Tid och rum AB

[00:00:00] Hej och välkommen till Somna med Henrik, ditt nesliga nachtspil, din bredhöftade bångstyrighet i natten. Det är jag som är Henrik och det är du som är somna och det är som det är. Det som händer, händer och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

[00:00:40] Hej Somna, hej hur mår du? Alltså egentligen. Om man nu bara för en sekund bara tar bort all konstruktion och bara ställer sig själv den där enkla frågan som blir så komplicerad så fort man ska ställa den till sig själv. Hur mår jag egentligen? Hur mår jag egentligen? Först ska jag fråga dig klart.

[00:01:33] Hur mår du egentligen? Okej. Men har du provat och... Ja du vet. Men är det inte lite av hemligheten bakom allt i den mån jag kan göra anspråk på att sitta här och säga hemligheter?

[00:02:02] Är det inte lite av hemligheten med allt? Att om man bara låter det vara det som det är så kommer det som är slutligen att övergå i någonting annat. Är inte den största plågan med att vara människa detta att man alltid antar att det som är nu alltid kommer att vara.

[00:02:28] Lite som att jag vet att förra gången det här och det här hände i mitt liv så ersattes det och ändrades till någonting annat. Men det gäller inte längre just i det här tillståndet. Den här situationen som jag befinner mig. Just nu gäller inte det. Utan nu är det bara...

[00:02:50] Det här är evigt. Som det känns i mig just nu kommer det vara infinitum. Är inte det konstigt? Allting uppgår ju i någonting annat. En liten fisk som blir äten av en större fisk som blir äten av en större fisk. Och så vidare.

[00:03:18] Man kan ju tycka att det borde finnas en gräns för hur stora fiskar det kan finnas. Men det gör ju inte det och det är det som är så stört. Tycker du inte sådana? Jag läste någonstans om att nu har forskare hittat en ännu större struktur i universum. Citerar mig inte här för jag vet inte vad det var för något. Men är inte det helt stört?

[00:03:45] Hur länge vi än håller på och letar efter sanningen så kommer vi alltid till en punkt när det visar sig vara en ännu större sanning utanför den sanningen som vi upptäcker. Som att tiden rör sig och rummet böjer sig. Men det är egentligen samma sak.

[00:04:11] Hur kan tid och rum vara två sidor av samma mynt? Hur kan tid och rum vara samma organisation? Eller samma företag? Tid och rum AB. Idag ska vi besöka företaget i tid och rum AB. I ett svenskt aktiebolag. Privat ägt. Inte registrerat på börsen.

[00:04:42] Så du kan äga optioner i tid och rum AB. Men det är ju bara om du har känningar och klänningar. Tid och rum AB startade 1900 lakt... Nu ska jag inte... Nu ska jag inte hitta på ett årtal. Jag ska säga ett riktigt årtal. 1729.

[00:05:10] Alltså precis i början av 1700-talet startade tid och rum AB. Det var innan aktiebolag var en företagsform. Alltså offentligt registrerade aktiebolag. Så AB betyder då egentligen allmänt brudig. Det var ju så här lite machokultur runt omkring.

[00:05:37] Och de tyckte ju att Lennart Kaskinen som startade tid och rum AB. Hans grabbkompisar tyckte att han var lite brudig då. Alltså som lite feminin då som startade ett företag. Var väldigt trång macho... Toxisk machokultur. Och det var ju tufft för honom förstås. Han sökte ju bara efter någonstans där han kunde...

[00:06:05] Leva sitt liv och fylla sin funktion. Är det inte märkligt somna hur... Hur vi kan vara så... Måna om att andra ska göra rätt. Är inte det konstigt? Att... Det viktigaste av allt för många är... Att alla andra ska göra rätt.

[00:06:40] Alla andra ska signalera och blinka när de svänger ut ur rondellen. Alla andra ska rösta på si eller så. Alla andra ska tycka att det här är helt uppåt väggarna fel. Det är ju ett ganska anspråksfullt krav att ställa på en omvärld som vi ju faktiskt till syvende och sist inte vet vad det är. Vad det rör sig om.

[00:07:08] Jag menar, det är väl en sak att ställa höga krav på sig själv. Det kan man ju säga vad man vill om sundheten i. Men det universumet har man ju åtminstone någon typ av begrepp om. Vad som är och vad som inte är. Men vi kan ju med handen på hjärtat inte ens vara säkra på att någon annan egentligen existerar.

[00:07:38] Det är ganska fräckt då tycker jag att avkräva ett eventuellt autonomt övrigt universum. En massa helt godtyckliga krav på hur de beter sig. Det är som att gå omkring i tv-spel och säga fastän att inte de här dataspelskaraktärerna beter sig mer och mer så eller så.

