Fotografier

[00:00:00] Hej Somna! Bara en kortis innan vi börjar. Vill du lyssna på Somna med Henrik utan reklamen? Vill du slippa den helt enkelt? Eller vill du kanske ha extra avsnitt två gånger i månaden? Då kan du prenumerera på Somna med Henrik+. För att göra det så klickar du bara på länken i podcastbeskrivningen. Ses där!

[00:00:21] Hej och välkommen till Somna med Henrik. Ditt lugnande läge. Din långsamma langur i natten. Det är jag som är Henrik. Och det är du som är somna. Och det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

[00:01:24] Hej Somna! Hej! Jag ligger i sängen när jag spelar in det här avsnittet. Det blev så. Ibland så tycker jag det känns skönt att ligga ner på rygg och titta upp i himlen. Eller himlen. Det har jag faktiskt aldrig gjort för övrigt. Jag har aldrig spelat in ett... Jo, det har jag visst. Varför ljuger jag för dig? Somna, förlåt mig.

[00:01:55] Jag har visst läggat på rygg utomhus. Ett avsnitt för kanske ett år sedan eller lite mer kanske. Så låg jag på rygg i en solstol utanför huset. Och tittade upp i himlen och poddade. Det var nog ett extraavsnitt så det kanske inte alla har hört.

[00:02:24] Apropå solstol. Så... Under någon förvirrande passage i min dotter Harriets tidiga, tidiga liv. Hennes första dagar utanför sin moders liv. Så... Vi hade ju bestämt att hon skulle heta Harriet. Men när hon kom ut såg hon inte ut att heta Harriet. Hon såg ut att heta... Skulli, mulli, dully, mursch, mutilulli, bulle, kulli, hullerull. Liksom.

[00:02:54] Och det kan man ju inte heta. Så vi fick lite panik. Ehm... Så... Så vi började fantisera på nya namn. Och då kom jag på idén att hon skulle heta Sol. Ehm... För att hon kändes som en sol. Och ett oskmol samtidigt. Och...

[00:03:21] Det gick inte Nina alls igång på. Jag förstod inte alls varför. Tills jag... Lade ihop då... Mitt efternamn med hennes förnamn. Förnamn. Då skulle hon ha hetat Solstål. Och... Smeknamnet, öknamnet, Solstolen dyker plötsligt upp. Och då tyckte inte jag heller om det då.

[00:03:52] Hur mår du? Somna. Jag mår bra, tror jag. Det var länge sedan som jag låg ner och pratade. Och jag känner väl att... Jag har gjort det också i ett extra avsnitt. Ganska nyligen. Men... Men annars har jag faktiskt inte legat ner på hur länge som helst. Jag brukar ju alltid sitta i äventyrsvargen. Nu är jag i sovrummet. Och tittar på en...

[00:04:22] Gråsvart mörkläggningsgardin. Och håller faktiskt i min telefon. Okej, ska vi göra så här? Ska vi prova något nytt idag, somna? Om jag scrollar tillbaka till min allra första bild i min telefon... Så får du följa med på... Ja, men det kan vi ju faktiskt göra. Det är ju en kul idé.

[00:04:48] Jag scrollar tillbaka till min allra första bild. Det är ju inte den första bilden jag har tagit med min iPhone, vill jag säga. För att det är ju... Det var ju ganska sent in som Apple började säkerhetskopiera bilderna i molnet. Men den allra första bilden här då...

[00:05:16] Ironiskt nog då, så är den från år 1922. Den allra första bilden i min kamerarulle. Det är därför den har placerats så tidigt då. 1922. Togs ju inga iPhone-bilder. Utan den här bilden är ju tagen då med en... Får jag förmoda någon gammal Hasselblad-kamera av något slag.

[00:05:42] Den föreställer alltså min farfar på en motorcykel. Han är väl tonåring? Den måste vara tagen tidigare än 1922. Undrar varför jag har... Ja, men han är kanske... 12 här. Min farfar. Han har en keps och en jacka och... Ett par byxor då.

[00:06:11] Bredvid honom står ett par i... Vägutstyrsel. En man och en kvinna. Båda två har hatt... Både min farfar... Barnet farfar och min... Hans då far har såna så kallade gubbkepsar på sig. Och min farmor har... Eller min pappas... Min farfars mor har... Har... Har... Någon typ av... Allra redan vit...

[00:06:41] Alltså på bilden. Pottformad hatt på huvudet. Båda två har såna här tät... Dubbelknäppta... Färd... Färd... Rockar på sig. Eller... Min farfars far har ju någon slags... Kostym. Han har slipsan. Han har rosig rockslaget. Och jag tror att min farfars mor har en kjol. Men det är svårt att se. Det är för att motorcykeln har en sidovagn.

[00:07:10] Och han är liten min farfar. Och innan du nu rusar iväg och skriker att hur kan... Apple ha sparat en bild från 1922 i ditt moln? Du har väl inte tagit den med iPhone. Så vill jag bara säga att det är jag som har datumsatt den här bilden. Den är alltså satt till 19 juni 1922. Men det kan ju diffa med 5, 6, 10 år hitåt eller ditåt. Jag har ju bara chansat.

