Mina ben är som den arktiska tundran

[00:00:00] Hej och välkommen till Somna med Henrik, ditt vita varsel, din vänskapliga väska i natten. Det är jag som är Henrik och det är du som är somna och det är som det är. Det som händer händer och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

[00:00:42] Hej Somna, hej och välkommen hit till vad det nu är det här som jag håller på med. Jag har öppnat fönstret i Äventyrsvargen och sitter och tittar på björkarna här utanför och det är, ja vad ska jag säga. Det känns som att det är vår i luften nu, på riktigt. Fast jag vet att det inte är på riktigt.

[00:01:40] Det kommer bakslag, jag vet det. Precis som i livet i stort så kommer det bakslag ibland. Och att det är en regel snarare än ett undantag. Undantaget som bekräftar regeln. Är det inte så att jag eller du somnar för den delen är ett undantag som bekräftar en regel.

[00:02:08] Om regeln är att det är väldigt ovanligt att finnas till överhuvudtaget så är du och jag det undantaget som bekräftar det. regeln. De allra flesta så att säga har ju aldrig fått tillfälle att finnas.

[00:02:25] Men man tänker alla potentiella existenser som hela tiden nästan finns eller kunde ha funnits. Och så av någon outgrundlig slumpanledning så har du och jag här kommit att bli hit samtidigt.

[00:02:52] Är inte det väldigt konstigt det så att säga? Jag, det var ett tag sedan som jag spelade in nu. Det märker inte du somnar för att jag, jag, vad skulle jag säga? Vad skulle jag säga? Du märker inte att det här är försenat.

[00:03:21] Eller du märker inte att det här, usch jag tänker på tre saker samtidigt nu. Ja, du fångar mig i ett litet splittrat läge som man har varit ute och gått i skogen. Och så kom jag tillbaka till äventyrsvargen. Och så satte jag mig ner här i studion och skulle bara spela in. Och så har jag många olika saker samtidigt som pågår i huvudet.

[00:03:45] Många olika saker som jag funderar eller inte funderar på om jag ska eller inte ska säga. Okej, men så är jag bara en kort städa i farstund grej innan vi börjar. Som lyssnare av extraavsnittet Ändringen har redan fått veta så är jag numera separerad. Och det här är ingen katastrof.

[00:04:13] Vare sig för mig eller någon annan i min familj. Alla är överens och vänner och sams och jag är lycklig och glad. Även om det är en omställning, en stor omställning i mitt liv. Men jag får många frågor nu eftersom det här bara sas i ett extraavsnitt så får jag många frågor. För att det börjar ju märkas nu att jag bor någon annanstans. Men äventyrsvargen är kvar och jag har fortsatt att spela in min podd här och det är fortfarande min kära plats på jorden.

[00:04:45] På det sättet är mitt liv lite annorlunda idag än vad det var för ett halvår sedan. Så det var det. Nu vet du också det som lyssnar på den reguljära flödet av Sondheim och Henrik. Nu blev det plötsligt helt tomt i huvudet på mig.

[00:05:14] Jag antar att jag är fastnat i det jobbiga ingenmanslandet mellan att vara innehållsproducent. Att tänka, är det här innehåll och så vidare. Och att vara helt i händerna på min egen fantasi. Som ju är det ultimata när jag spelar in de här avsnitten. Så jag kanske borde bara lämna nu världen bakom mig och kasta mig in i någonting.

[00:05:43] Ett bländverk. En fantasi. Som ornamenterade grenar som kastar sig mellan stammarna här framför mig. Jag tänker på om det skulle funnits en designer som hade gjort det här. Som hade skapat den här ordningen som jag ser framför mig. Björkarna då.

[00:06:13] Jag kan se. Nu ska jag se. För dig som inte ser det här nu då. Det vill säga alla just nu. Så är den här. Nu fick jag tårar i ögonen av någon anledning. Jag vet inte varför. Jag blev som tagen. Framför mig just nu. Ut genom fönstret på äventyrsvargen. Så är det splittrat. Precis som det är i mitt liv. I mitt.

[00:06:43] I alla svåra medvetanden kan jag tänka. Man är ju mer eller mindre fokuserad. beroende på dagsform. Framför mig just nu så är det ett myller av träd. Det är granar. Det är björkar. Jag tror att det är de enda träd jag faktiskt ser.

[00:07:08] Även om jag vet att det växer en ek precis vid sidan av äventyrsvargen. Men den kan jag inte se just nu. Den här eken har en egenskap. Och det är att den en gång om året. Om hösten skulle jag tro. Släpper ifrån sig ett myller av små miniflugor. Som verkar trivas vid eken.

[00:07:36] Och de här flugorna har ett väldigt långt bäst föredatum. De har i huset här inne. Så har de övervintrat på vinden. Varje år. Det är säkert nya flugor. Jag kan inte tänka mig att de är mångåriga. Men ibland på vårarna när man öppnar vindsluckan. Och det har blivit lite varmt. Då kommer de ner. I svärmar. Och de verkar föröka sig. Därför att om man låter dem vara inomhus. Jag tänker att det är synd om dem. De fryser ju där ute. Så är en fluga plötsligt 25.

[00:08:06] Och 25 flugor. Är plötsligt ett tusental flugor. Men jag ser nu björkar och granar. Ingen tall. Bara björkar och granar. Björkarna är närmast. De är en, två, tre, fyra, fem till antalet. Och de är alldeles kala. Som fjuniga. Som mina ben skulle jag säga.

[00:08:37] Jag har Sveriges kalaste ben. Jag har mycket lite hårväxt på mina ben. De är alldeles lena under benen. Ibland brukar folk säga. Du har ju sådana ben som varje kvinna slåss för att få. Då brukar jag bli upprörd. Så brukar jag säga. Vad tråkigt att en kvinnas kamp ska reduceras.

