Skölpaddsporten

[00:00:00] Hej, och välkommen till Somna med Henrik, din knepiga knapp, din bleka brödkniv i natten. Det är jag som är Henrik, och det är du som är somna, och det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Hej, somna!

[00:01:00] Hej ska du ha. Välkommen hit. Jag är mätt och belåten. Jag har ätit precis innan jag började yoghurt. Det känns som en go-to mat för mig just nu.

[00:01:25] Det är som att den här bilden man har, eller såhär, min lust till extravaganta maträtter och sånt, att lyxa till det lite och sådana saker, det har nästan helt försvunnit. Jag har otroligt lätt att tillfredsställa matmässigt nu för tiden. Det är små, väldigt enkla saker som kan göra mig så glad. Som en smörgås, en limpmacka och lite yoghurt.

[00:01:50] Det är nästan, ja det är lite så jag vrider mig lite av obehag inför det faktum att jag börjar bli någon slags klisché. Hur var pappa egentligen? Ja, han var muttrig liten gubbe som gillade yoghurt och limpmacka på sin födelsedag.

[00:02:20] Men jag tröstar mig med att jag fortfarande har kvar andra delar av extravaganskrav, där jag kräver lite extra av livet. Till exempel i samtal. Jag nöjer mig inte, än så länge i alla fall, med minsta gemensamma nämnare i ett samtal. För att det ska kännas bra för mig så behöver jag bottna i en annan människa.

[00:02:46] Det är väldigt otillfredsställande för mig att prata om, eller rättare sagt man kan prata om vad som helst egentligen. Om det sker när man känner att man bottnar i den andra personen. Att man möts i samtalet.

[00:03:11] Men jag ska inte hålla på och prata idag om vad jag föredrar och inte föredrar. Eller det kanske är precis det jag ska göra i och för sig. Jag kanske verkligen ska prata om vad jag föredrar. I dag ska vi dra isär förhänget. Välkommen in.

[00:03:41] Berit Garn. Välkommen in. Tack ska jag ha. Varsågod, sitt. Tack ska jag ha. Du är känd för att ha varit den person som gått in i det allra innersta, heligaste, sett remarkabla ting och är nu här för att berätta för oss vad det är du har sett. Ja, Henrik, det är jag. Det är ju nämligen så på riktigt. Jag inser det.

[00:04:10] Det är så roligt med hur de här avsnitten blir till. Det här var inte planerat då. Jag börjar ju alltid famla i mörker och så plötsligt så dyker det upp en tråd. Och den har ju ofta med saker jag har varit med om att göra fast jag inte tänker på det initialt. Så nu hörde jag då någon slags nästan predikande ton i rösten på den här kvinnan som du har börjat gästa. Som hette, vad hette hon nu då? Berit Garn.

[00:04:40] Jag tror hon heter Berit Garn. Och då slår det mig alldeles nyss när jag var här. Jag satt och åt vid matbordet i huset här vid Äventyrsvargen. Och så knackade jag på dörren. Och då vet ju jag att det är inte någon som vill mig någonting. Men samtidigt så är man lite så här. Ja men det kanske är någon som säger det läcker från ditt tak eller något. Vad det nu är som skulle läcka från taket. Men man vill ändå kolla.

[00:05:10] I grannskapets namn liksom. Så jag öppnade dörren och då stod det två äldre kvinnor där utanför. Som ville prata om Jesus. Och ge mig en pamflett. Och det är svårt att säga nej. För att innan du nu rusar upp i kyrktornet. Och skriker att Henrik Ståhl är så religionsfientlig i sin podd. Så vill jag bara säga att det finns tid när man vill prata religion. Och sen finns det tid när man inte vill det.

[00:05:40] Och kanske att när man sitter själv och är lite suddig i huvudet. Och äter yoghurt till lunch. Så kanske man inte är jättesugen på att bli uppläxad av vikten av att följa en viss skrift. De var väldigt trevliga så det var inte det. Hon började sådär avväpnande som. Ja omedelbart blir väldigt nervös när folk är sådär avväpnande. För det har de lärt sig nämligen. När de har gått i kurs hur man öppnar dörrar.

[00:06:10] Nej men hej vilken fin jacka. Eller att man säger någonting sånt som gör. Men ofta tror ju folk att det räcker. Då räknar de ju inte med att människor här i de här husen här. Är ju vana vid att det kommer människor som vill kränga grejer vid dörren. Allt från skolungdomar som samlar ihop till någon resa. Till ganska suspekta typer som säljer larm. Utan att uppge varifrån de kommer och så vidare.

[00:06:36] Att det är liksom en ganska varierad blandning. Människor som rör sig här. Och då det innebär ju också att folk här är ju på sin vakt när man öppnar dörren. Det är inte som att man bara. Någon säger någonting snällt och då öppnar man direkt. Hon är den här kvinnan. Hon började med att säga. Alla är hemma idag. Vad roligt. Och så såg hon så glad ut. Och då. Jag vet ju direkt att jag vill bara slänga igen dörren. Alltså jag menar inte vara otrevlig.

[00:07:04] Men jag vill inte bjuda på mig själv just nu. Jag vill vara i fred. Så jag ångrar mig direkt. Och då säger hon. Vad var det hon sa? Det finns en kärlek som överbryggar allt eller någonting. Är det här någonting du vill prata om? Så hon. Och då. Då slog det mig att det var flera och flera år sedan som det kom någon och ville prata med mig om sin tro. Och förr hände det där ganska ofta. När jag bodde i Vårby gård. Då kom det folk lite oftare.