[00:07:40] Och det har gjort att den har hamnat först i min kamerarulle. Min morfar var besatt av motorcyklar och bilar. Som jag har förstått det. Eller besatt. Han tyckte det var väldigt roligt. Han pratade mycket om sina motorcyklar i sina dagböcker under de första åren av dagboken. Han började skriva dagbok 1922. Det är nog därför som jag har...

[00:08:08] Det är nog därför som jag har datumsatt den till 1922. För jag vet ju ärligt och allt inte alltså. Det är en väldigt suddig bild. Om jag zoomar in på min farfars ansikte så ser jag ju att han... Jag ser ju att det är han. Men det är ju också ett barns ansikte.

[00:08:38] Och min farfars far har ögonen slutna. Det var ju så långa slutatider att det räckte ju med att man rördes lite lite grann. Så blev det ju suddigt. Och det är det. Det är suddigt. Hon har ju också en del som har varit så mycket som är min och mina bröders. Det är ganska smalt ansikte med ganska stor näsa.

[00:09:06] Hon har väldigt markerad kindben. Det har inte vi så mycket i min familj. Nu alltså. Hon har en rock på sig. En dubbelknäppt rock. Hon håller i ett par handskar. Hennes händer är smala och fina. Som mina. Och det är en kjol hon har på sig. Ser jag nu.

[00:09:32] Det är en svart vid bild så det är svårt att avgöra vad färgen är på någonting av det de har på sig. Min farfars slips är lite slarvigt knuten. Inte farfar, förlåt. Farfars far. Den är lite sne och knuten är lite ihop svinnad. Som att man har dragit lite för hårt i slipsen.

[00:10:03] Hans krage, skjortkragen är lite i oordning. Det är en sån liten skjortkrage. Med småslag. Och han har också en dubbelknäppt kostym. Eller säger man kavaj. Jag har aldrig förstått skillnaden mellan kostym och kavaj. Vänligen upplys mig du som har doktorerat i olika klädstilar. Min farfars motorcykel som han sitter på har ett registreringsnummer.

[00:10:35] R715 står det. Med otydligt utfrett på nummerskylten. Och det är verkligen en sån här gammal, gammal motorcykel. Med sidovagn. Vilken kul idé som när det här blev. Jag känner att jag var så. Jag har planerat fel. Så att det här avsnittet liksom spelas in. Utan att jag egentligen var mentalt inställd på det.

[00:11:07] Så kan det bli ibland att jag. Vänta, jag måste bara kolla så att det faktiskt spelar in en sekund. Jag måste bara resa mig upp lite i sängen. Ja, det gjorde det bra. Jag har ställt själva ljudenheten på golvet bredvid sängen. Jag ser inte om det av någon anledning skulle avbrytas. Som det har gjort. En gång i poddens tidiga existens. När jag upptäckte att jag hade spelat in ett helt avsnitt. Fast datorn hade kraschat efter bara tio minuter.

[00:11:36] Då har jag suttit i en liten garderob. På mitt dåvarande kontor och pratat. I, ja, 50 minuter då. Utan att jag hade spelats in. Den andra bilden. I min kamerarolle på telefon. Lånen är från Vara. År 1940. Alltså jag vill upprepa då.

[00:12:05] Att det är jag som har satt de här datumen. De här årtalen. Jag vet ju inte exakt. Jag har ju bara uppskattat grovt. Och min pappa har hjälpt mig. I de fall det är av min farfar. Och det gör det här då. Det är min farfar. Och han står utanför en. Någon typ av verkstad. Pappa har berättat vad det här är för någonting. Men. Vad det är för lokal.

[00:12:33] Men jag kommer inte ihåg. Nu tyvärr. Han har snickabyxor på sig. Alltså arbetskläder. Han har en skjorta med prydligt uppkavlade ärmar. Han har högt hårfäste. Någonting som jag vet att han hade komplex för i sitt liv. Och skjortan är lite ledigt uppknäppt runt halsen. Han har händerna i byxfickorna.

[00:13:01] Det är någon typ av brukslokal. För att det är ett tegelhus. Och det ligger bröte. Någonting som ser ut som en vattenslang på marken. En någon järnbalk som är lutad mot tegelfasaden. Dörren är öppen. Och han står och tittar ut. Han har ena foten ute på trappan. En så här tvåstegs cementtrappa. Och andra foten inne i lokalen. Där man kan skymta.

[00:13:32] Någonting som ser ut som stänger. Som står lutat mot en vägg. Den här bilden är också. Ursäkta. Den här bilden är också suddig. Men det ser ut som att min farfar kisar mot solen. Kanske är det så att det är taget i starkt solljus.

[00:13:59] Vilket skulle indikera att klockan är strax efter eller innan lunch på dagen. Vilket motstrider är tidsangivelsen för mig i min bild. Som jag satt till klockan 21 och 12. Men det är ju den tiden som jag har satt datumet. Antagligen höll han väl på att pilla mig i någon motorcykel eller något där inne då. Och nu kom han ut bara för att visa sig.