[00:09:03] Till vad för slags ben hon ska ha. Det brukar jag säga. Och sen brukar jag i smyg känna mig lite stolt och mallig. Av outgrundliga anledning. För det finns liksom inga vinnare i det här. Alltså mina ben ser lite ut som sådana här strumpbyx. Logotypbilder. Alltså när man köper strumpbyxor. Trepack och så. I butiken.

[00:09:33] Så är det ofta ett ben som är lite så strömlinjeformat. Och smäckert. Som breder ut sig. Inte breder ut sig. Slingrar sig över. Över. Paket. Fordralet. Och det är alltså mitt ben då. Så ser det ut. Och det var ju faktiskt en roll jag gjorde för många år sedan. När jag skulle. Ha. Kläder som traditionellt associeras med kvinnor.

[00:10:02] Och då ville kostumören. Att jag skulle raka mina ben. Och då sa jag. Det behövs inte. Och då sa hon. Jo det behövs. Så hon. Tvingade på mig något slags. Vax. Kit. Och. Då visade jag henne mina ben. Och då. Så sa hon. I stand corrected. För att mina ben är alltså. Om du tänker dig. Nordkap. På vintern. Eller.

[00:10:31] Tänk den arktiska tundran. Så kan du säga. Mina ben. Okej nu ska jag formulera om det här. Mina ben. är. Liksom den arktiska tundran. Alldeles vit. Alldeles. Platt. Inte en. Enda. Liten skavank. Inte ett enda litet. Brock. Inte ett enda litet.

[00:11:00] Mina ben är som vit snö. Skare. Varöver haren hoppar. Så fröjdigt och glatt. Det finns ju faktiskt teorier om att. Harar inte är så fröjdiga. Fröjdiga och glada. Som. man skulle kunna tro. Harar är. Karar.

[00:11:30] Förlåt somna. Nu är det bara rolig. Vilken rolig. Vilket roligt statement. Att göra. Harar. Det är en av riktiga karar. Det vill jag att du ska trycka på en t-shirt somna. Och printa ut. Och sälja. Till. Gemene man. Harar. Det är en av riktiga karar. Inte alla karar är harar. Eller så.

[00:11:59] För då blir det som logiskt. Då ska man. Då blir det en tydlig ambition. Med. Citatet. Jag tycker att. T-shirt citat. Så tryck på t-shirt med. Quotes. Det ska vara. Sinnessjukt alltså. Till exempel. Ödlan är människan. Människan är ödlan. Som ju var. Ett citat ur ett gammalt avsnitt av. Såndag med Henrik.

[00:12:29] Som snappades upp. Och också trycktes på ett par t-shirts. Vad jag vet. Jag skulle vilja faktiskt inleda någon sån grej. Någon gång. Alltså jag håller ju inte på med merchandise och sånt längre. För att. Om jag ska vara helt ärlig. Så. När jag sålde merchandise. T-shirts och sånt. I såndag med Henrik. Så. Var det kanske. Fem personer. Per halvår. Eller fem personer per år kanske. Som köpte saker av mig.

[00:12:59] Det verkar helt enkelt inte som att det på riktigt finns ett stort sug efter sådana med Henrik merchandise. Och då var det som att det kostade ju mer än vad jag tjänade på det. Och då. Och då. Dessutom så kan jag tycka att det är lite. Det är lite. Jag tycker det är tråkigt. Och också känns som lite. Varför ska jag trycka saker på saker och sen sälja det.

[00:13:29] Och så ska någon köpa det tills den. Då sönder. Det bleks ut i tvätten. Och så ska man slänga det. På någon hög. Och så bara känner jag att. Då trivs jag bättre med de här digitala sakerna. Som på något vis. När de går ut. När de försvinner. När de tappar i aktualitet. Och du förlorar intresset. Då är det ingen skada skedd. Det bara. Det bara tonar ut i någon typ av informations. Eter. Och i värsta fall så ligger de på en hårddisk någonstans.

[00:13:59] Så man kan återvinna och så. Ibland kan jag tycka att det är lite. Jag ska inte säga oansvarigt. Men onödigt att hålla på och trycka upp saker. Men jag har en tanke. Trots då. Och det är att jag skulle inleda någon typ av. Där. Helt galna citat från. Somna med Henrik. Få tryckas på t-shirts. Och säljas i väldigt limiterade upplaga. Det är ju en ganska kul idé.

[00:14:30] Och jag har som sagt provat den. Och då var det två personer som köpte den här t-shirten. Människan är ödlan. Det var en bild på en ödla. En AI-genererad bild på en ödla. Men jag menar. Så ska ju jag göra allting också. Det finns ju som sagt inga anställda på Kirinaya AB. Så det är en. Ja mer än jag själv då. Så det är. Det får bli en annan.

[00:15:01] Men idag ska jag faktiskt prata om. T-shirts. Och tryck på t-shirts. Ta fram papper och penna. Somna. Och sätta dig. Eller lägg dig bekvämt till rätta. Om du ligger i sängen i syfte att sova just nu. Så kan du göra mentala anteckningar. Ta fram. En.

[00:15:32] Mental penna. Och ett mentalt papper. Och gör. Riktiga anteckningar. Jag vill alltså att du ska se. Dig själv skriva. På ett papper. Det brukar jag göra. När jag behöver distrahera mig själv. Ibland till exempel. När jag. När man har nysning på gång. Och så vill man jättegärna nysa. Då har jag två olika metoder. För. Att nysa. Nina. Hon kan titta på solen. Eller en lampa. Och då nyser hon.