[00:07:34] Och ville prata med mig om sin tro. Men det var ju 25 år sedan. Eller 20 år sedan i alla fall. Så jag. Jag har liksom tappat skillsen. Då var jag också mer sugen på att liksom se vad det här var för jeppe. Så jag bjöd ju ofta in de här personerna. Och så satt de vid mitt köksbord och rev sig ångestridigt i håret. Och berättade om vikten av att göra på ett visst speciellt sätt. Det är ju det man måste göra på ett visst speciellt sätt.

[00:08:02] Det är det som gör att jag drar armarna åt mig. Eller vad man säger. Jag kan tycka att det vore en sak om en person kom in och på något vis hade den genuina uppfattningen om att jag har en väg, en unik väg för mig till det som den personen uppfattar som frälsning då. Men det är när det kommer människor och erbjuder sådana här copy-paste, one-size-fits-all-lösningar på väldigt, väldigt individuella problem.

[00:08:32] Då blir jag väldigt... Ja, men skeptisk då. Jag hade i alla fall inga riktiga argument att säga till den här personen. Jag visste, eller de här, det var två personer. Jag visste liksom inte riktigt vad jag skulle... Vad jag skulle använda för argument. Så jag hörde mig själv säga bara typ

[00:09:01] Jag vill inte prata om någonting som rör livet eller döden idag. Och då sa hon, nej men det absolut respekterar jag, sa hon. Men... Och så famlade hon efter... Eller hon famlade inte, hon var beredd med den lilla pamfletten med en liten QR-kod. Och på baksidan av den så stod det att det står i Bibeln att alla miljöproblem kommer att försvinna. Det står alla kommer att bli lyckliga.

[00:09:31] Och alla miljöproblem kommer att försvinna. Och så står det då var i Bibeln, i vilken Bibelpassage det står. Och nu kan inte jag Bibeln ordagrant innantill. Men jag kan inte tänka mig att det står någonstans i vare sig gamla eller nya testamentet. Alla miljöproblem kommer att försvinna. Alltså bokstavligt talat. Det kanske går att tolka någon passage så. Men det kan man väl inte säga att de gamla kyrkofäderna på sin tid skrev någonting om miljöproblem.

[00:10:02] Det var väl inte en debatt som rådde vid tiden för kristig födelse och innan eller efter. Så jag är av naturliga skäl lite skeptisk. Men du, välkommen Berit Garn. Du är alltså en person som har sett sanningen och nu vill vittna. Precis. Innan vi fortsätter det här avsnittet nu så vill jag bara påpeka. För ibland så får jag mejl från personer med en levande tro.

[00:10:31] Att jag raljerar kring tro på ett sätt som inte är så skönt. Och då vill jag säga att det är absolut inte min mening. Men jag tänker väl någonstans att vi måste åtminstone kunna prata och fantisera och leka med tankar kring det allra heligaste runt omkring oss. Jag vill inte leva i en värld där det är tabu att prata om saker bara för att vi tror och tänker olika.

[00:11:00] Men jag vill att du ska ha det i bakhuvudet och att om det är så att du tänker att de här kvinnorna som kom till min dörr att de hade rätt i sak och så. Så vill jag bara säga att jag har all respekt för dem och för dig och för alla får tro och tänka som de vill. Och det tror jag i den mån det finns en Gud att han också är helt okej med. Varför skulle vi annars vara skapta på det sätt vi är? Välkommen Berit Garn, förlåt.

[00:11:29] Nej, jo Garn. Du har alltså sett sanningen. Ja, det har jag faktiskt Henrik. Jag var som du en gång i tiden. En sekulär, tvekande, letande människa som sprang runt i ekorhjulet och sökte omedelbar tillfredsställelse. Och när jag fick den så kastade jag bort den som om det var hudflagor på mina axlar.

[00:11:55] och jag var mycket... Vad säger man? Jag var en otillfredsställd och olycklig människa som letade efter någonting varaktigt. Någonting som var värt någonting på riktigt. Jag kände i mitt liv... Jag jobbade som parkvakt. Jag gick omkring i parken och jag såg mycket elände.

[00:12:25] Parker är ju en samlingsplats för mycket skadeskjutna. Men också mycket fint. Barn som lekte och förälskade par som hade små picknickar och matade varandra med jordgubbar på ett lekfullt och lite busigt sätt. Någonting som många i samhället faktiskt tycker borde vara olagligt. Det finns väl ingenting som på något vis lägger sten på börda. Så mycket som att i en svår tid i livet

[00:12:54] röra sig genom en park och se ett busigt par skojmata varandra med jordgubbar droppade i choklad. Det kan så att säga väga... Om i den mån man försöker väga livets mörker mot dess ljus så kanske mörkret i sådana fall tynger ner vågskålen en liten aning. Det ska man tänka på när man halvligger på den där rutiga filten och säger nej du först. Nej du först.

[00:13:23] Nej du först. Snutis. Sådär. Så man tänker på att det finns andra runt omkring som har det fruktansvärt. kanske inte i någon klinisk mening men i förhållande till er då. Så jag ska ju bara gå till banken. Jag ska inte mata någon svaret på all min längtan och alla mina drömmar med en jordgubbe och dra undan en precis när någon ska bita i den för att det är nämligen så man gör när man är kär av någon outgrundlig anledning.