[00:08:07] Och så jobbar väldigt hårt då för att få dem att ändra sig. Men det kan de inte för de är ju programmerade på det sättet. Och nu menar inte jag. Innan du nu rusar iväg och åker rådel rätt in i kyrkväggen. Och i ditt omtöcknade tillstånd ber pastorn att bära dig upp till kyrktornet som din sista vilja.

[00:08:30] Och därifrån skriker att Henrik Ståhl triggar mig genom att prata om otäcka existentiella faktum. Eller existentiella frågeställningar precis när jag ska sova. Så vill jag bara säga att Ja det är ju så det är. Du vet ju hur det är här nu. Sånt här tänker jag på när jag ska somna. Och hela tiden för övrigt.

[00:09:00] Kan det inte kännas lite lockande ändå att fundera i termer som att vi inte vet vad som är vad. Vad som är objektivt verkligt och vad som är objektivt medvetet. Inte det en spännande tanke ändå att leka med. Det behöver ju inte bli sant bara för att man tänker det menar jag. När jag var liten så var jag rädd för mitt eget magiska tänkande.

[00:09:29] Jag tänkte att om jag tänker det här då blir det sant. Och då kunde jag ju inte låta bli att tänka vad det nu var. Att pappa och mamma skulle dö eller att jag skulle få cancer eller att en tjej inte var kär i mig eller olika saker. Det var ju väldigt plågsamt då att tänka det här får jag absolut inte tänka och därmed då också tänkte just det som jag inte fick tänka.

[00:10:00] Jag var väl kanske i tonåren när jag insåg att mitt tänkande inte påverkar verkligheten i någon direkt mening. Jag tror helt klart att tankar, ambition, avsikt verkligen påverkar världen mer kanske än vi tror. Men jag får inte cancer för att jag tänker tänk om jag får cancer. Pappa och mamma dör inte för att jag tänker tänk om de dör.

[00:10:31] Min tanke är inte magisk på det sättet. Därför menar jag kan det väl vara sunt ibland att tänka på saker som kanske objektivt skrämmer en. I vetskapen om att bara för att jag tänker det så manifesterar jag inte det här och nu. Alltså automatiskt. Man kan ju välja att manifestera saker som man tänker. Men det är ingen automatisk process. Det är man själv som har kontroll över det.

[00:11:02] Det här är det otäcka. Och det här är det min trygga värld. och jag tänker hela tiden på det otäcka. Men det otäcka blir inte jag. Det otäcka är kvar här. I sin egen lilla värld. Och jag står här och tänker på det. Det är två olika världar liksom. Den tanken gillar jag. Och den gillar också

[00:11:31] nu kommer jag inte ihåg vad han hette. Han som startade tid och rum AB. Men så jag väljer att kalla honom för Kifen. för det var hans smeknamn nämligen. Kifen hade en känsla av att det var något som inte riktigt stod rätt till i världen. Han det här var ju 1729. Och han var alltså

[00:12:01] Newton hade ju slagit igenom. så han hade väl någon typ av begrepp om gravitationen. Tyngdkraften. Att större objekt drar till sig mindre. genom att de kröker rummet runt omkring sig. Och därmed bildligt talat skapar som ett slags uppförsbacke. En nedförsbacke ner till sig själv. Var över

[00:12:31] mindre objekt liksom glider rullar. Fast det kan ju inte stämma heller. Därför att gravitationen är ja det här kan du något om gravitationen somnas alltså skriv till mig och berätta på en femåringsnivå. Och nu inser jag att jag kommer att få 6000 olika brev från skrivna av

[00:13:01] Tjattgpt. Det må vara hänt. Jag vill ändå veta. I alla fall så kiffen var ju då på det klara med vad som var orsak och verkan i scenariot om du släpper ett ägg så ramlar det ner på golvet och går sönder. Om du står på en plats där det finns ett golv alltså. Om du till exempel befinner dig i rymden och släpper ett ägg

[00:13:31] så händer ingenting med ägget. Det håller samma fart och åker i samma riktning som du. Om du inte med din egen mekaniska hjälp alltså mekaniken i dina muskler puttar ägget åt något håll och ger det termisk kraft. Heter det så? Termisk kraft är till exempel om man tvättar händerna efter

[00:14:01] att man har fått bakterier på händerna så tvättar man händerna då kommer ju dels tvålen att lösa upp vissa virus och bakterier men den termiska kraften hos vattnet för också bort puttar bort bakterier lite som en stark vind eller någonting annat flöde gör kan man blåsa

