Vandra med Henrik - Stannade bilen

[00:00:02] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Jag var ute och körde och så började det spöregna. Dels tyckte jag att det var lite jobbigt att köra när det var så mycket regn. Jag kan inte riktigt vägarna här. Jag är i Småland och kör omkring. Det är små vägar.

[00:00:33] Jag stannade till för att vänta ut regnet. Lagom till att jag stannade nu så försvann regnet. Jag lyssnade bara på ljuden av bilarna som åker förbi mig.

[00:00:54] Fast det är en sån här liten smal väg så är det 90 väg. Jag kände att jag inte riktigt vågade åka så fort här just nu. Det här blir ett ovanligt Vandra med Henrik eftersom jag sitter still. Men man kan väl ändå kanske ta det som ett Vandra med Henrik eftersom jag ju ändå är i rörelse.

[00:01:25] Jag är ute och åker bil och jag åker planlöst. Jag har inga planer på vad jag ska stanna eller vad jag ska göra. Jag har med mig bandspelaren för att jag kan spela in då Vandra med Henrik. Men bara om jag vill. Bara om jag har lust. Det är ju så att Vandra med Henrik fortfarande är lite av en hobby.

[00:01:51] Eftersom jag väl egentligen, om jag ska vara helt ärlig, inte tjäna några pengar på den här podden än. Så istället så kommer jag liksom på saker här. Det är som att jag ger mig själv små presenter när jag tvingar mig ut på lite obekväma resor så här.

[00:02:18] Jag tänker att jag skulle vilja leva ett liv där jag är i mer frekvent mån än vad jag gör. Faktiskt reser iväg mållöst så som jag har gjort nu. Runt omkring mig är det, på ena sidan är det åker. Och på andra sidan är det skog.

[00:02:48] Och jag... Jag vet som sagt inte var jag är på väg. Det är möjligt att jag stannar i Jönköping. Men inte för att jag har någon relation till Jönköping. Jag hade någon slags idé om att jag ville åka någonstans där jag kunde hamna på ett fält och titta upp på stjärnhimlen. Jag var ute...

[00:03:18] Igår natt så var jag ute på ett fält. Och stod under stjärnhimlen. Och då hade jag inte med bandspelaren. Och så tänkte jag att jag måste ju försöka spela in någon gång när jag går under stjärnhimlen. För jag såg nämligen... Jag har en sån app som kan titta på stjärnorna med. Som pekar ut vilken av prickarna som är vad. Och då hittade jag Andromeda-galaxen. Som ju vi är på kollisionskurs med. Oroveckande nog. Även om det kommer att dröja flera miljarder år innan det sker.

[00:03:49] Men det är... Ändå spännande att veta att våran galax är på väg att krocka med den där lilla pricken. Jag fascineras av att när jag betraktar Andromeda. Då ser jag ju egentligen hur den såg ut för länge, länge, länge sedan. Alltså långt innan människan ens fanns på jorden.

[00:04:14] Jag undrar vad som händer i Andromeda-galaxen precis i detta ögonblick. Finns det någon där som kanske tittar tillbaka på Vintergatan? Just nu? Eller... Det där är ju också intressant. Det där begreppet nu. Det där som vi allihopa tar för givet.

[00:04:43] Det där att det finns... Det är som att man tänker att det finns ett nu. Om du tänker på någon i Andromeda-galaxen just nu. Då tänker du ju att det finns någon typ av universellt nu. som gäller även för den där i Andromeda-galaxen. Men som jag har förstått det, rättar man mig av fel, så finns inte det. Mitt nu är inte detsamma som ditt nu.

[00:05:12] Speciellt inte om vi rör oss olika. Alltså vi tänker så sällan på att tid skulle kunna fungera på annat sätt än den gör... Alltså i kalendern eller på klockan. Klockan tickar på sekunder. Minuter, dagar, år. Dagar och nätter.

[00:05:42] Allting flyter på i samma takt. Samma för alla. Om klockan är 21 hos mig i Sverige så är klockan visserligen 15 i New York. Men vi skulle ju ändå säga att det är samtidigt. bara olika namn på vår samtidighet. Tidszoner. Så vi tänker ju att det finns ett universellt nu. En stor gemensam klocka som tickar i bakgrunden för hela kosmos.

[00:06:14] Men... Så är det inte. Det är inte så. Det är vår intuition som har fel. För när man tittar utanför det som berör oss här och nu. Även om... Tid är inte samma för dig och mig. Även om vi sitter en centimeter från varandra heller. Men... Det är ju i alla fall så pass mycket samma

[00:06:41] att det nästan blir omöjligt att särskilja våra respektive nun åt. Men om man zoomar ut och börjar pilla i Albert Einsteins relativitetsteori så får man ju där veta. Och detta har ju också bevisats om och om igen. Att vår tid inte är absolut. Den beror på hur man rör sig.