[00:13:53] Vad finns det för DNA-evidens? För att detta är någonting som befrämjar artens fortlevnad. Skojmatande med jordgubbe är det är liksom en mycket stark afrodisiak som skapar fortlevnad av arten. Henrik är det okej om du slutar raljera nu och jag kan få fortsätta berätta för det här är för mig en väldigt allvarlig historia.

[00:14:22] Kanske inte allvarlig i så mått att man måste ha rynkad panna men den är uppfyllande upplyftande allt igenomvardande. Okej. I alla fall en dag när jag gick hem från parken till marken där jag bodde bostadsrättsföreningen där jag bodde hette bostadsrättsföreningen marken och där var jag också ordförande så då var det styrelsemöte

[00:14:52] och alla ni som har bott i bostadsrättsföreningar eller bor i bostadsrättsföreningar vet ju hur självstödande det kan vara med styrelsemöten därför att det är ju den typen av människa som gillar styrelsemöten tenderar ju att ta ganska mycket plats på de där mötena i medan människor som kan tycka att det gör varken till eller från månemässigt att gå på de här mötena och de som tycker det är lite jobbigt och tråkigt och kanske lite till och med obehagligt de får ju ta

[00:15:23] baksättspositionen då framför människor som jättemycket tycker om att läsa protokoll slå om en klubbord och sånt samt prata om saker som egentligen borde bara kunna vara ett mejl och någon typ av survey online i alla fall så jag tillhör ju fast jag har blivit ordförande då så tillhör jag ju den här kretsen människor som inte tycker så mycket om styrelsemöten och liknande så jag hasplade mig genom dagordningen

[00:15:53] och blev korrigerad flera gånger av Britt-Marie Britt-Marie är en kvinna som egentligen inte bor i huset hon har av någon anledning tagit över ägandet för sin pappas gamla lägenhet därför att hennes pappa är död men han har varit död i 15 år hon bor inte i lägenheten men hon äger den och hon har den som ett museum över sin döda far tror jag hela lägenheten är en

[00:16:22] som ett museum ett mausoleum över den här mannen som levde sina sista år i livet här en mycket gammal hans morgonrock hänger kvar det luktar gammal herre där inne jag har varit där hon har visat mig lägenheten och hon har väldigt mycket att säga till hon fast hon ju inte bor i huset just för att hon äger en lägenhet här och det är alltid väldigt jobbigt och efteråt vill hon alltid prata med enskilda medlemmar i styrelsen

[00:16:52] då kan hon gå fram lite förtroligt när alla skingras åt och så kan hon säga du bitte får jag prata lite med dig och så går hon i väg och så pratar de sådär lågt och förtroligt viskande med varandra det kan vara bitter det kan vara andra också hon väljer ut personer som hon så att säga har hemligheter med i huset och detta tycker jag är väldigt jobbigt som ordförande men också som bara boende i huset överhuvudtaget vad är det hon konspirerar kring undrar jag jämt

[00:17:20] i alla fall så gick jag därifrån och så gick jag ner i min lägenhet på nedre botten i nedre botten på marken bor jag jag var en väldigt jordad levde ett väldigt jordat liv och så satt jag där och så slog jag på tvn då var det ett avsnitt av en tv-serie som hette Rosens Oundgängliga Rosighet

[00:17:50] den handlade egentligen om en man som hittas skeppsbruten på en öde ö av en av en grupp öbor som tar honom om hand och fostrar honom och han som en platina inpackad staty från allra första början till slutet han förändras inte han är bara bra bra och cool hela tiden från day one

[00:18:19] till sista avsnittet av serien och jag har följt den här serien och jag slås varje gång av att det fanns en tid i mänsklighetens historia när vi tyckte att sådana mansporträtt var spännande och fina att se men som inte förändras som är jättebra från första gången vi möter dem i berättelsen till dess vi tar avskydd av dem ingenting handlar om deras personliga utveckling

[00:18:49] de är stöpta i en form och är likadana hela tiden det som händer är att de utsätts för olika prövningar som de klarar av en efter en utan att egentligen få några riktiga svårigheter och det är så trott ointressant tänkte jag och jag är trött på sådana gubbar Julius Caesar karaktärer som bara kommer och såg och segrar och då stängde jag av tvn och så suckade och så sa jag

[00:19:18] kan inte någonting hända nu såhär kan inte existensen bara bevärdiga mig med någon typ av liten treat någonting som skänker en känsla av att det finns någonting mer än bara detta denna håglösa transportsträcka från en dag till en annan snälla universum om du hör mig nu kan du inte ge mig ett bevis på att det finns någonting större

[00:19:46] och i samma ögonblick som jag sa det så knäppte det till ute vid köksdörren ute vid ytterdörren vid hallen och det var som ett skrapande kras som frasande läte jag gick ut i hallen och tittade på hallmattan så låg det en liten sån sköldpadda en liten sån man har i akvarium eller i små askar

[00:20:16] och liknande som inte tycks ha något liv överhuvudtaget som rör sig oerhört långsamt och bara ligger stilla och från hörnet precis vid dörrkanten så kom ytterligare en sköldpadda och den här sköldpaddan den kravlade upp på den föregående sköldpaddan och la sig där bara en sköldpadda på en sköldpadda och så hörde jag ett knäppande ljud från brevinkastet

[00:20:46] och det öppnades och genom brevinkastet damp ännu en sköldpadda och där sköldpaddan krep långsamt över hallmattan fram till de två sköldpaddarna som låg redan där och klättrade upp på dem en sköldpadda på en sköldpadda på en sköldpadda detta fortsatte Henrik inte mindre än 20 stycken sköldpaddor ramlade in genom mitt brevinkast och klättrade upp