[00:14:31] bort bakterier alltså på nu pratar jag på riktigt om jag blåser riktigt starkt på min hand kan jag då blåsa bort bakterier är min är min min luft min utblåsningsluft är den så eller är den gles liksom om man tittar på hur små bakterier är

[00:15:00] är det som att tänka att att vara en liten ett litet plankton i ett regn är inte plankton säg en litet kvalster som kryper på en gräsmatta i ett stort när det regnar så är ju risken ganska liten att planktonet träffas av en regndroppe eftersom regnet är så glest i förhållande till planktonets litenhet eller kvalstrets litenhet

[00:15:29] allt det här funderade ju kifen mycket över men han visste fortfarande inte vad han skulle göra av sitt liv han hade en fru som hette Kar Karmen Barfota och där hon levde i en värld som var väldigt

[00:16:00] också toxisk precis som chiefens värld han han blev ju anklagad för att vara feminin då utifrån vad han för han valde nämligen att inte jobba i gruvan åt duvan som var smeknamnet på gruvduvan som var smeknamnet på chefen som ägde det stora gruvsamhället

[00:16:29] där han bodde Karmen Barfota led också av det fast åt motsatt håll hon ansågs vara för maskulin för den feminina kommuniteten runt omkring henne de sa om Karmen att hon var kar men ja så de båda två befann sig liksom lite utanför sina tillskrivna könsroller

[00:17:00] utan att för den skull egentligen kunna sätta ord på det så kände de att de egentligen inte hörde hemma i deras respektive världar och så hittade de varann Karmen och Kifen en dag på ett vindpinat tun där gräset stod nästan som platt längs med backen för det blåste så starkt det var såna där visselgräs

[00:17:29] alltså lite bredare gräs som man tar mellan tummarna så här och visslar med det har jag aldrig kunnat för övrigt och så stod de där tittade på varandra och den stora tystnaden bredde ut sig mellan dem de hade bara

[00:17:59] varit ute på varsin respektive promenad den ena var hjärtat och den andra var hjärnan och de stod där framför varandra och under en sekund av bultande evighet så var det som att ingen av dem visste vad de skulle välja hjärtat eller hjärnan vad säger hjärtat och vad säger hjärnan och så plötsligt så var det som att det där spelar ingen roll längre för de där orden är bara godtyckliga

[00:18:28] termer för saker som vi ändå inte styr över och då följde de ner som en gravitationsbrunn rakt framför sig som var mellan dem alltså de föll ner i den tillsammans och försonades på botten av gravitationsbrunnen och blev som en enda enhet vilket var coolt det är coolt att vara en enhet det är ju en myt naturligtvis för att en enhet blir man väl egentligen bara jag kan tänka mig att om man har

[00:18:58] burit ett barn inuti sig och det barnet sen kommer ut så kan man under sekunder eller minuter kanske rent utav känna känslan av enhet på riktigt med en annan människa men jag tror att det är en flyktig känsla jag har ju upplevt det några fyrtiga gånger med min dotter men

[00:19:27] och ett par tre gånger med andra människor också under sekunder alltså och det är ju en sorglighet i sig att vi lever så långa liv men tillbringar så korta tidsrymder tillsammans

[00:19:54] vi är som himlakropparna i rymden det är långt mellan oss och vi är väldigt fina var och en på vårt eget sätt och vi är också bunna av varandra vi kretsar kring varandra och om någon av oss bryter banan så påverkar den banan alla andra himlakropparna runt omkring men det är väldigt sällan som vi kolliderar

[00:20:24] och smälter samman för x antal miljoner år sedan så hade jorden en syskonplanet som vi har döpt till Teja inte vi här i området utan vi människor någon någon person som hade mandat att döpa en fiktiv

[00:20:53] ska jag säga fiktiv är den inte en hypotetisk för den har väl antagligen funnits men man kan ju naturligtvis inte veta säkert för det här var ju innan livet fanns på jorden då fanns Teja och Tellus som är namnet på vår planet och var väl bunna av varandra i någon typ av omloppsbana runt solen den unga solen och runt omkring Teja och Tellus var det bråkigt och bråtigt

[00:21:23] fullt med stora och små stenar och grus och meteoriter och kometer och planeter det var mycket mer tätt i vårt solsystem då än vad det är nu all lös materia som buntats ihop under år miljonerna när solen blivit till det gasmoln som sedan har blivit solen och alla planeterna tänkte jag bygga en hel planet

[00:21:52] en atom i taget i början är det ju precis det som sker ett löst gasmoln som i takt med att det blir varmare och varmare av gravitationen det alltså kollapsar under sin egen tyngd buntats ihop i början litet litet litet tänkte jag att jorden det som är vår jord nu en gång i tiden bara var gas