[00:16:02] Det funkar inte för mig. Den där konstiga reflexen. Som en del har. Utan jag har. Jag får ha. Jo men. Det är ju det som är problemet då. När man känner att nysningen är på väg. Så kan hjärnan av någon konstig anledning. Springa i kappen. Och. Förväntan blir för stor. Vilket gör att man inte. Får till nysningen. Den. Den. Uteblir. Och det är ju väldigt frustrerande. För man vill ju nysa. När man vill nysa.

[00:16:32] Precis som att man vill leva. När man vill leva. Och så vidare. Och att man vill ha. En satsumas. Till. Frukost. När man vill ha en satsumas. Till frukost. Jo. Åh gud. Min hjärna är där. Somna. Det står. Det står stopp hela tiden. För jag tänker på för många saker samtidigt. Jo. Det jag brukar göra då. När jag ska nysa.

[00:17:03] Det är att jag. Börjar tänka på någonting. Väldigt faktiskt. Till exempel. Att jag föreställer mig. Att jag läser. En textrad i en bok. Så bestämmer jag mig. För att. Jag bara ska läsa den där textraden. Alltså i mitt huvud. I en mental anteckning. En mental textrad. I en mental bok. Och då kan jag läsa en rad.

[00:17:33] Som bara dyker upp i huvudet. Till exempel. Katastrofberedskap. Sune. Skalbolag. Haffade dig. Minnenas. Konventioner. Och så läser jag det. Och försöker verkligen se bokstäverna. Framför mig. Som om de vore bokstäver i en bok. På riktigt. Och då blir min hjärna upptaget med det. Och så nyser jag. Det är också ett bra sätt. Om man vill komma bort från.

[00:18:03] Till exempel. En jobbig tankelop. Men det är svårare då. Såklart. Så nu vill jag att du ska skriva. Upp de här. Replik. De här citaten. Som jag kommer att prata om nu. På t-shirts. Det här är verkliga citat. På verkliga t-shirts. Som. Har funnits. I flera hundra år. Ända sedan. Hedenhös. Och som. Har. Gett människor. Mycket glädje. Och fröjd.

[00:18:33] Och. Slöjd. För en del är väldigt slöjd. Betonade då. Okej. Så. När jag säger dem. Så skriver du upp dem mentalt. Till ditt lilla huvud. Förlåt inte ditt lilla huvud. Jag menar inte så. Alltså ditt huvud. Det finns inget. Det var ingen. Ingen. Ingen. Kritik mot din. Ditt huvud. På något vis.

[00:19:03] Ska jag säga. Jag har ju ett väldigt litet huvud. Mitt huvud. Är alltså det minsta huvudet i Sverige. Jag har Sveriges minsta huvud. För min åldersgrupp. Det här har ju avgjorts i en tävling. Som hette. Rätt vad det var. Så får vi förenings. Får vi tillstånd att vara en ideell förening. Hette föreningen. Den fick aldrig tillstånd att vara en ideell förening. Ironiskt nog.

[00:19:32] Vilket gjorde att den las ner. Sen. Men deras kartotek med telefonnummer har jag kvar. Så jag har ringt alla och frågat om jag har minst huvud. Och de har sagt att det skiter väl vi. Men okej. Har de sagt. Okej Henrik. Du kan få ha Sveriges minsta huvud. Om du går med på. Att. Också. Gå med i vår. Systerförening. Bilaterala bondeförbundet.

[00:20:02] Och det har jag gått med i. Och det är en förening som inte. Jag har ingen aning om vad de håller på med. För de har inga möten eller någonting sånt. Utan de bara är. De bara springer runt och är. Hela tiden. Nu ska jag säga olika. T-shirt tryck. Som är riktiga då. Den första t-shirt trycket som jag såg i mitt liv. Det var.

[00:20:35] Mina hästar är heliga. Stod det på en. T-shirt. Och så stod det. Trademark. Över häst. Hästar. Så att hästar var. Varumärkeskyddade då. Enligt det här trycket. Det tillhörde en man. Som bodde i. Enviken. Som är en by som ligger. Lite utanför Linghed. Där jag är uppvuxen. I Dalarna. Enviken var.

[00:21:05] Ett väldigt. Jag vet inte hur det är idag. Men Enviken var. Ett raggar centrum. Och var. Var. Hemvist för det. Berömda. Legendariska. Skivbolaget. Enviken. Records. Som jag inte hade någon relation till. Som uppväxande människa. Men. Mer än att. Raggarna. Från Enviken. Jagade mig. Och slog mig. I skolan. Det var. Övervägande raggar. Som utsatte mig. För mobbning.

[00:21:35] Vilket gör att. Jag har lite svårt. Att se. Men nostalgiska. Rara. Små. Faderliga. Leenden. Raggar kulturen. Det här. Ingen skugga. Ska falla. Över raggar kulturen. För att. Det är inte raggar. Kulturens fel. Att jag. Bli mobbad. Av raggare. Att vara raggare. Var ju det sättet. Man skulle vara. När jag var liten. Det var det coolaste. I svärdsködda. Jag gick i högstadiet. Jag tycker bara det är så roligt. Att.

[00:22:06] De som mobbade mig. I högstadiet. De såg ut som. Liksom. Roy och Roger. Förstår du. Det var. Det var. Nej. Det var ju. Ja men de här nu. Ronny och Ragge. Det var Ronny. Det. Det. Det blir ju inte lika laddat då. Man tänker på. Vi hade också några. Utan mina mobbare. Som trodde att de var. Lite mer Stockholms natt. Alltså Paolo Roberto.