[00:21:15] på den allt mer växande högen av sköldpaddor som som byggde ett torn ett sköldpaddstorn på min hallmatta när tornet hade blivit så högt att det började svaja betänkligt så välte det över åt ena sidan och sköldpadda efter sköldpadda högst uppe i tornet bildade det som ett nytt torn intill det första och i mitten

[00:21:45] högst upp i de båda tonen så möttes de som i en portal sköldpaddorna bildade alltså en portal ett litet portlider precis framför min egen ytterdörr av någon anledning så var det laddat för mig att gå igenom det där portlidret jag gick runt några gånger jag öppnade också min befintliga ytterdörr tittade ut för att se om det var någon där utanför som hade stoppat in sköldpaddorna

[00:22:14] men det var det inte det var tomt där utanför kunde bara höra Britt-Marie där nere som lite lågt och förtroligt sa till Peder du får jag bara prata lite med dig och sen gick de in i källarskrubben jag stängde dörren snabbt mest av irritation men också av fascination vad gjorde de här sköldpaddorna i min lägenhet och varför stod de där som en portal framför min befintliga dörr jag

[00:22:44] sträckte ut handen rörde vid sköldpaddsskalen det var som man kan vänta sig att det känns att röra vid sköldpaddsskal torrt och lite varmt faktiskt även om själva skalet är svalt då var det som att någonting i mig sa gå igenom den här porten nu kliv bara genom sköldpaddsporten och se vad som händer vad har du förlorat

[00:23:16] du har liksom nått en punkt i ditt liv när ingenting längre egentligen överraskar dig visst det kan vara farligt att göra det här det kan hända att det händer saker som du inte är beredd på men handen på hjärtat vad har du förlorat det är ju ingenting som egentligen som du kommer att sakna om det skulle vara så att ditt liv förändras helt det kommer inte att påverka dig i någon magnifik mening

[00:23:47] alltså känslomässigt och även om det gör det så kan det nog bara vara till vinst för dig snarare än att du kommer att förlora någonting därför att det är inte så att du lever ett miserabelt liv tvärtom är det väl ett ganska stabilt liv och inga stora hjärtesorger och inga förkrossningar längs vägen men det är tråkigt allt igenom

[00:24:16] oundgängligt tråkigt gå igenom sköldpaddsporten berit garn så jag gjorde det och det var förvånansvärt enkelt den var precis så hög att jag passerade igenom och precis så bred att jag passerade igenom utan att behöva stöta i någon enskild sköldpadda längs vägen jag började inte vrida mig eller huka mig eller så jag började bara gå rakt igenom som jag var

[00:24:46] det var inte jag drog inga djupa andetag jag tog inte sats vare sig fysiskt eller mentalt jag bara gick igenom och det var det lättaste jag hade gjort i hela mitt liv och när jag kom igenom på andra sidan så hände absolut ingenting det var bara det faktum att jag hade gått igenom en port byggd av sköldpaddor vilket i sig är märkligt

[00:25:15] och jag blev ju fruktansvärt besviken för det blev liksom så konstigt då varför var de här sköldpaddorna här om de inte byggde en portal till en annan dimension eller åtminstone byggde någon typ av informationsväg där jag kunde få till mig kunskap som jag inte haft innan eller eller att du hade haft en ceremoniell betydelse som jag hade av någon anledning blivit varse då när jag gick igenom porten men ingenting av det här hände

[00:25:45] jag var samma person och i samma ögonblick som jag hade gått igenom sköldpaddorna så rasade sköldpaddorna ihop i en liten sköldpaddshög på golvet bakom mig som om de hade gjort sitt fast det inte var alls fanns någon reson i varför de hade gjort vad de hade gjort och så kröpt de fram till dörren ställde sig vid dörren och väntade tycktes vänta på att jag skulle släppa ut dem och när jag öppnade dörren så försvann de ut en efter en

[00:26:15] och rullade ner för trappan och försvann ner mot Birgitta och Peder där man hörde dem mumla där bakom dörren jag stängde dörren jag stod i mörkret med pannan mot dörren lyssnade på de svaga ljuden från de bortdunsande sköldpadden när deras skal slog i trappstegen på ögonen ner jag var ju på nedre botten men det var på väg ner i källaren då av någon anledning

[00:26:43] så skulle de ner i källaren och så hörde jag mig själv dra efter andan en liten skälvande snyftning kunde höras jag hade ju varit lite spänd jag hade ju hoppats och sett fram emot det här och så hände ingenting jag gick och satte mig vid köksbordet och tittade ut genom fönstret

[00:27:12] det var sommar vinden blåste lite svagt i träden utanför det började bli kväll glassbilen hördes på avstånd detta denna melodi som sitter så djupt rotat i oss alla vuxna som barn alla människor vet att den här melodin betyder glass vilket utomordentligt PR-knep detta är och det är just att det sker i

[00:27:41] kontinuitet det är det som gör att det fortfarande är det är det som gör det genialt inte att melodin är byggd på något specifikt sätt det hade kunnat vara heavens on fire med kiss det hade varit precis lika betingande som glassbils trodde lutten plötsligt blev jag väldigt sugen på glass så jag reste mig upp och tog en sånt där mynt som man får när man köper glass av glassbilen kan man få ett

[00:28:11] fake mynt av guld som brukar ges till barn och då får man en glass gratis nästa gång man kommer dit och så jag gick ut för jag tänkte jag går ut och utnyttjar det här myntet och mötte glassbils gubben varför är det allting gubbe och han sa alltså är det du igen det var jag och ett nyförälskat par som stod där och ville köpa glass de var fnissiga busiga

