Hej Somna. Jag var ute och gick precis och då såg jag korpar. Två korpar som flög över mig. Jag gick förbi en järnåldersplats och tänkte på att korpar har funnits sedan dess. Har ni tänkt på hur mycket smartare korpar är än duvor? Kanske duvor har högre EQ, men det tror jag inte heller. Här om dagen satt jag utanför en butik och väntade på Harriet. Då kom det en duva. Vi tittade på varandra och det var som att duvan också kände att det var en själlös plats. Det var som att duvan sträckte ut en hand mot mig, en klo. Jag sträckte ut min hand mot duvans lilla klo och sveptes med. Innan jag visste ordet av så flög jag över Stockholm.
Det är lätt att tänka att duvor är lite äckliga. De bajsar överallt och ser inte smarta ut. Men duvan och jag hade telepatisk kontakt under turen. Jag förklarade för duvan varför himlen är blå. Det är för att den är det. Gruskornen ligger där de ligger, för att de gör det. Jag tror inte att det var det duvan ville prata om när hon bjöd in till den här flygutflykten.
Duvan blev ännu större, ett duvlandskap. Den landade på en stor blank sjö. Månen hängde som en oäten ost på himlen. Jag låg där på rygg och tittade upp. Duvan frågade: "Varför ligger du här Henrik?" Jag förstod inte riktigt frågan, det var duvan som bjöd med mig. Vi var tysta en stund. På vilket sätt beskriver språket verkligheten? Inte alls. Eller gör det det? Vi styr ju inte våra tankar. Vi tänker det vi tänker. Är inte hela livet såhär egentligen? Att ligga på rygg på en duva, på en stor blank sjö, titta upp på månen och lägga tanke på tanke. Godnatt, Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Lyssna utan reklam, få extraavsnitt, spellistor med mera på: https://somnamedhenrik.supercast.com/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.