här solägget som då är designat av konstnärsnyvån Bigert och Bergström. Bigert och Bergström. De känns som menade att vara tillsammans. Bigert och Bergström. Om man ska bli en konstnärspar då måste man se till att man har matchande namn.

[00:09:01] Alltså det får inte vara typ... Grenhåpa, Stomfrottbott, Korfen, Eriksson och Larsson. Det blir inget bra. Då får man börja starta någon annan typ av firma istället. Och nu är jag nere vid havet. Även om det inte är så mycket hav. Jo det känns ju hav men det är i Stockholms hav.

[00:09:30] Det är ju öar överallt då. Nu är jag vid det gamla huvudkontoret. Det är bara en planka mellan två trän. Eller mellan två stenar menar jag. Det var här de samlades. I stranden. Det är klippor. Och bänkar av avhuggna stockar.

[00:09:58] Och framför mig nu så vilar i enskilt majestät solägget. En guldglimrande äggskulptur. Av någon typ av metall. Kanske att jag stannar här vid havet resten av avsnittet.

[00:10:26] Det är ju ändå väldigt härligt ljud. Och så ska jag hitta någonstans där jag kan sätta mig i lä. Om du gillar havet sådana så kanske det här är helt rätt för dig. Jag sätter mig här. Lite under guldägget.

[00:10:55] Och framför mig nu så guppar två stycken svanar. Vågorna är ganska hetsiga så det känns som lite skakigt för dem. Jag tycker faktiskt att svanar är lite otäcka. Det är väl för att jag någon gång i mitt förflutna har blivit attackerad av en svan.

[00:11:23] Jag har ett svagt minne av att en stor, stor fågel rusar mot mig med utbredda vingar. Det kan ha varit min mor också. Man vet aldrig. Men nej, det var... Jag tror kanske att jag blandar ihop två minnen. Ett där jag blir attackerad av en kanadagås i på Skansen. För att jag filmar den.

[00:11:52] Det här är ganska nyligen. Alltså bara kanske tio år sedan. Och en där jag är rädd för Jessen. Som min mamma och pappa köpte när jag var liten. Då hade vi en flock med Jess. Och det som ingen hade berättat för mig när vi köpte den där Jessen var att Jess är ganska revirskyddande.

[00:12:18] Eller åtminstone är de flockbenägna, misstänksamma och hotfulla mot allt och alla som inte är de själva. Och de jagade mig. Så jag blev så rädd. Jag sprang i panik för de här. När de sprang efter mig.

[00:12:42] Och jag gömde mig i hallen när jag skulle gå till skolan på morgonen. För de gick lösa på tomten av någon anledning. Och för den flitiga lyssnaren av saker jag gör så har jag berättat det här förutom. Men då gömde jag mig i hallen och så tittade jag ut genom dörren. Och då gick de liksom runt huset i flock. Tätt, tätt i flock.

[00:13:11] Och när de var på andra sidan huset så sprang jag ut över åkern istället för ut via vägen utifrån våran tromt. Och genade över åkern hela vägen bort till bussen. Eller taxin. Och så levde jag mitt liv. Och de blev ju inte gladare för det. Jag tror jag måste röra lite på mig. Det var väldigt kyligt här.

[00:13:47] Om du bor här i krokarna. Om du har vägarna förbi. Så tycker jag verkligen att du ska åka hit. Inte för att du måste. Utan för att du bör. Och på andra sidan viken här så ligger det ju jättefina hus. Ja, några mindre fina också. En del ser faktiskt inte sådär jätte dyra ut.

[00:14:14] Kanske att man ändå skulle kunna norpa åt sig en plats här. Ibland tänker jag att. Även om jag inte själv har någon direkt relation till havet. Eftersom jag inte är uppvuxen där. Så har det ju kommit att växa på mig lite grann. I och med mina somrar i Varberg. Sen jag blev förälder. Och jag skulle kunna tänka mig att bli en havsperson.

[00:14:44] Jag är ju väldigt inspirerad av Tove Jansson. Och hon var ju en havsperson. Och hennes pappa var ju en havsperson. Och nu ligger solen rakt i mitt ansikte. Och fast det är januari. Så känns det nästan som vår. Jag avskyr en sak med mig själv.

[00:15:11] Och det är att jag är så dålig på geografi. Jag tittar ju nu. Och utöver vattnet framför mig. Och jag vet inte vad det är för bostadsområden på andra sidan här. Viken. Det skulle jag ju vilja veta. Jag var på väg att säga Lidingö. Men det är ju på andra sidan stan. Men jag ser faktiskt nackamasterna.