[00:07:12] Det känns ju helt ointuitivt. Men det som händer... Oj. Nu åkte rätt förbi en stor långträdare. Min stackars lilla bil skakade. Det som händer just nu inte är samma. Överallt. Tänk dig att du står vid en järnvägsstation och så ser du tåg åka förbi. Eller en... Nej, men tänk att du sitter i en bil som jag.

[00:07:44] Och så ser du en lastbil åka förbi i hög fart. Framför lastbilen. Längre fram längs vägen. Långt framför. Och långt bakom. På vägen bakom lastbilen. Så slår det ner två blickstar samtidigt. Enligt mig. Som sitter stilla i bilen. Eller du. Om det är du. Du ser två stycken blickstar som slår ner.

[00:08:13] På olika ställen på vägen. I exakt samma ögonblick. Och för dig är det självklart att de inträffar samtidigt. Men nu tänker du att din kompis Tage sitter i lastbilen som åkte förbi. Och när lastbilen rör sig mot blicksten som slår ner framför lastbilen och bort från den blicksten som slår ner bakom då kommer ljuset från

[00:08:42] den främre blicksten att nå Tage först och den bakre blicksten en liten stund efter. Omätbar liten stund efter. Men ur Tagets perspektiv som åker framåt så slår alltså den främre blicksten ner före den bakre. Vem har rätt? Och enligt Einstein så har båda rätt

[00:09:11] inom sina egna referensramar. Det finns inget absolut nu som kan säga att en av dig eller din kompis Tage har rätt och den andra fel. Samtidighet alltså vad vi betraktar som samtidigt det beror på rörelse. För dig här i bilen så skedde de här två blickstadslagen samtidigt men för Tage i lastbilen så skedde det vid två olika tidpunkter och det finns inget sätt att säga att

[00:09:40] Tage ser sanningen och du ser en illusion. Det är både du och Tage upplever tiden korrekt utifrån ert respektive sätt att röra sig. Du sitter still och Tage rör sig. När jag tänker på sånt här då tänker jag då känns det som att någonting självklart plötsligt blir jättemärkligt och flytande. Så nästan random.

[00:10:12] och det här blir ju egentligen mest intressant när man tittar på långa avstånd för det är ju då som vi verkligen kan mäta den här skillnaden. Eller det kanske vi inte kan förresten för hur ska man kunna mäta det? Men det är då vi kan applicera den här teorin om vi säger så. Ett tankeexperiment och skruva upp det här till liksom kosmisk skala. Så vi kan väl

[00:10:41] vi kan väl leka kvar då i förlåt men nu blir det här ju okej nu blir det teoretisk teoretisk fysik. Okej då blir det ett sånt avsnitt av Vandra med Henrik då. Så vi vi kan prata om dig och mig då. Det är en helt vanlig dag här på den här vägen i Småland på planeten jorden och du och jag jag och du vandra vi är ute och går och så möts vi längs med vägen här.

[00:11:12] Du går i den ena riktningen och jag går i den andra riktningen och så hälsar vi lite på varandra. Och jag tycker att du hälsar lite trevligare än jag vilket jag skäms över sen när jag går förbi jag är uppe i tankarna men det hör inte hit. Det här är ju ett vanligt möte. Men nu lägger vi till då den här lilla fantasidetaljen. så och nu vill inte jag nu kan inte jag nu kan inte jag förklara hur i mitt tankeexperiment som jag vet om detta utan det här är

[00:11:41] sanningar som vi får liksom hitta på nu. Vi fantiserar. Någonstans i Andromeda-galaxen då som då ligger två och en halv miljoner ljusår ljusår alltså ljuset två och en halv miljoner år att komma hit. Så någonstans i Andromeda-galaxen på en planet så planerar en alien-civilisation en rymdexpedition. Kanske förbereder de i detta tankeexperiment

[00:12:10] en invasion av jorden då. Poängen är då att ska vi se så blir det rätt poängen är att vi tänker alltså det kan vara vad som helst men nu tänker vi på den här invasionen då av jorden. Poängen är att vi tänker oss en specifik händelse i Andromeda-galaxen. Till exempel då beslutet om att starta invasionen

[00:12:40] tas vid en viss tidpunkt. Vi kan kalla den här händelsen för invasionsbeslutet. Det är en specifik händelse då. Och nu till det här konstiga då. Enligt relativitetsteorin så kommer du och jag om vi på något magiskt sätt visste vad som hände då. det här beslutet. Vi kommer inte hålla med varann om när den här händelsen invasionsbeslutet i Andromeda sker i förhållande

[00:13:10] till vårt eget nu. Du kanske rör dig på ett sätt säg att du går norrut då som gör att i din ögonblickliga referensram så tas beslutet invasionsbeslutet i Andromeda imorgon. Men jag som går ett motsatt håll söderut då jag har en annan referensram där samma beslut i Andromeda togs igår. Och det här låter

[00:13:40] som att jag har blivit sjuk i huvudet nu. Och det kanske jag är. Men det hör inte hit. För hur kan någonting som händer i en galax miljoner ljusor bort idag för mig eller nej för någon det är inte någon av oss. Hur kan någonting som händer igår för mig hända en morgon för dig? Vi går ju på samma väg vi vinkar åt varandra nyss.