[00:14:32] Jag vet ju att min pappa lyssnar på sådana med Henrik till och från. Det här är alltså en bild av bror Erik pappa när han står utanför någon typ av tegelbyggnad. Och tittar in i kameran men han kisar lite grann. Han ser lite skygg ut. Lite som att han... Någon har bett honom komma ut. Bror Erik och ställ dig här så jag får ta kort på dig. Typ. Han har snickat byxor på sig.

[00:15:02] Som sagt. Bilden därpå har jag satt till den 19 juni 1950. Det är ju inte alls så sant. Jag vet ju inte som sagt. Den föreställer en liten pojke i en... I en roddbåt. Han ser ängslig ut. Hans små händer håller i en åra.

[00:15:31] Det är ju någon slags kanot fast han är väldigt bred. Ja... Det kan ju vara att pojken är liten. Bakom pojken avtecknar sig lite... Vass. Och bröte. Lite sly som ligger i vattnet. Det kan vara en insjö eller en å. Och på... I vattnet. Utanför bild. Alltså man ser speglingar i vattnet.

[00:16:00] Av träd som speglar sig i vattnet. På andra sidan. Så antagligen är det väl som en liten bukt. Eller en liten krök i ån. Eller någonting. Och det ser faktiskt ut som att... Kanoten ligger precis i det. Vid strangkanten. Alternativt faktiskt uppdragen på stranden. Men där är det för mörkt. Man ser inte. Pojken ser ängslig ut som sagt. Han har... Mörkt hår.

[00:16:29] Men solen reflekteras i hans hår på ett sätt som... Gör att det ser blånt ut. Precis där solen slår. Det är sommar... 1950-tal. Och han har på sig... Pojken har på sig ett par snickabyxor. Och en kortärmad skjorta. Och han tittar antagligen på... Den som tar bilden. Eller tittar på någon bakom den som tar bilden.

[00:17:00] Hans blick är lite lägre ställd. Och den här lilla pojken är ju då min pappa. Anledningen till att jag... Vi får ju se när vi scrollar fram här. Men jag har ju bilder som är ännu äldre. Men de har ju inte datum satt. Och det är bland annat en bild på min... Mormors... Mormors mor. Som sitter med ett huckle på en första trapp.

[00:17:30] Men den... Bilden har jag inte satt ett datum på. För det är fullständigt omöjligt att veta när den är tagen. Alltså det kan vara... 1890. Men det kan också vara... 1905. Alltså jag har absolut ingen aning. Men det här är min pappa i en båt. Och även här vet jag att pappa har berättat för mig... Var och den här bilden är tagen. Men jag... Minns inte. Och det kanske inte spelar så stor roll. Jag tänker... Att här...

[00:18:01] Den här lilla ängsliga pojken som sitter i den här båten. Han har ingen aning om allt det här som ska komma. Och alla de barnen han ska få. Sex stycken. Och deras respektive vägar. Barnen de ska få. Visst är det märkligt med släktled. Hur det ena ger det andra på ett sånt obevekligt sätt. Aldrig ska någonting bara komma till samtidigt. Tänk om man hade kunnat få vandra sida vid sida med sina föräldrar.

[00:18:31] Genom deras liv. På något vis. På något skumt vis. Om man hade kunnat få utvecklas tillsammans med dem. Undrar om jag och mina föräldrar hade blivit kompisar. Om vi hade gått folkhögskolan tillsammans. Sånt där undrar jag aldrig över. Nu var jag på väg att säga att jag undrar över det ofta. Men det stämmer inte. Jag undrar över det... Nu. Precis just nu.

[00:19:01] Och aldrig igen. Det här lägger vi locket på. Ja, det är bara pappa här. Även denna bild som kommer efteråt. Jag är tagen på 50-talet någon gång. Också sommar. Han ser yngre ut här på den här bilden pappa. Här sitter han och påsar med knytna nävar i knät. Han har blivit tillsagd, anar man. Att sätta sig här in vid detta monument.

[00:19:31] Och det är alltså ett monument. Åh gud, det står någonting på det. Men det syns ju inte. Här vilar en av... Här vilar en av en gammal man.

[00:19:59] Tacksam, prisande, prisade han. De ofattliga. Att det förunnades honom genomleva ett liv på jorden som människa. Är det typ en mannerström eller någon som ligger här?

[00:20:28] Jag vet inte. Han är tillsagd av sina föräldrar och sätter sig där och påsa. Och han förstår inte alls varför. Det är någonting med barn på gamla bilder. Det tas aldrig några bilder på dem springandes, lekandes. Utan de sätter sig in vid någonting. Och de ingår i sammanhang som de inte begriper. Sätt det här nu. Det här är viktigt.

[00:20:57] Sätt det där och ser söt ut, Sölve. Och han gör det. Det är någonting med vuxna i... Det är en vuxens värld. Idag är det mer barnens värld. När man gör saker med barn. Då är barnen i sin egen värld. Det är väl ändå fint, får man väl ändå säga om man ser det objektivt. Det är väl ändå fint att oavsett hur outhärdigt det är för en vuxen människa att gå med på till exempel ett lekland.