[00:22:22] tillsammans med all annan gas som sedan blev alla andra planeter meteoriter kometer och solen själv en gång så slogs två atomer ihop och det blev början på något kanske slogs två atomer ihop på många ställen naturligtvis flera tusen flera miljarder ställen och sen slogs de atomerna ihop med andra atomer

[00:22:52] då det är inte som att man börjar med en och det blir jorden men om vi bestämmer oss för en atom som sedan ska ingå i jorden då kan man ju välja att den får vara startpunkten och då kommer det bara en två sex nitton sex miljarder niohundra arton och så vidare och Teja och Tellus de hade väl destruktivt förhållande skulle man väl kunna säga

[00:23:22] de kretsade kring varandra allt tätare och så småningom stod det klart att Teja och Tellus var i kollisionskurs med varandra och så en dag eller natt beroende på varifrån man betraktade spektaklet så krockade de och det är ju den våldsammaste händelsen som någonsin har drabbat vår planet

[00:23:49] kanske att till och med halva jordklotet förångades och Tellus vann ändå för Tellus blev större och berikade sig med Tejas rester och det som inte fick plats på jorden slungades upp i en omloppsbana

[00:24:18] runt jorden och blev en ring förmodligen som snurrade runt jorden i århundratusenden årmiljoner kanske eller ja antagligen årmiljoner och det är månen idag månen blev barnet så att säga som kastades ut med badvattnet när Teja och Tellus kolliderade 1986

[00:24:49] Kifen och Carmen tänkte mycket på det här med kosmos och de stora frågorna bara för att man låter bli att fundera över någonting innebär ju inte att gåtan i sig slutar finnas och så länge som en gåta finns så återvänder min tanke dit ungefär som att man pillar på en sårskorpa man ska inte men man gör det och jag skulle då vilja säga om jag ska bryta analogin om sårskorpan

[00:25:19] för ett ögonblick vill jag säga att det är klart man ska pilla på gåtan vad har vi annars våra huvuden till det svåraste jag vet sa Kifen till Carmen det är när man har åkt någonstans och när man kommer fram så vill den som man åkt till veta vilken väg

[00:25:48] man tog och där stannar diskussionen hej hej hej hej vad kul att se dig igen du andra gåtfulla entitet på denna märkliga resa som kallas livet du har varit borta från mig i tid och rum men är nu tillbaks hos mig våra kroppar är nära varandra igen hur har du haft det hur

[00:26:17] känns strömmen av existens i dig hur tog du dig hit vilken väg reste du svängde du höger vid kalvbästra och sen upphör kommunikationen alltså den upphör inte men den stannar kvar där

[00:26:45] det skrämmer mig och gör mig olycklig frustade kifen och Carmen kunde inte annat än att hålla med hon hade hela sitt liv känt sig älgest utanför och i det ögonbladet blicket i botten av en gravitationsbrunn som ju en förälskelse är så bestämde de

[00:27:15] två sig för att starta tid och rum AB ett företag som kom att syssla med att skapa evighetskammare åt människor med lite större aptit på större frågor evighetskammare menas en permanent tillflyktsort där människor med

[00:27:45] längtan efter gåtor och gåtors svar får tillbringa så mycket tid de vill och platsen finns alltid kvar en evighetskammare det är inget temporärt det är ingenting som uppstår av slumpens verk det är en

[00:28:15] kontinuerlig tillflyktsort för undrare en plats där undrade kan få vara tillsammans och de här evighetskammarna befinner sig på botten av gravitationsbrunnar vilket gör att allting strålar dit så det är inte svårt att ta sig dit det är snarare svårt att ta sig därifrån och till det fanns det då

[00:28:44] på den här tiden det var ju 1700-tal då fanns ju olika lösningar taljor och rep telfi och flyttblock och det utvecklades sen till dagens moderna hissanordningar och så det är helt enkelt en jättebra lösning för folk som vill gömma sig ett tag och rymma i varandra på något sätt

[00:29:14] men det är mer en alltså en evighetskammare är ingen plats där du kan sitta och prata om oasis till exempel jättelänge det finns sådana evighetskammare också det kallas för jag vet inte vad det kallas för det är en annan typ av kammare liksom och det finns inget fel på det men det är på en annan nivå de här evighetskammarena där ramlar du rakt in i en värld som är bortom ord

[00:29:44] och där du på riktigt känner dig ett med en annan människa på botten av en gravitationsbrunn är du sammanstrålad med den du befinner dig därmed och det kan vara flera man kan vara flera i en sådan evighetskammare så rent faktiskt så började då karmen och kifen att placera ut som små poddar liksom små kammare

