Jag är tillbaks i huset där Äventyrsvargen står. Du vet vilket, Vandra. Huset där tiden skaver lite extra, där stubbar har minnen och katthår bär på känslor. Flingan är med. Han svarar inte, men han stryker sig mot micken och mot mig – som för att säga: “Du, vi har varit här förr.”
Vi går i skogen, en väg jag gått förut, för precis ett år sen. Då pratade jag om att börja tycka om mig själv. Nu pratar jag kanske om samma sak, fast det låter lite annorlunda. Fåglarna attackerar, Flingan gömmer sig under en gran, jag tappar filer och nästan förståndet, och någonstans mitt i allt hör jag ekot av ett liv som var.
Det är något med platser. De är som gamla bekanta som inte längre vet vad de ska säga. Och något med katten, den slingriga fisken till vän som kanske saknar mig lika lite som jag saknar honom. Eller så gör vi det, men på olika språk.
Jag skäms lite för hur mycket jag delar i det här avsnittet. Men det är ju min podd, och jag gör som jag vill. Så häng med på en vandring genom skog, separation, fågelfeider och en liten glimt av tacksamhet.
Lycklig Vandring!
Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
[00:00:02] Ich bin Charissa und meine Empfehlung an alle Entrepreneure startet mit Shopify erfolgreich durch. Ich verwende Shopify schon seit dem ersten Tag und die Plattform macht mir nie Probleme. Ich habe viele Probleme, aber die Plattform ist nie eins davon. Ich habe das Gefühl, dass Shopify ihre Plattform kontinuierlich optimiert. Alles ist super einfach integrier- und verlinkbar. Und die Zeit und das Geld, das ich dadurch spare, kann ich anderweitig investieren. Vor allem in Wachstum. Jetzt kostenlos testen auf shopify.de
[00:00:30] Hej och välkommen till Vandra med Henrik. Det är jag och Flingan. Vi är hemma i huset där Äventyrsvargen står. Och Flingan och jag är själva här. Hej Flingan! Hej Flingan! Nej, han bara stryker sig mot micken. Jag tänkte jag skulle ta en liten promenad i skogen här utanför, för det var länge sedan.
[00:01:00] Vill du följa med mig? Herr katt, jag har ju då för dig som är ålderligare. obekant med detta så har jag ju då... Ja, kom! Följ med mig! Följ med mig så går vi ut och går. Jag och Nina har ju valt att gå ifrån vår gamla relation. och starta en ny sorts relation.
[00:01:29] Än där vi är vänner snarare än romantiska partners. Och det här innebär ju att jag har flyttat härifrån. Sen ett halvår tillbaka ungefär. Men studion står ju kvar här, så jag jobbar ju här. Ja, ska du följa med ute i skogen? Ja. Och det här är ju vemodigt och sorgligt på flera sätt. Speciellt när jag är här själv. Det känns konstigt att gå omkring i
[00:01:59] reminiscensen av det som var ett helt oifrågasatt liv. som det ju var förr. Men det är också väldigt bra. Det är så dubbelt. Det finns så många nivåer. Så jag kan känna en djup ödslighet. Och en djup sorg. Ja. Eller hur, Flingsson?
[00:02:34] En djup sorg över att ja. Att det är som det är. Men samtidigt i och med att alla mår så bra. Och när jag ser effekterna av det valet som vi har gjort. Jag ska inte bli så här jätteprivat. Vi är väl kanske alla tre ganska nöjda med det här. men jag
[00:03:03] jag jag ska inte tala för någon annan. Det här är ju verkligen min resa. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg sådär när man lyssnar på mig. Det är ju bara mitt perspektiv som får komma till tals. Det är ju bara jag som pratar. Och det är ju själva planen. Ska jag gå in i skogen, Flingsson? Så det blir lite äkta skog eller ska jag hålla mig kvar på stigen? Vad tycker du? Vad tycker du, Flingsson?