[00:21:29] Vilket jag då verkligen måste säga att jag tycker. Förlåt, jag håller på att rätta till min lins samtidigt här. så är det väl ändå ganska fint att den här pojken som jag ser på bilden här han är ett barn som är på utflykt i de vuxna svärd och han förstår inte vad någonting handlar om. Vad han detta allvar för den här stenen.

[00:21:58] Det här monumentet. Ja, och nästa bild. Ja, det är ju bara farsans grej. Jag undrar varför jag har bara datum satt de bilderna. Men det är pappa som har smsat mig de här och sen har jag någon kväll tror jag bara

[00:22:28] lagt in dem i kameran och den har satt ett årtal. Det här är år 1975. Det är alltså samma år som jag föddes. Det ser ut att vara vår ute. och tidigt för att min mor är på en... Är det två bilder? Den översta bilden det är två som är tagna och min pappa har tagit kort på två fotografier. Och återigen jag vet ju inte om det här är år 1975. Men på översta bilden är min farmor

[00:22:59] Susanna och hennes bror Yngve. Hennes lillebror Yngve. Farmor sitter på en stol med benen i kors och har på sig någon typ av kortärmad tweed-dräkt och glasögon. Det är en suddig bild men den är i alla fall i färg vilket känns fräscht med tanke på att jag har pratat om svartvita bilder nu i 20 minuter. Bredvid henne står

[00:23:28] hennes bror Yngve och han är då väldigt lik oss syskon. Det är som att det här skulle kunna vara min lillebror Marcus. fast äldre. De är ju en tant och en farbror här fast det är 70-tal. Och han håller sin hand han har en vit t-shirt och ett par mörkgråa byxor och han håller sin vänstra hand på min farmors högra axel. Och han blundar lite

[00:23:58] ser lite tafat ut och hon tittar ut snett åt höger uppåt mot solen antagligen. kanske är det min pappa som har tagit bilden i Västergötland någonstans. Och här nere är jag då det här är anledningen till att jag vet att det är 1975 för att på den här bilden som är nedanför då så står min pappa min mamma min farmor

[00:24:27] och hennes bror Yngve och det är tidig vår för det ser man på träden och gräset. Bakom sig har de någon typ av industri skorsten fast det är ju ett gammalt det är en gammal ruin av ett bruk förmodligen ett gammalt bruk de har antagligen gjort en av de här beryktade utflykterna som de alltid gjorde i omgivningarna. De åkte iväg och så gick de omkring på gamla platser.

[00:24:58] Gamla torp och gamla industri orter och gamla bruk och kyrkogårdar och utflykter gjorde de och sen hade de väl antagligen med sig fika och så satt de där. Från vänster där står min pappa han har på sig en brun Manchester jacka ett par bruna Manchesterbyxor utsvängda ner till

[00:25:26] hela han är brun han har glasögon som det ser ut och hans hår är parslockigt svart. Bredvid honom står min mamma och det här är också då jag säger att det är 1975 därför att jag kommer till det. Min mamma är då alltså gravid med mig men det syns inte riktigt på den här bilden. Hon är alltså väldigt tidigt. Hon har en liten bulle över magen men det är svårt att avgöra om den är

[00:25:56] om det är jag eller hon har en sån ja för mig är det en 60-tals frisyr som hon har. Hon har en blå jeansjacka blåa jeans en röd tröja eller blus under och ett par röda skor och sen har hon en brun axelväska runt ena axeln.

[00:26:28] Vid hennes fötter sitter en liten hundvalp en border collievalp som heter Gruff och det är därför jag vet att året är 1975 därför att eller sent 1974 därför att när de väntade på mig så skaffade de Gruff

[00:26:57] så jag skulle säga att det här är i mars 1975 men jag chansar ju bara. Bredvid min mamma står min farmor och hon har också glasögon och det svarta håret som min pappa har hon har en brun rock med tre knappar knäppt bara ben förmodligen strumpbyxor och ett par vita skor och bredvid henne står då Yngve

[00:27:27] och Yngve har en hatt och han har en svart eller brun rock och byxor i pressväck och prydliga bruna eller svarta skor. någon annan har tagit bilden oklart vem gemensamt för dem allihop förutom skorstenen i bakgrunden som skapar någon typ av bildkomposition är att de alla tre tittar på samma sak de tittar på Gruff

[00:27:55] och Gruff ser skygg ut han han har väl precis lärt sig sitta typ alltså på kommando inte som att han har lärt sig sitta han tittar förmodligen på den som tar bilden kanske att den som tar bilden ropar på Gruff titta hit då Gruff var ju med mig hela mitt liv jag föddes

[00:28:24] in i hans famn det finns en bild på mig och honom när vi ligger och sover skedar på golvet och jag som liten var han ju en jättespännande del av mitt liv jag minns honom som en svart och vit blixt han var så snabb han sprang så otroligt fort och han var skrämmande när han skällde när man sa skall till honom då skällde han och då blev jag ofta rädd och överväldigad av att det var så

[00:28:55] starkt han sa skall men jag tror att jag älskade honom eller sådär som ett barn kan älska saker eller ting eller varelser ja men sen när jag blev tonåring så glömde jag honom och när han dog när jag var 18 så var han helt obetydlig för mig det där kan jag ibland undra vad är det för fel