[00:30:12] som de sänkte ner på botten av artificiellt skapade gravitationsbrunnar som de skapade genom att säga jättesvåra nedstämda saker till marken de gick på varpå marken kollapsade under det existentiella faktumets tyngd och inverterades i någon typ av gravitationsbrunn det var helt enkelt som att en sanning eller

[00:30:43] ett existentiellt faktum kan bli så tungt även för jorden att den kollapsar under tyngden och skapar som en lokal gravitationsbrunn och där nere så sänkte de då i början var de här de var byggda av trä och sten och flis och torv men de gick ju alltid sönder på botten av gravitationsbrunnen för det är ju så stark gravitation där nere så så småningom så uppfann de ett nytt ämne som hette

[00:31:13] blanceflolian och blanceflolian är alltså världens hårdaste material och de här evighetskammrarna är fortfarande gjorda av blanceflolian så där på botten av en gravitationsbrunn så ligger då en kammare kan vara olika storlekar av blanceflolian och där man köper tillgång så att säga man hyr helt enkelt en sån där per timme

[00:31:42] eller för flera dagar vissa rika välbeställda personer har ju tillgång till sin egen evighetskammare 24-7 jag har en evighetskammare tillsammans med ett troll jag var ju tvungen

[00:32:12] att säga något som inte rör denna världen ett troll alltså jag vill alltid vara ett troll jag vill ju vara ett troll jag vet inte vad det är jag är ju ett troll på ett sätt jag menar titta på mig höll jag på att säga jag

[00:32:42] har ju aldrig känt mig nej nu ska jag inte bara öppna den dörren igen och prata om mitt utseende jag märker att jag har börjat prata om det lite ganska frekvent i Sommar med Henrik detta att jag inte känner mig så fin sluta med det skriker jag till mig själv du är vad du är och häromdagen så mötte jag en människa som a såg lite ut som ett troll

[00:33:12] och alltså i någon slags klassisk mening som ett sagotroll liksom och så tänkte jag det här är ju inte en klassiskt vacker människa det här är en människa med ett väldigt slående utseende en person som alltid förmodligen har fått höra att den är att den inte ser ut som andra och

[00:33:41] jag kände plötsligt en sån utan att för den skull önska mig bort från mig själv men en längtan till att vara något för det är nog det som är det största bekymret jag har med hur jag själv ser ut det är att jag inte är det jag fantiserar att jag är när jag har pratat om det här så mycket så förlåt men jag är

[00:34:15] en liten farbror liksom och inte så liten farbror heller för det är ju också det där med att vara en liten det har jag också alltid tänkt det har jag sett mig själv som en liten kille men jag är inte så liten längre jag är ju stor nu så jag är ingen liten farbror jag är bara en vanlig farbror och hur kul är det att vara en vanlig farbror jag vill inte vara en vanlig farbror jag vill vara en

[00:34:47] jag vill vara en evighetskammare jag vill vara en en jinn längst ner i en gravitationsbrunn med mitt troll och så är det i alla fall deras verksamhet tog ju fart väldigt snabbt de var ju

[00:35:17] till att börja med var det ju väldigt många som undrade vad är en evighetskammare vad är en gravitationsbrunn vi har ju fullt upp med på den tiden var det ju också så att forskningen forskarsamfällighet alltså det vetenskapliga synsättet var ju inte riktigt färdigbyggt så att säga detta att man testar någonting och först när det går att bevisa flera gånger

[00:35:45] av oberoende personer eller grupper så kan man säga att någonting är sant man kan inte bara säga det här är sant för att man råkar tycka att det känns logiskt det är till exempel inte en grund för att fastställa fakta enligt den vetenskapliga metoden på den här tiden fanns ju religionen fortfarande med även i vetenskapen den så kallade vetenskapen och var inne och blandade upp

[00:36:15] trosföreställningar med faktiska förhållningssätt faktiska förhållanden förhållanden och därför var det lite svårt för dem i början det var ju många som sa att vad ska ni gå omkring och grubbla över världen för vad ska ni behöva grubbla i varandra allt står ju i bibeln

[00:36:45] allt har ju kloka män med peruker redan fastlagt det finns ingenting kvar i universum att upptäcka hela människan känner till allt som går att känna till tänk att det på riktigt var en åskådning för några hundra år sedan vi har upptäckt allt som går att upptäcka och här står vi nu och vet ingenting vi vet ännu mindre än vi visste innan

[00:37:14] för vi vet mer paradoxalt nog men så småningom så lockade de den fransk franske franske Bengtsson som var kung i Frankrike och honom lockade de då till den här första

[00:37:48] offentligt kända evighetskammaren och han gick ner där med sin hustru Garcia de var där nere i två år och när de kom upp så var de jättekloka franske franske Bengtsson och Garcia kunde säga jättekomplicerade saker som till exempel non scolae