[00:03:34] Okej. Jag går in i skogen. Hans tystnad talade. Det är ovanligt lite mygg i år. Nästan inga alls. Än så länge. Jag har varit här själv en hel vecka och spelat in så att jag kan ta semester. Jag har spelat in Somna med Henrik Vandra med Henrik Fall asleep with Henrik
[00:04:05] Jag tror att det är nu mer än 17 avsnitt som jag är inne på här. Så det har varit väldigt intensivt och jag har varit alldeles ensam. Jag har inte pratat med någon. Och det har också satt sin prägel. Nu går jag helt omedvetet samma sträcka som jag gjorde för ungefär ett år sedan när jag spelade in
[00:04:35] det här avsnittet eller spelade in den här podden Somna med Henrik. Ja, det var Flingan som sprang förbi. Även då följde Flingan med och jag gick till en plats på en stubbe här. Det var typ precis ett år sedan. Och då gick jag hit och så satt jag och gjorde ett avsnitt där jag pratade om att jag ville tycka bättre om mig själv. att jag ville gilla mig själv. Och
[00:05:05] det var ju precis egentligen när hela den här processen drog igång och allting skulle komma att ändras. Och nu är jag här igen. Det är ett år sedan nu. Det var ju ingenting som jag gjorde någonting konkret av då i mina innehåll och så. Det var ju saker som var på ett djupt personligt plan. Men här satt jag då på en liten stubbe och Flingan var med. och även nu samma sak. Samma sak.
[00:05:36] Jag går och sätter mig på en fallen träd. Nej, jag vågar inte sätta mig på det här trädet. Vet du varför som vandrar? Därför att det är en riktig rotvälta. Det har jag fått lära mig att man ska inte sätta sig på rotvältor. För någonting kan hända och så snappar den upp träd och då är det adjöss. Det vore ju grymt innehåll i och för sig. Jag sätter väl mig på samma stubbe som jag satt på för ett år sedan.
[00:06:09] Och just nu är det en fågel som är väldigt upprörd på flingsån. Flyger runt omkring i skogen ovanför oss. Och Flingan är helt galen av ömhet här. Han älskar mig. Du älskar mig, Flingan. Visst gör du? Svara. Nej. Det är så otacksamt. Otacksamt är kattens lön.
[00:06:39] Okej, det är väl bäst att jag rör på mig då för de blir så rädda här, fåglarna. Det är inte mitt fel. Han följer efter mig. Nu tänkte Flingan att jag förrådde honom. Okej, så saker har ju ändrats under det här året. Från att vara bosatt här säger jag inte det längre. Från att vara någons
[00:07:09] säger jag inte det längre. Jag kommer ju alltid att vara någons på det sättet. jag sitter ju ihop med Nina för eviga tider. Och det vill jag så vill jag att det alltid ska vara. Jag älskar ju henne. Hon är min bästa vän. Och jag är så glad att det blev så. Att det inte blev att det inte är
[00:07:38] bråk och osämja och ilska. Utan att det var att det har varit en förhållandevis smärtfri process. Men du känner ju mig vandra. Du vet ju hur jag är. Jag ska ju hålla på och in och peta helt. Det finns en det finns en replik i Ingmar spelen av Runde Lindström som spelas i Nås varje år. Som vi brukar skoja om.
[00:08:09] Vi har skojat om det mycket genom åren jag och Nina. För att det är en sån det är en sån klassisk svensk replik. Vi har ju lov av varandra och inte in och riva i det där gamla såre med er. Anna Eiding sångerska som framförde denna nej jag får gå härifrån fåglarna är helt tokiga. Flingan kom! Kom!
[00:08:39] Ja de har sin kvällsstund nu fåglarna. Du störde dem mitt i middagen. Och de dyker mot flingsan. Kom flingan! kom! Oj nu dyker den mot oj! Och flingan grejen med flingan är ju att han är ju rädd. Flingan är ju jätterädd för fåglar. Kom nu flingsan så går vi. Ska jag lyfta upp dig? Ja kom.