[00:14:10] Och det här beror ju då på att vi rör oss olika om än väldigt lite då. Men den lilla skillnaden i rörelse räcker i kombination med det här enorma avståndet till Andromeda för att våran uppfattning av samtidighet alltså vad som händer just nu ska glida isär med kanske flera dygn när det gäller händelser där respektive här ifrån deras perspektiv då.

[00:14:43] När jag försökte greppa det här alltså jag har inte greppat men när jag försöker greppa det här så tänker jag min intuition tänker att nej det här kan inte stämma. Det måste ju finnas ett korrekt svar på vad som händer just nu i Andromeda galaxen. Och det kan jag ju känna att det finns men det är ju hela tiden mitt nu jag pratar om då deras nu finns inte i mitt nu vi har varsina alltså att det här stämmer på

[00:15:14] fysikalisk nivå enligt Einstein så finns inte detta det finns ingen gemensam sån kosmisk klocka som alla observatörer kan synka sig mot vi både du och jag vi har båda rätt det händer både igår och imorgon för dig inträffar invasionsbeslutet i din framtid och för mig i mitt förflutna och de här

[00:15:43] två olika perspektiven som till synes inte kan samexistera är lika riktiga båda två det finns inget liksom gudomligt tidtagar ur där man skulle kunna säga nej egentligen så skedde det precis just nu enligt universums klocka därför att universum verkar vad det verkar att tillåta att nu är lokalt och subjektivt och inte globalt och gemensamt universellt

[00:16:19] alltså det är viktigt att poängtera bara så du inte tror att jag är tokig i huvudet alltså detta det betyder ju inte det här experimentet betyder ju inte att du eller jag faktiskt vet någonting om invasionsbeslutet i Andromeda innan ljuset eller signaler av den här händelsen når oss om minst 2,5 miljoner år det förbjuder relativitetsteorinom också att information

[00:16:49] färdas snabbare än ljuset så varken du eller jag kan använda den här våran rörelse för att sia i framtiden eller så det går inte det finns ingen orsaksföljden är fortfarande intakt på grund av att information inte kan färdas snabbare än ljuset gud vad mycket bilar det var nu nu så skiner solen jag ska väl bara åka igen

[00:17:19] men hur tar man in en sån här på ett känslomässigt mänskligt plan alltså jag försökte ljuset att hitta exempel på hur man gör det här greppbart ja men ett exempel är ju då det är ju bara ett exempel om du tänker att du och jag tittar på en streaming en direkt sänd match på tv

[00:17:49] och du ser den lite senare än jag det är någonting med din streamingtjänst som gör att just till din apparat så levereras sändningen lite senare men det är ju egentligen inte heller samma sak det är ju ingen perfekt jämförelse för det handlar ju mer om fördröjning i signalen och inte relativitet men det gav mig en känsla av hur två upplevelser av nu kan skilja sig åt men ändå vara samma nu

[00:18:21] för mig jag får en känsla av ödmjukhet och samhörighet när jag tänker på sånt här ödmjukhet därför att det påminner om att våra mänskliga hjärnor och våra mänskliga begrepp som till exempel då idén om ett universellt nu bara är approximativa kan man säga så approximativa verktyg liksom som fungerar i vår

[00:18:50] begränsade del av verkligheten där vi rör oss till vardags och tvättar våra händer och gå på toaletten och pussar varandra på munnen vi är ju egentligen som små barn som tror att allting fungerar som i vårt eget rum och plötsligt så får vi reda på att världen utanför fungerar helt annorlunda det finns ingen central kosmisk scen där allt utspelar sig synkroniserat universum dansar inte efter våra

[00:19:19] intuitiva regler universum har absolut ingen skyldighet att göra oss tillags att motsvara våra förväntningar det här gör mig alldeles vad ska man säga skogstokig men jag känner mig trygg och jag känner en känsla jag får en känsla av tillhörighet

[00:19:50] nu ska jag åka för att jag måste komma fram till hotellet innan det blir mörkt du ska ha stort tack för att du har vandrat stillasittande med mig idag och nästa vecka så är jag tillbaka igen och då vet

[00:20:20] ingen var jag är någonstans nu eller senare hej då