[00:22:36] Åttiotal. Känsla. Det. De var mer kickers. Liksom. Men de var ganska få till antalet. Kickersarna. De var jag å andra sidan. Extra rädd för. Det var. De tyckte jag. Kunde vara farliga på riktigt. Raggarna var ju mer. Ja de var ju också farliga. Men de var. De var mer. De var ju mer frekventa. De var mer på mig. Men det är roligt att tänka på det. När man tittar tillbaka nu. Att de som jagade mig. Och som jag var rädd för. Och som gjorde mitt liv till ett helvete.

[00:23:05] De såg ut som Ronny och Ragge. Med byxorna. Halt ner. Halkade. Och inga trendiga kallingar under. Utan bara liksom. Bara hud. Liksom. Snus. Snusdosor stora som. Tallrikar. Det bevisar att.

[00:23:34] Det bevisar väl att människor kan fara illa. Även om. Förövaren är klädd som morde Teresa. Okej. Det var en kille i Järnviken som hade den här. Mina hästar är heliga. Och. Han hette. Jan Klan. Och han. Hade ett plan. Som han åkte omkring med. Och släppte ut hästar. Från mycket hög höjd.

[00:24:04] Och innan du nu rusar iväg. Ryter. Med. saliven sprutande. Och kyrkoheden. Att öppna den förbannade. Citat. Förbannade kyrkporten. För att du måste upp i kyrktornet. Och vråla ut. Att. Man inte får. Det är ju djurplågeri. Att. Kasta hästar från ett flygplan. Högt upp i luften. Så vill jag bara säga. Du glömmer. Att hästar har en inbyggd fallskärm. I sin kropp.

[00:24:34] Som de släpper fram. När de. När de. När de. Förlorar allt hopp. Det är det som gör att man kallar det för fallskärmshopp. Det är för fallskärmshopp. Det är det hoppet som den fallande känner. När fallskärmen väcklas ut. Och det som utlöser fallskärmshoppet. Det är. Att man känner hoppet. Svika. Falna. Försvinna. Sålunda.

[00:25:04] När en häst. Faller från mycket hög höjd. Så sträcker den ut. Alla fyra benen. I alla fyra vädersträck. Ben. Ett ben. Till varje vädersträck. Det är svårt att föreställa mig en häst. Den fall med magen neråt. Halsen. Stolt uppsträckt. Och ett ben framåt. Ett ben. Alltså mot norr då säger vi. Om den råkar falla exakt som.

[00:25:33] Som en karta. Så ett ben åt norr. Frambenet. Med huvudet också. Mulen. Mulen mot norr. Ett bakben. Och svansen utsträckt. Mot söder. Och sen ett ben. Åt respektive öster. Och väster. Och sen. Börjar den då. Med hjälp av små håligheter. I hovarna. Så kallade hovhål. Hovahålor. Som. Det finns ju en by som heter Hovahåla.

[00:26:02] Som ligger i Bäckmack. Och den är. Det är ju en jättespännande by. När man går in där. Då känner man spänning. Omedelbart. Man vet inte vem som ska hoppa på en. Det kan vara handlaren. Det kan vara kyrkoheden. Det kan vara dögräbaren. Det kan vara. Taxichauffören. Det kan vara bonden. Det kan vara. Brattvurst tillverkaren. Och det kan vara.

[00:26:32] Sengångaren i fläskfälle. I alla fall så gör. Lufttrycket att. Hästen börjar rotera väldigt snabbt. Och skapar därmed som en slags helikopter. Effekt. En rotor effekt. Vilket gör att. Att fallhastigheten. Saktas ner avsevärt. Och hästen kan då landa. Och med en lite yr i huvudet. 45 till 50 minuter senare.

[00:27:01] I sin hage. Springa iväg upp på en scen. Och buga. Och ta emot applåder. Det andra t-shirt. Du skriver väl upp förresten hela tiden. Somna vad jag säger. Du måste skriva upp allt jag säger. Alla ord. Allting. Alla punkter. Alla mellanslag. Det är så. Fan. Hur var det när man gick i skolan. Alltså när jag gick i skolan då. Innan.

[00:27:32] Alltså alla vuxna nu. Delar ju inte längre samma verklighet. Många vuxna nu har ju gått i skolan. Och skrivit på en padda. Eller inte padda. Kanske. Jo. Och framförallt en dator då. Med tangentbord. Men då på min tid. På förre kungens tid. När jag gick i skolan. Då fanns ju inte ens datorer i. På arbetsplatser.

[00:28:01] Mer än möjligtvis. Väldigt högteknologiska sådana. Sen jag lärde mig skriva. Så fanns ju inte ordet mellanslag. Jo det fanns. På min pappas skrivmaskin. Så. Tryggt så sa man mellanslag. Just det. Så det lärde jag mig nog ändå ja. Men när man skrev. Då var det valldeles så att man sa mellanslag. Jag tänker idag. Hur säger man idag? Säger man mellanrum. När man skriver förhand. Om man är liten och går i skolan nu.

[00:28:34] Jag har en fruktansvärt handstil som man. Jag är. En extrem ful skrivare. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att säga. Att att betrakta min handstil. Är som att betrakta. En. Dämon. Som. Sniffar lim.

[00:29:02] Alltså om du tänker dig en dämon som sniffar lim. På en guppig utförsbacke. På en liten pirra. Och som samtidigt. Har blitt. Övgiven av alla. Den håller kär. Alla de andra demonerna. Och när jag sa så. Så friskade vinden i här utanför. Även till Sverige. Och det ledde mig osökt in på.

[00:29:31] Det andra citatet. Som man kan trycka på en t-shirt. Och som jag såg. I mitten av 80-talet. På en t-shirt. När jag var. I Stockholm. När jag fyllde. 13 år. Då var jag i Stockholm med min pappa. Min pappa sa så här till mig. Henrik sa han. Min son. Jag tror inte att han sa min son. För det visste jag ju.