[00:09:10] Oj oj oj jag ska lyfta upp dig flingan så. Aj aj aj aj jag ska kom ta det lugnt ta det lugnt ta det lugnt. Jag försöker rädda dig. Så nu går vi frufågel. Okej vi går den här vägen istället då.
[00:09:42] Så nu får du gå ner igen. Och som ett höj försvann han in i skogen. Ja men kom då flingan! Okej det här blev ju jättespännande innehåll. Han har gömt sig under en gran för den här koltrasten är jättearg på honom. Ja men vi går hitåt då flingan. Kom följ med mig så går vi tillbaka till huset.
[00:10:14] Kom följ med mig! Nej nu ska han heta gräs. Ja! Det är ju ett märkligt djur. Okej. Ska jag behöva lyfta upp dig för att du ska förstå ditt eget bästa? Kom! Nu går vi. För det har säkert ungar här eller något.
[00:10:46] Ibland kan jag tänka att så här när man ser ett farligt djur som en katt ja för okej det är en sak att skrika och håll dig undan och så. Men när man går när katten helt uppenbart går därifrån vad är det för fasoner? Hålla på och fortsätta och trakassera. Så nu släpper jag ner flingen. Så jag försökte rädda dig. Du är ju så rädd. Det kan hända ibland att han är borta typ en eller två nätter och då tänker jag att det oftast är
[00:11:17] oj! Att det oftast är fåglar som han giddar med men nu ser jag att han inte är rädd. Det är krig igång. De dyker mot honom. och han försöker ta honom. Kom nu flingan! Är det här sinnebilden av en curlingförälder? Kom nu! Säger man artigt till varelsen som inte förstår svenska eller människospråk
[00:11:46] överhuvudtaget. Kom! Kom nu! Nu fick jag som en bild av att det här var som en symbol för att det här är inte min skog längre. Att det här är den vill inte ha mig mer. jag har inte hemma här. Det är sent på kvällen när jag är här nu. Jag var tvungen att åka tillbaka för att jag
[00:12:17] jag har datastrul. Jag håller på och filmar mina avsnitt av Fall of Sleep with Henrik för att jag ska ha till sociala medier min engelska kanal. Och det är en helt annan grej det här med video. Det är mycket större filer. och plötsligt så har det blivit något fel så jag har råkat radera en massa filer och då kände jag vandra att jag höll på att bli fullställd vansinnig och var benägen att kasta mig
[00:12:46] framför den framrusande inlandshisen så som megbrukligt är då. Och det gjorde jag inte. Istället åkte jag hit för att se om jag kunde fixa. Men det gick inte. Den ett av av avsnitten är helt enkelt raderat. Och då får jag bara acceptera det. mycket av det jag går igenom just nu det är rörigt ska jag säga. Och det är mycket känslor. I mig
[00:13:17] runt omkring är det ganska stabilt vågar jag säga så. Det känns så i alla fall. Men i mig är det rörigt. Och jag jobbar med att försöka hitta någon slags position där jag accepterar det att det är rörigt. Och låter det få vara så. för man vill ju så gärna lösa allting.
[00:13:47] Man vill ju så gärna springa iväg och krishantera varenda liten sak som dyker upp. Och när det då dyker upp så mycket på en gång då känns det nästan som att hur är det förväntat att jag ska lösa allt det här tänker jag. Hur har de tänkt de här som bestämmer? Och då glömmer man ju kanske att det kanske inte nödvändigtvis finns någon som bestämmer. Eller jag då skulle det vara. det är väl jag då kanske som bestämmer.
[00:14:23] Nu har vi gått ut ur skogen igen jag och flingaren sitter i skogsbrynet han stryker sig mot stenen där jag sitter och jag står och tittar på huset där jag bodde en gång. Det är ingen hemma där nu. Där var en mygga. Det var första förra året tror jag. Det är
[00:14:52] jag vet inte om det är bra eller dåligt detta att jag försöker att jag låter mig själv känna den här känslan av vemod eller vad ska man säga det här ödsliga ekot som finns. För jag är ju liksom jätteledsen över att det blev så här.