[00:29:25] på mig det är liksom en varelse som har funnits med i mitt liv varenda andetag och nu så är han helt oviktig det där undrar jag varför varför glömde jag honom kan man göra det med människor också och så tänker jag på min morfar alltså som han som jag ser som morfar han

[00:29:55] de sista tio åren av hans liv så träffade inte jag honom han var dement och han minnes ingen och jag var aldrig där och hälsade på honom jag glömde honom kan man säga han han kände inte ens igen sina egna barn och eller det gjorde han väl i början förstås men och jag har alltid haft känslan av att han egentligen inte gillade mig riktigt han förstod sig inte riktigt på mig och sen på hans begravning så åkte jag ändå dit det här har jag ju berättat om förut

[00:30:25] och då var det som att jag jag var glad att jag gjorde det men jag förundras lite över hur vissa människor bara kan försvinna ur ens liv sådär sluta betyda någonting för en när mormor dog 2003 då hade jag ju kontakt med henne ända fram tills dess även om vi inte sågs då för jag

[00:30:55] jag jag jag bodde i Stockholm och hon bodde i Falun så jag var inte med när hon dog och så eller när hon var dödligt sjuk sådär jag träffade henne en gång på sjukhuset och sen dröjde det kanske två år och sen så pratade vi i telefon under den tiden och sen dog hon det är liksom en annan sak jag kände hur vi långsamt avslutade vår jordiska relation liksom

[00:31:25] men med morfar han försvann liksom när mormor dog och sen var han borta för mig han tog avstånd också han lämnade liksom han han hörde aldrig av sig och sådär och när jag pratade med honom i början där då ville han inte prata ville han runda av och sen försvann han nu menar inte jag jämföra djur med människor på det sättet jag menar morfar var ju på en vis en viktig del

[00:31:55] av mitt barndomsliv men det var ju gruff också ibland undrar jag bara vad är det hos mig som gör att jag jag minns att pappa berättade att han hade varit hos veterinären med gruff och att han hade fått somna in och jag kände ingenting jag tänkte typ jag kommer inte ihåg vad jag tänkte men nu bara om jag teoretiserar så var det mest jag tänkte ju mest på vad jag skulle göra i gymnasiet liksom

[00:32:26] vad jag skulle göra alltså på dagen i skolan med min videokamera vän av människan kanske säger du växte och var på väg bort Henrik men det var ju ändå hela mitt liv jag känner ju andra som har levt med hundar betydligt kortare tid som har djupa emotionella band till det här djuret

[00:32:55] och så undrar jag varför har inte jag dem jo det var ju naturligtvis för att gruff inte var min hund han var ju min pappas hund och mammas men mest min pappas han var ju min pappas bästa vän han var ju liksom en det var ju min pappa och mammas val att skaffa honom inte mitt

[00:33:25] han blev ju en allt mer perifer person i mitt liv i takt med att jag växte så är det ju okej nu byter vi ämnes raskt här för nu har jag scrollat vidare då och nästa bild är alltså en obegriplig det här vet jag inte vad det är det här är då alltså

[00:33:55] en bild från 1998 1998 den har inget med mitt liv att göra det är alltså av någon anledning har jag tyckt att det varit viktigt att spara någon typ av alltså det är ett konstverk det är en bild det är en målning av en abstrakt geometriskt formad kammare av något slag den är byggd av

[00:34:24] block med främmande det ser lite inka alltså ornamenteringen på blocken ser ut som gammal inka skrift men tankarna leder ju det är från Studio Ghibli och den bilden det står copyright 1986 Studio Ghibli jag har ingen aning om vad det här är men det kommer ju då antagligen från en animefilm

[00:34:54] i mitten av kammaren så står några rektangulära granitblock liksom i olika höjd och över dem så svävar några slags ornamenterade kuber och runt omkring så ligger då olika nivåer av stora block med de här konstiga inskriptionerna på

[00:35:24] undrar varför jag har sparat den bilden jag var ju under en period helt besatt av så det är lustigt att den här bilden är satt till 1998 när den faktiskt är från 86 i alla fall så var jag helt besatt av Studio Ghibli och deras ja framförallt Miyazaki då och Takahata deras två

[00:35:54] största kreatörer och grundarna av Studio Ghibli ja den var en intressant bild jag scrollar vidare då och även här är då Studio Ghibli från 1984 men jag fattar inte vad det är för bild varför jag har sparat de här det här är en flagga eller någon slags symbol där ena halvan det går en

[00:36:23] diagonal linje över den rektangulära flaggan eller fräsken eller vad man kan säga där ena den övre halvan är en ängel och den under halvan är en drake och även här är konstiga tecken det skulle kunna vara en flagga det skulle kunna vara en muralfräsk och sen kommer en till bild

[00:36:52] från Studio Ghibli jag har sparat de här för att för jag hade som en sån enorm uppvaknande tid det här var ju då 2007 eller något sånt där där mina jag kände att jag ramlade över Studio Ghiblis filmer jag vet inte jag tror att det beror på att min granne Totten lanserades i Sverige som en ny film