[00:29:59] Det var ju så att säga implicit information. Det att jag var hans son. Det visste jag ju om. Det behövde han ju inte säga. Så att säga. Henrik. Mitt barn. Min. Mitt ögas lilla ljus. Min sol. Min. Mitt löfte. Sa han inte. Utan han sa. Henrik stål. Så sa han inte heller.

[00:30:28] För mitt efternamn visste jag ju. Det har jag ju vetat. Undrar när man. Undrar när jag lärde mig. Vad jag heter i efternamn. Det där är ju någonting. Man inte reflekterar över så ofta. Jag tänker att. När man är liten alltså. Jag vet att mina. Mina pappor och mina mammor. Svarade ju alltid i telefon.

[00:31:00] Anneli stål. Eller Sölve stål. Andras. Andra kompisars föräldrar. De svarade med sitt telefonnummer. Våran granne han sa. Väldigt. Grov dialekt. Och lät alltid arg och förnärmad. 222. 0 2. Han svarade. Då visste man vad man hade slagit för nummer. Vilket man ju visste eftersom man hade ju slagit det. Det var ju inte som att man.

[00:31:30] Hade någon speed dial. Eller något då. Utan man tryckte ju. 2 2. 2 0 2. Men han svarade alltid så. Min kompis mamma hon sa alltid. 224 6 7. Sade hon. På en väldigt glad och inbjudande röst. Ungefär som att just den siffrokombinationen. öppnade någon typ av. Special buffertzon. Där man. Var välkommen att.

[00:31:59] Herbergera sin. Ruttnande lekamen. Jo. Då var jag i Stockholm med pappa då. Han sa så här. Kom Henrik. Vi ska åka i vägens sväng. Vad ska vi åka? Sade jag. Det säger jag inte. Sade han. Sätt dig bara bilen. Nu åker vi. Och så åkte vi. Och sen när vi kom ut på vägen mot Svärdsjö. Så sa han. Vi ska åka till Stockholm. Och då blev jag mycket glad.

[00:32:32] Det är också spännande. För att min dotter är ju 13 nu. Och om jag sa så här till henne. Sätt dig i bilen. Varför säger hon. Vi säger inte. Vi ska åka. Och sen. När vi åkte på vägen. Så skulle jag säga. Vi ska åka till Stockholm. Då skulle hon ju. Typ bli sur. För att. Vi bor ju där. Om jag skulle säga. Tvärtom då. Vi ska åka till en liten by i Dalarna.

[00:33:01] Som heter Svärdsjö. Då skulle hon ju hoppa ur bilen i farten. Det är det sista på jorden hon vill. Kanske om jag hade sagt. Vi ska åka till New York. Då kanske hon skulle bli glad. Och det var väl lite så det kändes då för mig. När jag fick åka till Stockholm. För jag hade ju aldrig varit där. Och. Så åkte vi dit. Och sen så gick vi omkring. Vi gick på Särgels torg. Och jag var rädd för att bli nedsparkad.

[00:33:30] Av olika kickers. För det hade ju Stockholmsnatsfilmen visat oss. Att det var verkligheten. Och sen. Sen. Så. Gick vi i gamla stan. Och jag köpte serier. Och pappa tog kort på mig. Framför Hans Göran och Draken. Statyn. Och. Där har jag tagit kort på min dotter sen. Sen. Och hon var mycket. Lite imponerad av detta. För jag förstod inte alls varför jag tyckte det var högtidligt.

[00:34:00] Och lite snyftigt. Att hon stod där nu. Där. På samma ställe där jag stod. När jag var tretton. Och min pappa tog kort på mig. Sånt där är ju helt bortkastat. På den åldern. Man bryr sig inte ett skit om sånt. Det är ju sen. Så man blir blödig liksom. Man börjar bli nostalgisk. Och sånt. I alla fall så. Då såg jag i alla fall fiktivt då. Den här t-shirten. Som det stod.

[00:34:31] Man kan inte vara naken jämt. Säger. Kronofogden. Ett helt obegripligt citat. Kronofogden är väl väldigt sällan naken. Eller rättare sagt. Det är klart att kronofogden. I den mån den är en person. Och inte en myndighet. Alltså någon som arbetar för kronofogden i myndigheten. Är väl naken. Stundtals i sitt liv. Det får man väl ändå utgå från.

[00:35:00] Sånt där kan överfalla mig. Med sån oerhörd kraft. Nu behöver det inte vara så explicit. Som just nakenhet. Men varje faktum. Såna här otroligt. Ja men specifika saker. Som till exempel att. Just nu. Är någon som arbetar för kronofogden i myndigheten. Naken. Det finns någonting. Ibland kan.

[00:35:28] Det här blir väldigt svårt att förklara. Såna. Men ibland så tänker jag. Att det kan vara. Att det är som att. Jag kan överfallas av. våldsamheten i ett faktum. Som egentligen inte betyder någonting. Det här med. den nakna kronofogden. Den är egentligen för suddigt. För att ge som exempel.

[00:35:58] Om man håller en sked. Över en. Eller egentligen. Egentligen blir det ju. Blir exemplet ännu tydligare om. Det handlar om. Någonting som är alldeles stilla. Säg att man. Man går ut ur ett. Man sitter och äter. Man sitter och äter. Potatismos. Med en sked. Man har ätit. Prinskorv och potatismos. Säg. Och gröna ärtor. Och man har ätit upp. Allting utom.

[00:36:27] Lite av potatismoset. Och en. Grön kokt ärta. Och man äter med gaffel. Säger vi då. För att det inte ska kännas. Helt abnormalt. Och så. Man har ätit det med gaffel. Och sen så. Är det någon som ringer på dörren. Eller någonting. Som gör att man. Lägger ner gaffeln. Med. Liksom den böjda sidan. Alltså insidan av gaffel. Huvudet. Uppåt. På tallrikskanten.