[00:38:17] sed vitae dissimus vilket är latin för man lär inte för skolan utan för livet det tycker jag apropå man får lägga in en liten brandfackla i debatten om skolan tycker jag vore en intressant sak att närma sig det citatet igen fast utifrån idag är det verkligen väldigt viktigt att man lär sig hur man

[00:38:47] virkar en grytlapp idag jag säger inte att det är någonting fel med den kunskapen men är det verkligen eller hur man gör ett tidnings ställ av trä är det inte faktiskt mer viktigt kanske att lära sig hur man skriver datorkod

[00:39:16] eller lär sig kommunicera med en artificiell intelligens eller lär sig gränssnitt för smartphones eller att man åtminstone på ett teoretiskt plan diskuterar hur interagerar vi med varandra i ett digitalt samhälle utan att förlora kontrollen till de plattformar varpå vi interagerar vore det

[00:40:15] vore spara och slösa och den fick vi läsa en eller två gånger kanske det var en tecknad serie där spara sparade alla pengar och var lycklig och slösa köpte godis för pengarna och var lycklig en liten kortis men sen blev hon ledsen och förbittrad och jag som i själ och hjärta är slösa har ju alltid avskytt spara som gick runt där självgod

[00:40:45] och hade mycket pengar kvar till ingen nytta alls för hon var en outhärdlig människa som både djur och människor omkring henne önskar livet jag önskar ibland att det hade kunnat komma någon till min skola som hade sagt om du köper en liten bit av ett företag som du

[00:41:15] tycker om som du är intresserad av som du fascineras av eller som du bara tror på om du köper en liten bit av det företaget och sparar den biten då kan den vara värd väldigt mycket det kommer att berika ditt liv tänk om någon hade sagt det till mig när jag var 18 typ

[00:41:46] 16 vilken spännande värld jag hade haft då på den tiden när jag bara gick omkring och väntade på att typ Jarl Kulle skulle ringa upp mig och säga du är bra här kom till mig och spelar Gustav den tredje resten av ditt liv på dramaten i alla fall de gifte sig en maj dag 1736 det var

[00:42:15] väldigt länge nästan åtta år alltså emellan att de träffades till att de gifte sig under de här första åtta åren så startade de ju upp tid och rum AB och hade alltså deras affärsidé var väl skev till en början men det visade sig sen att människor har en i grunden mycket längtan efter att få dela gravitationsbrunnar med andra det är bara det att

[00:42:47] sätten med vilka människor har kunnat göra det har varit ganska få poesin konsten har varit ett sånt sätt men nu fanns alltså en teknisk lösning som kunde föra samman människor på ett icke-invasivt sätt utan att droga eller på annat sätt manipulera människor då kunde de här två människorna eller fler befinna sig på en och samma punkt och verkligen vara hos varandra på ett sätt som var

[00:43:16] oöverträffat och först när det slog an då när Franske Bengtsson och Garcia kom ut och var visa som spåfåfallar då slog det an i det breda folklagret och i början var det väldigt dyrt men det blev billigare billigare och billigare och till slut så var det så billigt som hur billigt som helst helt enkelt alltså billigare än luft

[00:43:47] och innan du nu rusar iväg och säger att det är väl inte möjligt luft är ju jätte billigt så vill jag ändå säga att luft är väl det dyraste som finns med tanke på hur mycket det är värt för oss hur mycket är du villig att betala för luft om du skulle bli tvungen att göra det menar jag och är det inte då på något sätt egentligen den allra dyrbaraste gåvan vi får att vi har så mycket luft men vi har inte obegränsat det finns ju en viss

[00:44:17] mängd luft det är fint för den återvinns ju hela tiden men det är ju det är inte så att det är en vad heter det en oändlighets mängd luft tänk vilken present ändå att vi får så mycket luft att det räcker till oss allihop även till de allra fattigaste både de dumma och de snälla både de fattiga och de rika får ta del av den här luften tänk om vi kunde

[00:44:47] göra mer med den tänk om vi kunde äta den dricka den vad fint det hade varit om vi hade kunnat skapa med den jag har ett sådant behov sa Carmen till Kifen jag vill besöka en alldeles ödslig plats och där

[00:45:16] vill jag installera ett konstverk som låter som ger ifrån sig en variation av många olika ljud många nivåer djupa basljud och starka högfrekventa ljud prasslande takete ljud och flöjttoner ibland i akkord som aldrig tidigare hörts

[00:45:46] jag vill att det här konstverket ska stå någonstans där människor aldrig är på planeten mars jag vill på magisk väg placera ett konstverk på planeten mars som ingen nu levande människa kommer att se bara jag för jag kan på magiskt sätt både gestalt både iscensätta och betrakta mitt konstverk och det kommer att stå där på den röda ogestvänliga döda planeten som en gång kanske till och med