[00:28:41] med varann de hade typ bestämt sig för att de skulle göra något galet fast de var vuxna så skulle de gå ut och köpa glass som barn de kittlade varann och puttades och viskade förtroligt i varannas öron och jag kände hur det var eoner och oceaner mellan dem och mig och jag kände väl också kanske att deras ystra kärleksrus la så att säga sten på börda i mitt eget livsförhållande

[00:29:11] jag löste in mitt guldmynt mot en glass med chokladöverdrag och nogat stång i mitten och när jag åt den så såg jag en av sköldpaddorna den var på trottoaren utanför min lägenhet det var som att den hade hamnat på efterkälken med de andra som hade tagit källarvägen den var på väg in i den lilla skogsdungen som ligger utanför mitt område

[00:29:42] det kallas för skogen av barnen men egentligen är det bara 14 träd kanske björkar och är lite sly och en parkbänk som är övervuxen sköldpaddan klattrade upp på parkbänken och satte sig där och jag gick fram tittade på den vad var allt det här bra för sa jag varför gjorde ni det här varför kom ni in i min lägenhet och ställde till mig denna jätteudda

[00:30:11] scen när det inte var till någon nytta vad vet du vad vet du om vad som är nytta sa sköldpaddan och här var ju lite oväntat en sköldpadda som pratar är ju inte någonting man hör varje dag det sker ju då och då i i kulturens värld att sköldpaddor pratar skalman är ju ett jättebra exempel det

[00:30:43] jävla arslet förlåt skalman men förlåt att jag svär men det är ju ändå sant om honom det måste man väl ändå säga som skalman är ju inte lätt han är överlägsen sur och svår att samarbeta med han vägrar göra saker på något annat sätt än sitt eget när folk har fel så ringer han på näsan han har väldigt låg toleransnivå för misstag

[00:31:15] kunskapsluckor hos andra han har också någon typ av lite slö likgiltighet inför livet som han kamouflerar som senbuddhistisk senbuddhistisk livsavskådning det som det är det som händer händer tycker han säga men det enda som han egentligen förmedlar är att han inte bryr sig det finns ingen medkänsla hos skalman jo det är ju någonting när teddy

[00:31:45] hans favoritbarn bland bamsesbarn försvinner då blir skalman väldigt orolig och skippar sin sov sovklocka den här sömntiden annars är han ju väldigt svår alltså jag skulle inte vilja åka på semester med skalman vad ska vi göra idag det är väl inte så svårt säger skalman vi ska sova och sen ska vi gå till ett tempel på berget och lära oss om historien bakom det

[00:32:15] och sen ska vi äta och sen ska vi sova och sen ska jag gå in på hotellrummet och uppfinna något och då ska jag uppfinna något som är så onödigt så det är ett bord som går själv och serverar te till exempel apropå uppfinningar om skalman hade funnits på riktigt så hade man väl kanske med den typen av uppfinningsrikedom som han har så hade man väl ändå kunnat avkräva honom någon typ av

[00:32:46] resultat det finns mycket som behöver göras varför utrotar inte skalman malaria till exempel istället istället så så uppfinner han bokshandskar som kommer ut genom dörren för att jaga bort oberkomna besökare jag kan inte riktigt se varför varför det skulle väga tyngre än någon typ av universal lösning för att omvandla

[00:33:16] saltvatten till dricksvatten det borde vara lätt för skalman kan man tycka men nej då han vill ha en teservis med ögon som rör sig av sig själv och häller upp nytt te ur sig själv jag vet inte om den tanken är simulare lockande överhuvudtaget detta att bli serverad av själva serveringsobjektet alltså om du kom in

[00:33:44] en antropomorfiserad tekanna in i ditt rum och hällde upp te i en kopp ur sig själv så är det lite synonymt som att det är tekannans egna kroppsvätskor som den häller ut i en mugg till dig det är inte fräscht men det verkar skalman gilla han verkar gå igång på detta att ha en antropomorfiserad värld av ting runt omkring sig Henrik är det okej men jag fortsätter prata nu

[00:34:14] ja förlåt jag berättade precis att jag hörde en sköldpadda prata och du börjar dissa skalman fokus okej sorry ja du hörde en sköldpadda prata ja den sa precis något i stil med hur vet du vad som är meningsfullt vad som var meningen att det skulle hända hur vet du vad meningen

[00:34:44] med vårt lilla vårt lilla uppträde var och jag satte mig bredvid sköldpaddan för den la sig på bänken där och dess intetsägande ansikte blickade ut i oändligheten och jag satte mig bredvid och jag vågade inte säga någonting för jag tänkte jag förstör stunden och så öppnade sköldpaddan munnen och så sa den livet är en sköldpadda på en sköldpadda på en sköldpadda

[00:35:14] vad betyder det exakt sa jag jag har hört det där förut ja det betyder vad du vill att det ska betyda och det betyder att det är en sköldpadda på en sköldpadda på en sköldpadda jag förstår inte är det skalen som är jorden liksom eller är det går det djupare än så handlar det om att det är helt enkelt nästan likgiltigt vad meningen med livet är eller vad livet är för att det kan vara precis vad som helst livet kan vara en ostmacka

[00:35:44] livet kan vara frikadelldoft i aftonsolens glans livet kan vara att skojmata varandra med jordgubbar doppade i choklad men livet kan också vara att springa för sitt liv precis så och ändå inte alls sa sköldpaddan och låg faktiskt och det hade jag heller aldrig sett den sköldpadda le