[00:37:22] fast den är från 80-talet jag minns att den recenserades i något sån här filmprogram på SVT eller TV4 roligt att recensera en film från 80-talet 2007 och då såg jag den första filmen jag såg var Spirited Away och blev helt golvad av den och jag kände att jag måste berätta mer jag kan inte bara sitta och vänta på

[00:37:51] att någon ringer mig och frågar om jag vill spela i någon film eller i en pjäs jag måste berätta mer och jag återupptäckte en sida av mig som är den berättande sidan liksom och då började jag då samla på bilder från Studio Giblis samlade verk för att sporra min

[00:38:18] ja vad säger man berättar lust min barnsliga värdbyggar lust så de här bilderna är någon slags evidens på vad som hände där och vad som faktiskt ligger till grund för den här podden som du lyssnar på just nu är den stora vändpunkten i mitt liv när jag hittar tillbaka till det som startade alltihop det är att jag älskar att berätta historier

[00:38:50] så den här bilden är från Hattbutiken i filmen Det levande slottet från 2004 där vad heter hon flickan som sen blir en tant hon jobbar där i början av filmen ja sen får vi gå tillbaks i tiden igen för att här är en bild på

[00:39:18] min pappa igen och hans familj på morbror Torstens begravning tror jag att pappa har sagt att det här är ett taget min pappa är kanske 15 år 16 alla har begravningskläder på sig och de flesta av människorna här har jag ingen aning om vem de är det är människor som är helt okända för mig de ler och de står framför en gammal smedia det här vet jag

[00:39:48] för att pappa har berättat det det är taget på familjen Torstens alltså min pappas farmors familjs min pappas alltså min farmors familjs ägor skogsbo och pappa har en lite han ser så charmig ut i sin svarta kostym och han ser han håller händerna

[00:40:18] i kors över blygden sådär som man gör när man när man inte vet vad man ska göra av sina händer hans högerhand håller fast den vänstra i ett stadigt grepp om midjan har han en hand som antagligen tillhör kvinnan bakom honom som jag inte vet vem det är kanske är det hans kusin bredvid honom står och det är det är en av

[00:40:48] de tre personer jag känner igen här på bilden Yngve hans morbror morbror är morbror Yngve är alltså vid god vigör ståtlig är han han var nog asnygg i sin ungdom men han levde ensam med sitt liv jag undrar hur det gick till antagligen var han väl helt enkelt väldigt skygg han gillar inte jag har ju berättat det förut men att

[00:41:17] han berättade för mig en gång jag frågade honom har du aldrig haft en tjej och då sa han att en gång hade han guidat två fruntimmer i trädgården där han jobbade för han var trädgårdsmästare det var det närmast när det kommit romantik i alla fall Yngve tittar nästan rakt in i kameran och har yvit hår svart som de flesta i den här familjen

[00:41:47] på pappas sida och bredvid honom står då hans mor min farmors mor och hon är gammal på bilden och ler men hon har då alltså begravt en av sina söner det här kanske inte är farmors mor inser jag nu det kanske är någon av systrarna men hon ser gammal ut hon ser äldre ut än

[00:42:16] ja det här ja där får du rätta mig pappa om du hör det här sen kommer flera bilder från Studio Ghibli sen kommer en bild av Tove Jansson och den är då satt till den 23 januari 2007 den är inte tagen då antagligen är det väl då jag har hittat bilden den är alltså

[00:42:47] en fin bild hon har en blomsterkrans i håret och ett halsband som ligger tätt runt halsen en kedja av silver runt halsen hon har en uppknäppt blus alltså är runt kragen och den är randig vit och mörkt vit men med svarta ränder väldigt fint och hon ler så kärälskligt in i kameran

[00:43:16] och anledningen till att jag har sparat den här bilden är ju att hon vid sidan av Miyazaki och Takahata är den person som påverkat mitt liv egentligen mest hennes berättelser har ju satt liksom grunden för allt hur jag ser på livet det finns så mycket i hennes berättelser som som väger upp

[00:43:46] som bär upp hur jag väljer att tolka saker det är någonting med vemodet och längtan det är någonting med oåtkomligheten i andra människor hur andra människor är en gåta alltid alltid att det spelar ingen roll hur länge man har känt någon alltså framför allt ens föräldrar jävla gåtor alltså ursäkta uttrycket man tror att man

[00:44:16] känner dem och det gör man ju på ett sätt men ändå inte alls de är ju som konstiga sagor tänk att de har levt hela liv innan de fick en också saker man aldrig fått tillträde till de här stunderna som varje människa har i sitt eget subjektiva det här föräldrarna också haft de är inte bara där

[00:44:45] för ens egen skull de har haft sina liksom innan man fanns okej och här är en gåtfull bild som jag inte vet när den är tagen det är alltså gud vad konstigt vad är detta för någonting

[00:45:16] det är en biosalong och på den filmduken så är det en bild av mig där jag sitter i vårt kök gör en konstig min och man är taget över stolsryggarna och det sitter två barn och äter popcorn och tittar på mig med den där bilden det står inte var den är tagen bilden den är tagen