[00:15:39] Det där måste ju vara nackamasterna på andra sidan där. De är ju vackra faktiskt. Det spelar ingen roll hur invasiva de är i miljön. Jag tycker faktiskt att det är vackert. Med sådana här stora. Ödsliga majestätiska. Och de har liksom inget värde skönhetsmässigt. De har inget konstnärligt värde. I alla fall inte. Deras avsikt är inte konstnärlig.

[00:16:09] De finns bara till för att förse oss med mobil och tv. så det är så fint att... Jag vet inte. Det finns någonting väldigt vackert i. För det är som två stora bruksföremål. Det är nutidens bruksföremål. Bruksföremål. De har en funktion. De är kan man säga bilden av vårt samhälle.

[00:16:38] Lite som en brunn hade varit förr. Eller ett kvarnhjul. Eller en mjölkpall. Eller en telefonväxel inrymd i vardagsrummet hemma hos någon familj. Tibro. Timbro. Timbro. Hos tankesmedjan.

[00:17:14] Ursäkta varandra. Jag känner mig så odlös. Och framför mig så är det här ägget. Jag tycker det är också fint att det står här oavsett vad som händer. Oavsett hur jag mår. Oavsett vad som händer i världen. På andra sidan jorden eller alldeles här nästgårds. Så står det här ägget här. Och en dag kommer det att kläckas.

[00:17:42] En dag kommer solen att lysa så starkt på det här ägget. Att det kläcks. Och då kommer någonting att komma ur det här ägget som ingen av oss väntade sig. Kanske en... Något man kan äta och något man kan leka med. Och choklad. Nej. Men det är ju tre överraskningar i en. Det går ju faktiskt inte.

[00:18:11] Jag tycker den mamman är en jävla idiot. Förlåt att jag uttrycker mig så otroligt grovt här. Men alltså... Tre överraskningar i en. Det går ju faktiskt inte. Vad är det för konstig sak att säga? Jag pratar alltså om kinderäggreklamen om du inte visste det då. Vad är... Vad är... Barnen är också idioter till att börja med. För en av dem är Skåning. Och den andra är... Förlåt.

[00:18:40] Det gör de ju inte till idioter. Jag menar inte att barn från Skåne är idioter. Men de som har gjort reklamen... Dubbat reklamen är idioter. Därför att... Det ena syskonet är... Vi pratar rikssvenska. Så kallade rikssvenska. Och det andra är från Skåne. De säger också... De vill ha choklad. Något man kan äta. Och något man kan leka med. Choklad kan man äta. Så det är fel. Det blir jag förbannad på då. Då kan jag stå här vid havets strand.

[00:19:09] Vid Guds sköna natur. Och säga att jag blir... Det är min podd. Jag får ju säga vad jag vill. Och nu är ljuset så bländande att... Jag nästan måste kisa. Och sen... Så är mamman en idiot. För hon påstår att tre överraskningar i en inte går. Jag skulle vilja säga att det finns nästan ingen... Det finns ju ingen fysisk... Ingen gräns baserad på fysikens lagar.

[00:19:37] För hur många överraskningar som kan rymmas i en överraskning. Jag skulle kunna säga att jag är... Väl flera hundra överraskningar i en. Jag kan jodla till exempel. Det är en överraskning i mig. Jag kan sjunga barbershop. Det är en annan. Och till och med tävlat i det. Det är en annan överraskning. Jag har tinnitus. Det är en annan överraskning igen. Jag är högerhänt. Det är en överraskning.

[00:20:06] Alltså du ser, jag kan hålla på hur länge som helst. Så... Om du är den här mamman som lyssnar... Jag vet att du är en fiktiv person. Men om du är det... Så vill jag bara säga att... Skärpning. Get your shit together. Och det här får bli de rungande avslutande orden i detta... Den enda nystartsavsnitt av Vandrar med Henrik. Vid havets strand.

[00:20:36] Det står en ek vid havets strand. Med gyllne kedjor kring sin stamm. Med gyllne kedjor kring sin stamm. Säger Marsha i Tre systrar av Tjeckor. Det skulle jag kunna säga här. Det står ett ägg vid havets strand. Med gyllne speglar på sin kam.

[00:21:05] Med gyllne speglar på sin kam. Tack för att du har vandrat med mig idag, vandra. Jag kommer tillbaka igen nästa vecka. Och då vet ingen var jag är någonstans. Hejdå!