[00:36:58] Dikt anmoset. Och den gröna ärtan. Man lägger ner. Gaffeln. Och sen. Går man ut. Och öppnar dörren. Eller vad det är man gör. Och då. Kan man då mentalt. Kan jag börja tänka på. Den värld. Som nyss har uppstått. Kring ärtan. Mos. Gaffeln. Tallriken. Och att det finns någon slags. Våldsamhet. I.

[00:37:29] Denna frysta. Detta stilleben. Det finns ju någonting. Nästan lite grann. Som att bli påkörd av en bil. Eller buss. En framrusande. Inlandsis. Detta. När någonting är alldeles stilla. I sin oroblighet. Förstår du vad jag menar. Det blir lite grann. Som en. Som att man springer med full fart. In i en klippvägg. Det där att betrakta en.

[00:37:59] Någonting som är stilla och fryst. Ett fotografi är ju ett utmärkt exempel på det. Man kan ju befinna sig i rörelse. Och bli fotograferad. Och då är det nästan som att. Fotografiet i sig. Är som en smäll. Mekar det någon sens. Det obönhörliga. Den obönhörliga. Våldsamheten. I ett stilleben.

[00:38:28] Därför att allting är ju i rörelse. Och det är ju detta. Den här bilden av. Gaffen på tallriken. Med moset och ärtan. Den är ju också. I rörelse såklart. Gaffen faller sönder. Precis som all annan materia. Men. Och interagerar med sin. Med sin omgivning. Men.

[00:38:58] Är det inte. Jo men. Alltså det här är nog min tes. Våldsamheten i ett stilleben. Alltså då kan vi prata om. Konstgjorda stilleben då. En avbildning. Alltså ett fotografi. Eller en tavla. Om vi ska hålla det. Väldigt. Konkret. Och on brand. Om det går att säga så. I det här sammanhanget. Att ta ett kort på någonting.

[00:39:27] Är på ett sätt att begå våld. På objektet. Eller fenomenet. Eller personen. Inte för att man. Som. Enligt den här. Någon gammalt synsätt. Att man fångar en själ. I bilden eller så. Utan att. Man berövar. Världen. Existensen. Sin rörlighet. Att måla av någonting. Oavsett vad. Att ta ett kort på någonting. Oavsett vad. Är att beröva det. Sin.

[00:39:58] Existentiella. Essans. Nämligen det. Att allting. Hela tiden. Är i rörelse. Sen kan man ju hävda då. Att fotografiet. Eller tavlan. I sig. Är i rörelse. Eftersom. Själva bilden. Består av antingen. Pixlar. Som ju naturligtvis också. Fördärvas med tid. Beroende på vilket medium. Lagras på. Eller. Duken. Som tavlan är målad på. Eller.

[00:40:28] Papperet. Som fotot. Är printat på. Men. Själva. Det som är avbildat. Objektet. Är berövat. Kosmologiska. Essans. Och det leder mig in på nästa. T-shirt trick. Att avbilda något. Är att beröva objektet. Sin kosmologiska essans. Citat. Lupert.

[00:40:58] Kryddelike. Från. Gängerberg. 1760. Han var. En. Bredarslad man. Med stora händer. Överträffades endast av bredden. På hans. Av tidigare. Tidigare. Nämnda. Ändalykt. Akterkastell. När han svängde om. I dansen. Så. Brakade det. Omkring.

[00:41:28] Grejer. I rummet. För hans. Väldiga. Oåterkalliga. Akterkastell. Här kommer hans. Oåterkalliga. Akterkastell. Skrek folk i panik. Men de hade ändå tid. Att skrika just. Här kommer hans. Oåterkalliga. Akterkastell. Vilket. Jag. Väcker många frågor. Kan man inte bara skrika. Akta. Eller hjälp.

[00:41:52] Har du ett. Oåterkalliga. Akterkastell. Om så. Tryck du på en t-shirt. Skriv. Här kommer jag och mitt. Oåterkalliga. Akterkastell. Ett annat tryck på en t-shirt. Som jag såg. Det var här. Vad på snuttigtalet. Det var en logga. Som det stod. Be mig inte om någonting.

[00:42:23] Präst. Jävel. Förlåt. Förlåt. Alltså gud. Det var inte meningen. Att dra in ett yrke. Och just präst också. I samband med. En svordom. Det var inte. Det var inte meningen. Det var ingen kritik. Mot prästyrket. Eller så. Många av mina vänner. Präster. Jög han. Jag har inget emot präster. Och om du är en präst. Så vet du också det. Men. Eller då. Ja.

[00:42:57] Jag älskar präster. Min pappa är präst. Jög han. Min mamma hade nog kunnat bli präst. Om det hade varit tillåtet. I den katolska kyrkan. Nej. Det hade hon inte. Nu ljuger jag. Hon var ju alldeles för. Ja. Vad ska man säga. Hon hade nog haft det svårt. I.

[00:43:28] Klosterväsendet. Nej. Det tar jag tillbaks. Det tror jag inte på längre. I alla fall. Be mig inte om något. Prästjävel. Det var ett tryck som en. En tjänare. Till en präst. På 1700-talet. Alltså det här var förr. Jag såg det här på ett museum. Det var en prästatjänare. En prästa. En prästaträl. Som bodde hos en präst. En prost. Som hette.

[00:43:58] Vår prost är rund som en ost. Det hette prosten alltså. Det var artistnamn. Det var ett band med prostar. De ställdes upp sig på en rad. Det var väldigt vanligt på den tiden. Att prostar startade band. När man tittar på ett band med prostar. Då får man inte hosta. För då kan man få så kallat. Ostförbud på prostaprällen.