[00:46:16] hade liv men i alla fall hade hav floder vindar ja de finns ju kvar förstås kanske till och med växter vem vet kanske till och med liv alltså litet liv men att det fanns hav och floder på mars det vet vi ju idag och där ska mitt konstverk stå det ska vara gjort av ett mycket

[00:46:45] tåligt material som gör att det motstår alla de väder och skiftningarna och kylan och sandblästringen som det förmodligen innebär att stå på mars någonstans där ska den stå den ska hålla i hundratusentals år den ska vara byggd för det och den ska naturligt av vinden ge ifrån sig olika ljud när det blåser över den och det ska vara byggt så att en eventuell

[00:47:15] framtida besökare om hundratusen år ska tänka vem har byggt den här det här är inte en naturlig formation någonstans inuti konstverket så ska det stå en text detta var Carmen och Schiffens verk så sagt och gjort med hjälp av sina gravitationsbrunnar kunde de också invertera och skjuta sig själva bort från jorden

[00:47:45] problemet med att vara på jorden om man nu kan säga att det är ett problem är ju att vi är mer eller mindre fast här att flyga bort från jorden är lättare sagt än gjort det krävs att man måste komma förbi man måste alltså uppnå en hastighet som är större än den kraft varmed vilken gravitationen drar oss neråt flykthastigheten måste vara en viss över ett visst gränsvärde och det är därför som

[00:48:15] rymdraketer måste vara så stora som de är för att det finns ingenting annat som kan putta upp oss i sån hastighet rakt upp alltså och om man då har en gravitationsbrunn som man inverterar då kan man uppnå den här flykthastigheten väldigt enkelt därför att allt man behöver göra är att ställa in styrkan på sin gravitationsbrunn det kunde de ju göra det hade de ju flera decennier numera av

[00:48:44] kunskap kring och så sköt de upp sig själva och deras hastighet i den lilla kapsen där de befann sig accelererades upp till svindlande hastigheter nästan ljusets hastighet vilket gjorde att de nådde fram till planeten Mars på säg fyra timmar det tar

[00:49:14] jag försöker tänka nu hur lång tid tar det för en radiosignal att komma från Mars tillbaka till jorden jag vill säga en halvtimme men jag kan ha fel här jag har glömt i alla fall så det tog vi säger att det tog åtta timmar då för dem att komma till Mars

[00:49:43] och så landade de där och så gick de omkring där med såna rymdräkter som hade såna här helt såna här akvarie guldfiskskålar istället för hjälmar och påbörde arbetet med sitt konstprojekt och det här skulle visa sig skulle ta hela deras resterande tid i livet i anspråk i 60 år gick de omkring där och byggde för de var ju tvungna att arbeta med de befintliga material de hade med sig

[00:50:13] och de som fanns på planeten Mars de försökte jobba så mycket med inhemska material som möjligt men det jag vet inte om du någonsin har försökt bryta sten på planeten Mars iklade en guldfiskskål på huvudet det är svårt tungt farligt stundtals och det sätter ju press på ett förhållande även om Kifen och Carmen var man får väl säga djupt förälskade i varann så var det ju ändå en

[00:50:44] påfrestning naturligtvis att bo väldigt tätt ihop i en liten kapsel de kunde inte jobba när det var såna här jättesandstormar på Mars och det är det ju ganska ofta har du förresten sett somna stjärnhimlen från planeten Mars ibland när jag är ledsen så tänker jag på det där att jag ändå är levande och vaken i en tid när vi med hjälp av en sånd på planeten Mars kan ta kort på stjärnhimlen

[00:51:14] från en annan planet och vi kan alltså se vår egen lilla jord som en av de här stjärnorna det är hissnande och jag känner också en djup tacksamhet för hur hur stor är den chansen liksom att jag skulle ha funnits nu

[00:51:40] hur stor är chansen att jag ska få ha funnits överhuvudtaget är inte det en väldigt häftig sak att känna tacksamhet över oavsett om man är religiös eller inte bara den där känslan av att jag vet i alla fall hur det ser ut på Mars på riktigt för det har jag sett på en bild med mina egna ögon det är så nära jag är lika nära den här främmande världen som

[00:52:09] vem som helst på jorden det här är ju en nåd ju är det inte någonting väldigt fint så de gick omkring där på planeten Mars och de