[00:36:16] så satt vi där en stund och det blev mörkt sköldpaddan sa inget och jag sa inget jag tänkte att vad som än händer nu så ska jag vänta jag ska vänta och se vad som kommer till mig och så satt jag alldeles tyst och rätt var det var så var det mörkt omkring mig det var ovanligt mörkt för att vara en sommarnatt lamporna också på gatan tändes inte som de brukade göra stjärnorna ovanför

[00:36:45] som brukade titta fram på vissa välvilliga nätter de syntes inte heller faktum är att utan att jag visste om det så hade ett fullständigt kolmörker sänkt sig över alltihop jag befann mig i ett mörker som var så kompakt att jag inte ens kunde se handen framför mitt ansikte jag sträckte ut handen kände bänken under fingrarna för att se om sköldpaddan satt kvar

[00:37:15] men istället för sköldpadda så kände jag någonting helt annat en stor mjuk tass och ett lågfrekvent spinnande jag letade vidare med handen och det tycktes som att det satt en jättestor katt bredvid mig den låg på bänken men den var mycket större än vad katten brukar vara den var

[00:37:46] som en stor hund i storlek och den spann av någon anledning så var jag inte rädd kanske berodde det på att det här hade skett så gradvist att jag först nu blev varsad jag befann mig i bäckmörker att det inte var som att en lampa släcktes plötsligt utan det här var någonting som hade tornat in så att säga eller tornat ner tornat bort

[00:38:15] och sen var det ju det här att jag kände katten var det sköldpaddan sa jag högt och min röst lät annorlunda i det här mörkret det var som det lät inte som utomhus längre det lät som att jag befann mig i en stor sal det ekade av min röst runt omkring mig livet är en katt som är en sköldpadda som är en katt som är en sköldpadda hörde jag katten säga

[00:38:45] bredvid mig kom med mig nu det är dags och så kände jag hur katten började väckla ut sig sträcka på sin kropp och jag höll handen hela tiden på katten den var ju så hög högmankad att den nådde mig till höften ungefär och så började den gå och jag följde med den jag kände dess rörelser i mörkret kattrörelser i mörkret

[00:39:15] och vi började gå marken under mig var golv inte någon mark ingen trottoar ingen asfalt ingen stenläggning ingen grusgång ingen dunges buskar och blad utan det var nästan som linoleum golv skulle man väl kunna säga

[00:39:40] jag gick vidare eller katten gick vidare och jag följde efter det var så otroligt tyst stegen ekade inte på något vis för det var inget sånt golv det var ju ett ganska stumt golv men glatt

[00:40:10] och rent det var inget inget knaster från några gruskorn eller något annat jag var inomhus men ändå inte inomhus därför att rymden runt omkring mig tycktes vara oändligt stor och ekot för det fanns ett eko men det var som att det bara gick åt ett håll och därmed var det ju inte eko egentligen det var som att varje ljud jag gav ifrån mig och katten de små tassljuden från katten

[00:40:39] bara uppstod och sen fortsatte bort från oss utan att någonsin återvända vi hade gått i ja det var omöjligt att avgöra tiden det kanske hade gått en minut kanske hade gått tio kanske hade gått 45 minuter det var väldigt svårt att avgöra det fanns ingenting att hänga upp tidsuppfattningen på så kunde jag märka hur golvet sluttade uppåt litegrann

[00:41:08] och det blev lite tyngre att gå men bara lite men sånt känns ju då när man bara har sina sinnen alltså sina andra sinnen än synen hörsel och lukt och de sensoriska signalerna som kommer från ens extremiteter i relation med världen så blir ju allting väldigt förstärkt

[00:41:37] så kunde jag plötsligt höra steg som närmade sig oss långt bort och så kunde jag se en liten ljusstrimma som långsamt avtecknade sig vid någon typ av horisont långt bort och i relief i silhuett mot den här ljusstrimman så kunde jag se att mot mig på kanske hundra meters håll så gick en människogestalt med handen lätt vilande på ryggen på en annan

[00:42:07] väldig katt vi var på väg mot varann vi stannade mitt i rummet eller så vitt jag kunde avgöra så var allting i rummet mitt i rummet men vi var lika långt så vitt jag kunde avgöra från alla väggar i alla fall väggarna syntes ju inte per se däremot kunde den lilla randen horisontranden åtminstone ge en bild av en vägg även om det inte gick att se om det var en vägg

[00:42:37] eller bara fortsatte det var en man som höll en gråspräcklig katt på ryggen jag tittade ner på min katt den var svart med en vit liten fläck längs ut på svanstippen katterna de nickade åt varann och sen så gick de ifrån oss sida vid sida och försvann utan att säga

[00:43:07] ett ord och vi stod framför varandra jag och den här mannen han var kortare än jag han hade en kavaj och en fluga gammalt klassiskt snitt han såg gammal ut men han var inte gammal han såg gammalt klädd ut men han var inte gammal själv han var kanske 30-årsåldern hade runda glasögon

[00:43:36] och ett lite burrigt skägg ljusbrunt hår och skägg också kavajen var ljusbrun flugan var en liten lätt accent en djup röd ton gammal allting runt honom från honom utsöndrade ålder

[00:44:05] fast hans ansikte var ungt och jag sa vad är det här för ett ställe och han sa jag tänkte fråga dig detsamma och vi började prata lite försiktigt först det kändes som att våra röster fast vi var ganska nära varandra kom långt ifrån han berättade att han hade satt sig på en bänk bredvid en sköldpadda som hade förvandlas till en katt i mörkret och sen hade samma sak