[00:45:46] 17 februari 2007 det kan ju inte stämma för vi bodde inte i det här huset 2007 jag har ingen aning vad det här är för någonting det är några som tittar på mig på en bioduk men filmen är tagen typ med min iPhone sen kommer det promotionbilder som jag har använt när jag gjort en affisch som föreställer en operasångerska som heter Theresia Bokor

[00:46:16] hon har antagligen skickat dem här till mig för att jag skulle använda när jag gjorde en affisch de är tagna 2007 sen kommer en det var roligt också här kommer en bild av ett omslag på det kommunistiska manifestet från 1886 översatt till svenska 1886

[00:46:45] och sen översättningen reviderad och fullständigad av Kata Dahlström 1903 tillökad med författarens förord samt en efterskrift av Hjalmar Branting pris 30 öre då undrar jag varför jag har sparat den därför jag har ingen relation till det kommunistiska manifestet det är ingenting jag har kanske har med min barndom att göra

[00:47:17] det fanns ju när jag var liten liten så var det ju demonstrationståg kommunistiska slagord och sånt i min kanske inte pappa och mamma och mamma var nog lite maoist hållet men det var nog innan jag föddes sen är en bild av månens yta jag har nog fascinerats av att det finns platser

[00:47:46] på månen att det ligger i den här stenblocket att det finns där och sen kommer vi då in på den allra första bilden av mig som är tagen med en iPhone 29 oktober 2007 och det föreställde en liten smal pojke med ruffsigt hår jag ser fullständigt utmärklad ut jag vet att jag var det också för jag hade inga pengar jag turnerade med en egen föreställning tillsammans med min bror som hette här

[00:48:16] Grönkvist och Fjärrsorkesten det här är taget i en lägenhet på Kungsholmen jag ser glad ut men jag ser fullständigt utarbetad ut och jag minns att jag vägde typ 58 kilo eller någonting sen nästa bild taget den 31 juli 2008 det är ju antagligen det är ju på min födelsedag då jag fyller ju år då 31 juli så jag fyller

[00:48:46] alltså här 30 33 år fyller jag här på den här bilden mitt hår är som en gyllene en gyllene vad säger man som en gyllene grepp om huvudet på mig det ser ut som nästan som en peruk för att det är så runt liksom och jag har en röd t-shirt på mig och jag ser väldigt glad ut

[00:49:14] jag är i ett en loge ett omklädningsrum jag befinner mig på folkparksturné med barnens allsång från Skansen som jag ledde tillsammans med Ayla Kabatja och Marie Picasso Marie är ju också bredvid mig på bilden vi är väldigt söta vi har lite liknande hårton

[00:49:44] och jag antar att det är en så här vi ska precis ut på scen eller har precis varit på scen jag ser jätte jätteung ut och jätteglad ser jag också ut på nästa bild är från 17 december 2008 där står det caution depression

[00:50:14] ahead det är en skylt som har fotograferats någonstans och jag antar att jag tycker den är rolig för att den antyder att varning för det det kommer en depression snart jag antar att jag tycker det var lite kul då för att det handlar ju om akta dig det är en gruvhål här framme typ men antar att jag tyckte det var roligt då att tänka på det som att ja att man skojar om

[00:50:43] människans mörka psyke typ nästa bild är från 5 april 2010 och den är en bild av en spindel en vit och svart spindel och det är för att när jag och min bror David när vi flyttade till den lilla byn Hökviken 1982 så träffade vi en vild och vansinlig

[00:51:13] liten pojke som bodde grannar med oss och han visade oss runt i byn han hade träffat några andra barn det bodde bara gamla i den där byn så han var enda barnet hela hans liv liksom hade han bara pratat med gamla så han pratade som en gammal farbror och han blev helt tokig när det kom andra i hans ålder så han ville visa min han ville visa oss en lie bland annat som han högg min bror i benet med sen kastade han en stor sten i magen på samma bror för att han var så vild vi var ju sju

[00:51:43] David var ju fem han var sex år då jag var sju i alla fall så visade han oss runt och överallt och det var ju så här riktigt gammal skogsbruksbygd jordbruksbygd gamla sönderfallande lador och sånt jättespännande för oss som var mer uppvuxna i en liten så här mer en by liksom mer ordnat och

[00:52:11] då såg vi en spindel som var svart och vit och då sa frågade vi honom vad är det här för en spindel och då sa han det är en brudel sa han och då trodde vi att det fanns någonting som hette så men han hittade ju bara på han var ju sex år så jag var tvungen att googla i vuxen ålder då uppenbarligen då 2010 om det finns sådana spindlar och det finns det då tydligen det är någon äggsäck på baken sen är det fler

[00:52:40] Studio Ghibli-bilder och sen är det ett porträtt av mig som jag använde som CV-bild väldigt länge den 24 juli 2010 som min kompis Fredrik har tagit och arbetat med ganska mycket jag är jätteberusad på den här bilden men det syns inte på bilden jag ser jätterar och professionell ut men den är tagen fem på morgonen efter krogen någon gång

[00:53:13] ja sen är vi inne på 2011 då är det bilder på vår nyfödda dotter och ja det var en tid hon ser hon ser lealös ut i vår famn med en napp som hon bara några månader senare gjorde sig av med för hon blev förkyld och då kunde hon inte andas genom näsan och då orkade hon inte med nappen sen la hon av med det där