[00:52:38] byggde och donade och dräschlade och märschlade och kvischlade och nischlade som man ju gör på Mars och ibland mötte de Bobilou som var där med två små ulliga gulliga rymdvarelser för att för att då flörta lite med min lilla serie som hette Drömfönstret som jag hade som en serie för barn här i Somna med Henrik för ett par år sedan där åkte ju Bobilou

[00:53:08] till Mars ett tag i en jätteflummig historia som jag hittade på i stunden precis som jag gör här men det är en annan historia när en dag i deras livs skymning så tittade kifen ut genom deras lilla farkosts lilla fönster han stod och gjorde

[00:53:38] sitt morgonte han gick alltid upp lite senare på dagen för han var disponerad på det sättet och Carmen gick alltid ut först för hon var morgonmänniska och han tittade ut på henne där hon stod ute i marssolen det var en solig dag alltså inte marssolen som en vårdag utan det var sol och väldigt kallt för det är väldigt kallt på mars och hon stod där och höll på med konstverket och han tittade ut på henne

[00:54:07] och så tänkte han att nog är det ändå fint att kärlek kan åldras på det här sättet jag tänker att det är sällsynt tänkte han och mer än så han hade inte tänka för där blev det sorgligt genast allting det är för att man når en punkt när sagan är slut när tiderna har

[00:54:37] löpt ut och någonting annat börjar så en av dem slutade där sin resa och det vet vi inte vem det var för jag vill inte bli specifik för att det känns så trist men den andra levde kvar på mars och byggde klart konstverket och avvek därefter själv och gjorde sin partnersällskap och

[00:55:07] konstverket står kvar där än idag det har formen av en enorm glassstrut utan att vara figurativt en glassstrut men om man nu ska likna den vid något så är den väl ganska lik än just en glassstrut den är ungefär lika hög som ett normalt tvåvåningshus gjorda av betong och marssten och sand sandkomposit och

[00:55:37] genom hela byggnadsverket som utifrån upplevs vara solidt så finns tusentals hål som är borrade med mycket sinrik diligence diligence i kringelig krokar och en del möter in i varann och bildar större tunnlar och när luften

[00:56:06] vinden pressas genom hålen så uppstår ett mycket gåtfullt ljud med djupa bastoner högfrekventa flöjtliknande ljud ett smattrande ett väsande och märkliga eteriska akkord och det här konstverket det står där på planeten mars vare sig vi vill det eller inte

[00:56:38] mars är så långt bort och betyder så lite för dig och mig somna att jag lika gärna kan säga just nu att det faktiskt är sant det är sanning det jag säger nu att det här konstverket står där på mars därför att varför inte vad skulle det göra om det är sant eller falskt vad gör det vi bestämmer bara nu du och jag att det är sant ingen av oss kommer antagligen någonsin att bli motbevisad

[00:57:09] så vi bestämmer bara nu du och jag att någonstans på planeten mars så står ett konstverk som är tillverkat av kifen och karmen som i slutet av sina liv reste till den röda planeten för att uppfylla en dröm och här på jorden står du och jag somna två människor apor och vi lyfter våra himla himla törstande ögon

[00:57:38] mot valvet ovanför våra kroppar och vi längtar vi längtar efter att förstå orkestern spelar så vackert och medryckande om vi någonsin får veta tänk om vi någonsin kunde få veta och här skulle avsnittet kunna vara slut men det är det inte för att ja

[00:58:09] jag tycker inte om att sluta på såna här passande sätt så därför kommer jag nu att runda av på ett otroligt ogängsevis jag ska nämligen berätta vad jag gjorde idag jag är i äventyrsvargen och spelar in och när det var dags för lunch så tänkte jag okej jag drar iväg till ett ställe som ligger här bredvid

[00:58:39] och äter så jag tog bilen och stannade på parkeringen och den var helt tom en stor parkering jag kunde köra omkring och välja plats helt efter behag och solen lyste så fint och jag lyssnade på så bra musik och jag kände som en sån rus av lycka i mig och jag ställde mig långt från andra bilar och gick över parkeringsplatsen in till matstället beställde de glömde bort mig

[00:59:07] jag fick vänta jättelänge men de kom ändå till slut med maten och det gjorde ingenting och jag åt och sen efter maten så tog jag en kanelbulle och en kopp kaffe och så satte jag mig framför brasan inne i restaurangen och jag drack kaffet och kände livet i mig och sen satte jag mig i bilen och när jag åkte härifrån så ville jag inte sluta köra jag ville bara fortsätta så jag körde runt en liten stund

[00:59:36] och lyssnade på musik och sjöng för mig själv och sen kom jag hit och satte mig ner i min fåtölj och spelade in det här avsnittet till dig som du antagligen sover till just nu och nu är sekunderna korta avsnittet är slut ja alldeles snacks alldeles snacks

[01:00:05] chips