[00:44:28] Vilket betyder att man inte fick komma in på folkparken. Eller vad det var då. 1700-talets motsvarighet i folkpark. Tinget. Eller vad man säger då. Det var ju runstenar och sånt. På 1700-talet i Sverige. Och just det här bandet. De hette då. Vår prost är rund som en ost. Och de var runda som ostar. Båda två. För det var två prostar. De hade en låt. Som hette.

[00:44:57] Waka chaka waka chaka. In the run away bride dream. I'm a ripped off boob. Nej men. Förlåt. Ja men de hette så. Jag kan inte. Förlåt somna. Men jag kan inte. Jag kan inte ta ansvar. Jag kan inte hållas ansvarig. För det som sägs. Jag kan inte. Jag kan inte hållas ansvarig. För bara en prost på 1700-talet.

[00:45:27] Döpte sin låt till. I alla fall så samlades de alltid på tunet. Och så börjar de spela. Då börjar de med att hålla upp sina händer. I luften. Lite så här. Wave your hands in the air. Like you just don't care. Och sen så sa de. Så var det en intro röst som sa så här. Prostatatatatata. Prostatatatata. Så sa de.

[00:45:56] Och då visste alla att nu blir det åka av. Och det blev det. Varenda dag från morgon till kväll. Och de som gladde sig allra mest. Det var herr och fru Bastian. Det hade blivit så trevligt på polisstationen. Det där var faktiskt ett citat från någon ljudinspelning av folk och rövare i kamomillastad. Som jag lyssnade på när jag var liten.

[00:46:27] Då minns jag bara den här textraden. Och det blev det. Varenda dag från morgon till kväll. Och de som gladde sig allra mest. Det var herr och fru Bastian. Det hade blivit så trevligt på polisstationen. Och det var ju alltså. Herr och fru Bastian. Överkonstapel Bastian. Han är en vänlig man. För det ska man alltid vara om man kan. Och han går omkring och passar på att alla har det bra. För det tycker han att alla borde ha. Ja det tycker han att alla borde ha.

[00:46:59] Det är ju polisen i kamomillastad. Och Kasper och Jesper och Jonathan som är rövarna i kamomillastad. De får ju bo i fängelset då. För de gör ju något brott och så får de bo i fängelset. Och då gör de pannkakor. Och lagar mat och städar och så på stationen. Och gör det jättemysigt för. Herre och fru Bastian. Och det leder mig osökt in på nästa t-shirttryck.

[00:47:30] Som lyder så här. Tack. Patrik. Och det stod det. På t-shirten på en. Tjej som. Hade fått en grej av Patrik. Min bror. Patrik hade gett en grej till en tjej.

[00:47:59] Och då hade hon en t-shirt som det stod tack Patrik på. För hon hade svårt med sina känslor. Hon var svårt att uttrycka sina känslor. Hon var rädd för att visa tacksamhet och sånt. Men hon var baddare på att trycka grejer på t-shirts. Så om man ville veta någonting om henne eller så. Så satt hon bara på sin t-shirt. Med det trycket. Att leva med henne var ganska svårt kan jag tänka mig. Jag har hört berättas. Nu var det här med Patrik till exempel.

[00:48:29] Det var ju bara en grej. Men det var ju. Om man till exempel. God morgon. Då var hon ju tvungen att sätta på sig en t-shirt som det stod god morgon på. Och så det namnet då som hon ville säga god morgon till. Vill du ha öl eller vin till maten? Ja då var hon tvungen att leta upp en t-shirt som det stod öl eller vin. Eller inget. Bara vatten tack. Eller har du mjölk? Häromdagen så var jag.

[00:49:00] Och fikade. Då var det en som drack. Som köpte en kanelbulle och ett glas mjölk. Och det var det finaste. Det minns jag ju att man åt när man var liten. Och gud vad jag blev sugen på det. När jag såg det. Jag har ännu inte tagit klivet. Men det kanske jag ska göra idag. Undra om jag ska göra så idag. När jag går och äter lunch.

[00:49:27] Att jag efteråt köper mig en kanelbulle och ett glas mjölk. Nu blir jag jättesugen på det. Och det leder mig oåterkalleligen in. På nästa t-shirttryck. Det går ju fort här somna. Du hänger med va? Och det här t-shirttrycket. Lyder som följer.

[00:49:57] Vildvittrorna skaver. Om man stoppar dem i skorna. Jag drar några fler nu. Jag orkar inte gå in på varje ett. Utan jag drar några fler nu. Tomtar har hästar. Frågetecken. Branta backar är också nedförsbackar. Om man sätter sig ner. Och rullar baklänges. Nerfram. Så blir det.

[00:50:26] Sköj. Till exempel. Så kan man ju säga då. Mina människor. Vill mig väl. Ett annat t-shirttryck. Brottar du ner. Leif. Så får du med mig att göra. Carmen cita. Väldigt konkret tryck. Som antagligen har att göra med.

[00:50:55] Att Carmen cita ofta brottar ner Leif. Och det här vet ju folk. Det här är kanske inte någonting jag behöver berätta för dig somna. Men många. Har ju berättat historien om Carmen cita och Leif. På Pampas. Samborombom. En liten by. Förutan gata. Den ligger. Inte långt från Rio de la Plata. Nästan vid kanten av den blå Atlanten.

[00:51:24] Och med Pampas bakom sig. Många hundra gröna mil. Dit kom Leif ridande en afton i april. För han ville brottas. Dragspel, fiol och mandolin hördes från logen. Och i salen klev han in. Och sen var det olika saker som hände. Som jag inte kommer ihåg. Mamman, verdinnan satt i vrån. Hon tog värjan. Och min pistol. Och min telefon. Min iPhone.