[00:53:42] ja vi är så glada vi ser så glada ut jag och Nina på bilden men vi är ju också livrädda det var ju helt obegripligt att ha fått en bebis jag var ju inte beredd fast jag var det fast jag hade pluggat bebisar och allt med dem och var så förberedd både ideologiskt och praktiskt alltså jag har aldrig pluggat så hårt

[00:54:12] inför någonting om hur någonting är och ändå var jag fullständigt oförberedd som man ju är jag tyckte också att jag hade försprång för jag hade ju jag har ju fem yngre syskon som åtminstone fyra eller tre av dem har ju varit bebisar som jag har burit runt på till och med blöja på och sådär men allt det där var det var ju helt helt oviktig kunskap för jag var ju helt nollställd där för hon var ju mitt eget barn Harriet ja gud

[00:54:42] och nu är hon tretton år och där är hon liksom bara ett litet knyte i mina armar det är helt helt förlåt jävla obegripligt alltså jag vet att alla säger så här och du som lyssnar som inte har barn du kanske tycker det är tröttsamt liksom och jag förstår det jag fattar det

[00:55:12] men jag fattar inte hur det går till liksom hur kan man göra en person ja och sen över till annat då sen har jag sparat en bild den 30 oktober 2011 har jag sparat en bild av en noshörning som skriker och springer och runt noshörningen nej noshörning det är flodhäst förlåt jag blandar alltid ihop noshörningar och flodhästar

[00:55:44] det är fåglar en två tre fyra fem sex fåglar som flyger fyra av dem flyger och två av dem sitter på flodhästens rygg och jag vet ju inte varför flodhästen skriker och springer det kan ju hända att den jagar eller jagar någon eller springer efter sin mor eller något men det ser ut som att den har fått nog av de här fåglarna jag tyckte nog att den var rolig i bilden

[00:56:14] för den ser liksom helt desperat ut den bara nu får det vara nog det räcker liksom lite grann som om det var mygg sen är det en bild på mig och min dotter Harriet den är tagen 2012 20 maj 2012 i på uteserveringen på Nyfiken Gul som låg nere i

[00:56:44] Erstaviken Årstaviken menar jag på Södermalm i Stockholm bredvid mig sitter min kompis Fredrik och hans dotter Elsa som är bara några månader yngre än Harriet vi är där och fikar vi har kaffekoppar framför oss och vi nybridna pappor håller i varsin bebis och vi ser

[00:57:14] helt rudis ut bebisarna verkar ha det bra våra fina döttrar som nu är tonåringar och sen är det en bild på mig den är ju från 90-talet någon gång men den är screenshotad från en VHS-bild som jag har tagit av mig själv på 90-talet någon gång jag är alltså fem

[00:57:43] nej det är 80-tal till och med jag är nog femton fjorton femton år här och jag har pilotbriller alltså jag ser ut som skandiamannen fruktansvärt fast som barn har en turkosjacka på mig förmodligen min mammas jag spelar nog någon roll liksom så jag har nog min mammas

[00:58:14] lite knälunga täckjacka turkos till färgen sen har jag tagit en screenshot den här är från 16 augusti 2012 och jag har tagit en screenshot från ett avsnitt i Seinfeld när John Voight biter kramer i handen det är ett av de bästa avsnitten av Seinfeld tycker jag sen

[00:58:42] 25 september 2012 en bild av mig i en pjäs som hette Mor och barn av John Fosse väldigt fin bild som jag antagligen har sparat just därför sen den andra november 2012 så har jag tagit en bild av en karta av något som hette Doggerland under istiden så var det som kallas för

[00:59:11] Doggers bankar alltså som numera är Nordsjön då det var en stor landmassa vattnet var var så lågt så att hela ytan mellan Europa alltså Danmark Nederländerna Belgien Frankrike var alltså det som nu är det och England

[00:59:41] och Irland allt det var en och samma landmassa en otroligt stor landmassa där man än idag hittar stenåldersverktyg och ben från människor och djur när man är ute och fiskar i Nordsjön det här är jättespännande jag skulle vilja veta mer om Doggerland och vad det var för typ av plats förstå vilken landmassa liksom

[01:00:15] ja och sen är det en bild på Harriet på en restaurang som heter Tri Indier på Södermalm hon är ett år gammal och har en keps och det är min kompis Marcus som har tagit bilden det är hon ute med mig på restaurang för första gången och hon tittar på Marcus lite nyfiket åh min lilla älskling

[01:00:47] ja jag skulle kunna fortsätta ännu längre här men nu är det mycket harget här de här bilderna som kommer och mycket när vi flyttade in i nya huset för det gjorde vi där någonstans och sen ja på ett sen färgade håret rosa för en roll och så är det mycket bilder på det för det var ju tydligen väldigt kul och jag har

[01:01:17] i min kamerarulle 15 000 bilder var det de flesta föreställer min dotter nej jag har förlåt jag har 32 481 bilder och filmer herregud ja jag

[01:01:46] slutar nu somna men jag vill att du ska veta att var du än är så hoppas jag att du sover nu men om du inte gör det så tack för att du finns så