[00:15:22] Och jag är jätteledsen över andra saker som pågår kontemporärt också i mitt liv. Och saker som rör sig bortom min omedelbara närhet och det gör att jag ibland tänker jag ska man inte bara ibland typ bita ihop och skita i det och gå vidare bara. Tuffa på. Och jag försöker litegrann men jag tycker att det är svårt. Jag tycker att det är svårt att inte känna det jag känner
[00:15:52] och att inte låta det få ta över allting. Och stundtals är det lite svårt då är det som att jag i och med att jag jobbar själv och i och med att man gör allting själv så är det som nu känner jag plötsligt att jag skäms lite med andra. Jag tycker fast det är lite pinsamt att jag sitter här och berättar så här djupt personliga saker i en podd. Speciellt när jag inte har tänkt igenom det och kunde lägga någon så här kosserisk prägel på det
[00:16:21] och säga typ och därför så eller någonting. Det finns ingen summering här jag är mitt i det. jag är mitt i detta vad det nu är och vad det ska mynna ut i. Och jag kommer ihåg när vi förlåt jag kommer ihåg när vi flyttade hit
[00:16:53] jag var ju inte så jag vet inte det är så lätt att hålla på och idealisera det är inte det att det var så bra då. Livet var väl också svårt jättesvårt då mycket svårare än vad det är nu på många sätt men ändå är jag det är som att jag hör ekot förstår du? Det är som att jag hör ekot av allt som var. Och det är så
[00:17:23] obarmhärtigt att världen bara rusar på. Det är så obarmhärtigt att allting bara fortsätter. Det är inte det att jag vill stanna tiden heller. Det är inte det att jag vill att allt ska bara frysas som ett fotografi och stanna upp. Det är klart att jag vill ju fortsätta också. Jag vill ju vandra på den här vägen.
[00:17:53] Men det är någonting men framförallt sitter det ihop med barnet och sådär. Att jag känner att ja hur fan blev hon stor plötsligt? Vi gick där till. Och hur alltså du hör ju vandra jag är ju en jävla röra och så ursäkta. Eller inte ursäkta förresten. För det här är min podd jag gör ju vad jag vill.
[00:18:24] jag kanske inte ens publicerar det här. Vi får se. Säger du flingan? Vad säger du om det? Han har ett sätt att stryka sig mot mig som är både mysigt och lite läbbigt. Dels är det det här fästingarna som jag tjatar om men som ändå är ett problem att han stryker ju av sig en miljon djur på mig. Men sen är det någonting annat också
[00:18:54] att han är lite så hal som en någon slags som man föreställer sig att en orm är fast en orm inte är. Det finns någon slags hal en glatthet i honom. Han är som en fisk som slingrar sig runt mitt ben. Han är så smidig och snabb och det är så o det är inte så ömsint han stryker sig mot mig utan det är liksom så här ta av mig det här. Klia av mig det här.
[00:19:27] så flingan jag kan inte säga om jag ska vara helt ärlig jag måste säga få vara ärlig med dig flinga jag måste ju säga att jag saknar väl inte dig sådär jättemycket jag tror kanske inte du saknar mig heller jag tror inte riktigt att du är kapabel att sakna på det sättet nu när vi har hängt så mycket den här veckan så känner jag väl att det går bra att leva ett liv utan katt men det är klart
[00:19:57] att det är mysigt så här stormtals på håll jag kommer faktiskt inte ihåg typ vad jag sa men
[00:20:26] detta kanske får vara slutorden då vandra livet är så fullt av förunderlighet och jag är glad att jag får vara med och jag är glad att du är ute och går med mig för jag har ju så kul så tack för att du finns vandra och nästa vecka så är jag tillbaka igen
[00:20:56] en annan gång och då vet ingen var jag är någonstans kom nu flinga så går vi hej då