[00:44:35] hänt med honom som det hade hänt med mig han hade också sett en sköldpaddstorn byggas och bilda en portal framför hans egen ytterdörr vad är det vi har precis varit med om frågade jag jag vet inte sa han men det enda jag vet är att det här av någon anledning är viktigare än vad vi kanske tror man skulle kunna bli lite oroad sa han och skrattade lite

[00:45:04] det hade kunnat vara lite skrämmande det här att uppleva det här för det är ju så skilt från det vi kallar verklighet men jag känner att jag är redo för det här sa han jag känner att jag är redo för vad nu än det här blir eller är och jag hörde mig själv säga att det kanske inte är någonting det här kanske inte blir någonting det här kanske är precis vad det är i sin egen rätt och att det vore

[00:45:33] ofint att förvänta sig någon typ av förklaring och han nickade det här går bortom ord på något sätt sa han själva idén om att vi bara för att vi har hjärnor som kan åtminstone delvis resonera om och med sig själva att vi tror att vi har någon typ av omnipotent makt inflytande

[00:46:03] över existensen det är ju egentligen en ganska skrattretande tanke sa han det här att vi tror att vi har kontroll över saker att vi förväntar oss att saker ska höra ihop och vara logiska och följa någon typ av uppdiktad lag om rim och reson det här är det märkligaste jag har varit med om och ändå känns det som en av de mer naturliga sakerna som någonsin har hänt mig sann och jag kunde bara hålla med

[00:46:34] mitt i all sin absurditet så kändes det här som fullständigt förväntat fast inte förväntat i någon verklig mening utan naturligtvis helt oväntat men det är precis vad man kan vänta sig av livet att det oväntade händer att det är det som är livet till sin natur och att leva ett inrutat liv är egentligen

[00:47:03] en omöjlighet det är en tankekonstruktion som är helt och hållet eget rum i ditt eget huvud oavsett om du gör samma sak varje dag träffar samma människor äter samma mat tänker samma tankar så är ditt liv trots det ett helt nytt tillstånd för varje sekund du lever vi skrattade vi kom varandra väldigt nära där sen började vi gå

[00:47:33] mot den där horisonten vi visste inte hur lång tid det skulle ta om det skulle gå fort eller om det skulle vara någonting som skulle ta år i anspråk under tiden så pratade vi lågmält om våra liv han var ju några år yngre än jag hade inte hunnit göra så mycket än men vi delade erfarenheter i det att vi båda två hade nått en punkt när vi kände att

[00:48:02] livet ger helt enkelt inte lika mycket som det gav det är inte lika överraskande och spännande och framförallt så känns det inte lika viktigt längre ingenting känns riktigt viktigt allting känns som med kanske en sköldpadsport det man behöver när livet känns lite allmängiltigt sa jag ja sa han tänk att den har funnits där hela tiden kanske

[00:48:30] kanske är sköldpadsporten en evig grej som kommer in i varje människas liv när den uppstår när den kommer in i en sträcka i livet när den letar efter nya vägar nya svar ja så kan det ju helt klart vara sa jag horisonten kom inte närmare vi bara gick

[00:49:02] vi kunde ju se varandra nu i ljuset från horisonten men det var fortfarande väldigt skumt och såvitt vi kunde avgöra så var rummet helt tomt och fruktansvärt stort men så kunde vi höra som en liten sång först lät det inte som en sång först lät det först lät det mer som en ett lågfrekvent brummande men allt eftersom det fort skred

[00:49:31] så hörde vi att det var en serie takter och verser fraser fraseringar ordlösa fraseringar som upprepades om och om igen som ett mantra ett lågt brummande mantra melodiskt på ett sätt som kändes fjärran och inte mänskligt alls och nu kunde vi se att horisonten inte var helt slät helt rak

[00:50:00] den bestod av myriader små sköldpaddor som stod i vad vi kunde uppleva som ett enda långt en enda lång rad flera miljoner flera miljarder sköldpaddor omöjligt att räkna dem allihopa som stod vid vad som verkade vara någon sorts gräns ut i ett ljus och sköldpaddorna sjöng med mumlande

[00:50:30] ordlösa röster en melodi som inte liknade någonting annat jag någonsin hade hört och nu var vi framme vid dem plötsligt så var horisonten framför våra fötter och det var mycket riktigt någon sorts vägg det var inte så att den gav intrycket av att man kunde röra vid den och känna en fast yta det var mer som att den var tjock dimma och det lyste där bakom och vid dess rand

[00:51:00] precis där golvet mötte dimman stod alla de här miljontals sköldpaddorna och sjöng rakt ut i det vita jag visste inte vad vi skulle göra jag visste inte vad som väntades av oss om det var meningen att vi skulle stå där bara vänta på någonting eller om vi aktivt skulle göra någonting utlösa någonting vi stod ganska länge utan att tänka på det så tog vi varandras händer

[00:51:33] kanske vill den att vi ska gå in sa han och pekade på en av sköldpaddarna som hade vänt på huvudet och tittade på oss på ett ja outsägligt vis otydbart vis jag vill inte att det här ska ta slut sa jag även om det är en anonym upplevelse utan någonting egentligen känslomässigt att hålla sig i så tycker jag om det sa jag