[00:51:55] Och då såg han Carmen cita. Och då sa han. Carmen cita lilla vän. Vill du brottas? Lite sen. Får jag tala med din mamma och din pappa. Jag vill brottas med dig. Carmen cita. Och då sa hon. Nähe du Leif. Jag är lovad till en som har en Opel kapitän.

[00:52:17] Han har väldigt fula knän. Han har tretton i IQ. Intelligent som en kamin. Men han är väldigt bra på att brottas. Så honom ska jag brottas med. Och då sa Leif. Det kan du glömma. Och sen börjar de brottas då. Och då blir Carmen cita arg. För man kan inte bara börja brottas. På pampas finns det väldigt tydliga regler för.

[00:52:47] Hur man gör när man brottas. Nu ska jag säga tre stycken sanningar om brottning på pampas. Brottning på pampas kallas att tampas. Tjurbrottning på pampas kallas att trampas. Om man blandar på pampas kallas det att blampas.

[00:53:17] Det här ska blampas ihop. Det finns många kor som går på pampas. I en lång kö. Och en gång var det en tysk turist som var där och frågade. Varför är den här långa... Fast med tysk brytning. Jag vill att du ska säga det somna. Med tysk brytning nu.

[00:53:45] Titta på den här långa kokön. Vill jag att du ska säga. Med tysk brytning. Ja, det var en... Det var ett tryck. Vicenterna anfaller. Spring för livet. Ett annat... T-shirt-tryck.

[00:54:10] Jag går nu genom en imaginär t-shirt försäljningshåla. Vilket är ett annat ord för butik. Jag ska starta en t-shirt butik. Med bara konstiga t-shirts. Tryck på. Som heter t-shirt försäljningshålan. Och man får inte säga t-shirt försäljningshålan. Utan man måste säga med såna här... Med såna här... Dubbla L. T-shirts försäljningshålan.

[00:54:40] Måste man säga. Nu går jag genom den. Jag har gått förbi mig själv i kassan. Varje gång det kommer in en kund så säger jag... Håll åt vänster eller håll åt höger. Och då måste man göra det. Man måste hålla åt vänster eller åt höger. Och sen så... Så nu går jag och kollar på till vänster. Jag äger ju butiken så jag kan gå hur jag vill. Nu ser jag en t-shirt som det står...

[00:55:10] Flugor har också hjärnor. Så är det ju. Tänk dig att just nu... Somna. Precis just nu... Så flyger en fluga genom sin värld. Sitt nu. Och för flugan så är det nuet. Lika mycket nu som ditt nu är ditt nu.

[00:55:40] Flugan är mitt i... Om du tänker dig så här... När du är på jobbet eller skolan eller så... Så är du mitt emellan två saker. Du har lagt in någonting i ett skåp kanske. Du vänder dig om och du är på väg mot ett bord lite längre bort. Jättetrivialt. Ingenting som betyder någonting. Det är en transportsträcka. Du är... Ditt huvud är tomt eller fullt beroende på hur man ser det. Du har inget utrymme för massa spaciösa tankar och så. Utan du är...

[00:56:14] Du är full kan man säga i huvudet. Eller tom. Beroende på vad man tycker att det innebär. Att vara icke-tänkande. Du bara är mitt i upplevelsen. Den är varken dålig eller bra. Det är bara en transportsträcka mellan två grejer. Kanske kommer upplevelsen att bli mer avanonymiserad när du sätter dig vid bordet. Eller vad du nu ska göra där. Men just nu så är det bara ett obeskrivbart nu.

[00:56:44] Som du inte heller har någon ambition att beskriva. Samma sak gäller flugan. Precis just nu så befinner den sig i en passage i sitt liv som ingen mer än just den individuella flugan känner till. Och just vad gäller flugor så är det ju extra sant. Därför flugor är ju inte direkt kända för att kommunicera sitt humör eller sina känslor med varann. Åtminstone inte så vad vi vet.

[00:57:13] Inte det är en väldigt spännande tanke. Att just nu medan vi sitter här. Eller jag sitter här. Jag vet inte vad du gör. Du kan skjuta och träningscyklar. Träningsklättrar i trän. Eller du befinner dig med en skräckslagen häst i ett flygplan. Står begreppet. Medan en kraftig spark i hästens akterkastell förpassar den till tomma luften.

[00:57:40] Och aktiverar dess ofrivilliga fallskärmsfunktion. Medan en hov och rotorfunktion. Vad är det jag håller på med? Somna. Vad är det jag håller på med? Vad gör jag här? Varför är det här en grej?

[00:58:15] Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka att det här någonsin skulle kunna bli en grej. Matti har feber. En annan t-shirt. Väldigt populär. I Danmark. Under början av 2000-talet. Vet inte varför.

[00:58:49] Hostar man gapar man i regel oftast. En t-shirt som såldes i Borås. 1999. Under några skälvande varma sommarmånader. Bakgrunden är viktig. Och så en t-shirt med bara blå tom bakgrund. Eller den här. Bikarbonat.

[00:59:17] Och skalbolagsfat. Varför är jag inne på det här med skalbolag hela tiden? Hur är det nu? Vad är ett skalbolag som? Är det någonting olagligt? Eller är det någonting lagligt? Eller kan man göra olagliga saker inom ett skalbolag? Ett skalbolag är ett bolag som är runt omkring ett annat bolag.

[00:59:43] Och vad bekvämt föreställer jag mig att ha ett bolag som tar all skiten. Och sen kan mitt lilla bolag bara ligga och mysa där inne och dricka soppa i sängen. Och få sina fötter masserade.