[00:52:03] ja jag med men kanske att vi ändå måste sa han och så nickade vi och så tog vi ett steg över sköldpaddsraden och gick rakt ut i den ljusa dimman och då hände väldigt mycket på väldigt kort tid först en känsla av att falla och att falla på riktigt liksom inte inte den där korta känslan man får när man hoppar ur en gunga

[00:52:31] eller kanske precis den känslan egentligen men att du tänker att den fortsatte den var den varade men det var inte otäckt det hissnade bara men det kändes hela tiden som att det var ett kontrollerat fall inte ett fritt fall och våra händer höll hårt i varandra och sen

[00:53:01] så hördes det det här brummande ordlösa sjungandet från sköldpaddorna blev starkare och starkare och starkare och omgav oss från alla håll och vi förstod att runt omkring oss i den här dimman så fanns fler sådana där linoleumgolvsvärdar med nya sköldpaddor vi befann oss mellan världarna men det var neråt vi föll och under oss fanns ingenting ingen ny värld

[00:53:29] vad som fanns under oss var höllt i mysterium men sången var så stark och vi upplevde det som att vi föll i sången så att säga som att sången sjöng oss neråt det började också lukta någonting väldigt väldigt starkt det luktade regn petrichor den lukten av vatten som träffar jord och sten

[00:53:59] och förmultnande objekt och det var en lukt som jag tycker väldigt mycket om jag kan inte svara för min nya vän men vi föll tillsammans i alla fall ner mot någonting som luktade regn det var som att vi själva var regnet omgivet av sång och så plötsligt så var det som att vi föll ner i vatten men det var ingen skarp smäll det var inget plask det var inget tappa andan det var inget

[00:54:29] behöva hålla andan ingen inte i den våldsamhet som ändå finns inbyggd i att slå i vatten även om vatten är mjukare än mark det var mer som en om man tänker att man är ett löv som landar på en vattenyta så kändes det mer som en magnet som sög fast oss i någonting och att det flöt ut ringar runt omkring oss där blev vi liggande på rygg fortfarande helt omhöljde av dimma

[00:54:59] vi låg där länge och till slut så skingrades dimman och ovanför oss var alla världarna med alla sköldpaddorna det fanns så många rundlar där uppe av världar och runt varje rundel stod sköldpaddor i ring runt kanterna och sjöng och allting snurrade och kretsade kring Baran

[00:55:28] som galaxer i en galaxgrupp vi befann oss i en mellanvärld vi kan välja nu förstår vi vi kan välja vart vi vill vidare och vi förstod i det ögonblicket att det var det här som var meningen med alltihop vi hade gått igenom den här sköldpaddsporten i syfte att nå hit

[00:55:58] den fria punkten mellan världarna här kan vi välja vi skulle kunna stanna här om vi vill det är en väldigt vacker plats men vi måste också vara förvissade om att här flytande på vattnet mellan världarna så kommer ingenting någonsin att hända aldrig kommer någonting att ske här det i sig kan ju vara skönt och vi kan välja att stanna här men ingenting kommer heller att hända med oss

[00:56:27] här kommer vi att vara oföränderliga sekunderna är borta tiden är inte giltig här men vi kan också välja en värld en alldeles ny värld vi måste inte gå tillbaka till den gamla vanliga där jag var parkvakt vi kan välja en annan värld vi tittade på varann ja kanske att det är så att vi ändå ska välja en ny värld

[00:56:57] men hur väljer man en värld när man inte vet vad de olika världarna är det kanske inte spelar någon roll det kanske är oviktigt vad man väljer att det är ett mänskligt påfund detta att varje val har en dignitet någonting man inte kan gömma sig ifrån att du kan välja rätt och du kan välja fel men vad händer om det inte finns några fel val det finns bara val det var en befriande tanke

[00:57:26] och vi tittade tillsammans upp på världarna och valde en som såg lite silvrig runt kanten det var nog bara en optisk synvilla världarna verkade i övrigt från vårt håll helt identiska men den här världen hade som en liten silverkant runt så vi sträckte ut våra händer det kändes helt naturligt och intuitivt intuitivt riktigt och då var det som att hela det väldiga kosmoset

[00:57:56] runt omkring oss inte var större än en liten ask runt våra huvuden för vi kunde utan problem bara ta tag i den där lilla runden som vi ville ha och så sögs vi in i den och allting blev bäckmörkt igen och det susade och sången stegrades till outhärdliga höjder outhärdlig styrka för några sekunder och sen blev allting alldeles tyst och mörkret skingrades och det första ljud vi hörde

[00:58:25] var vind i gräs när vi slog upp ögonen så låg vi på rygg på en stor äng långt borta stod en stor ek och från ekens grenar hängde vindflöjlar som gav ett skirt lite irriterande ljud när vinden ryckte i dem och skapade en kakafoni av olika motstridiga toner

[00:58:53] vi satt på en filt och mitt emellan oss så stod det en flaska bubbel och en skål med jordgubbar slut okej var det här din berättelse alltså ja precis det var vad som hände och jag kan inte förklara i ord

[00:59:24] exakt mekanismerna bakom det jag var med om men det hände det hände och jag var där och min man Göran det var han han var också där och nu är vi gifta och har 16 barn och bor i en stuga på den ängen där vi matade varann med jordgubbar en dag för så länge sedan och mitt enda tips till dig somna det är

[00:59:54] om du befinner dig på en plats i livet där livet känns förutsägbart och tråkigt och det är du letar efter en mening som går bortom allt då är du helt rätt det är inget fel med ditt tillstånd det är precis som det ska vara du måste bara vänta på din skölpadsport